I veckan fick mina elever göra en övning som visade sig lyckad för att öva kroppsspråk, gester och mimik inför muntlig framställning. Jag tycker att eleverna lyckas fint på många sätt när de håller föredrag. De har bra ögonkontakt med publiken och en god struktur i sina anföranden. Men ibland blir det lite stelt där framme bakom talarstolen. Många bra manus kommer därför inte riktigt till sin rätt. För det krävs att innehållet levandegörs på andra sätt än med bara ord. Jag har därför funderat på hur man ska göra för att öva kroppsspråket och samtidigt medvetandegöra eleverna om vilken betydelse det har i muntlig framställning.
I samband med att en klass håller på att förbereda lovtal i kursen
Svenska 2 provade jag följande övning med eleverna. Halva klassen fick skriva
på sina manus medan andra halvan följde med mig ut i ett mindre klassrum. Jag
började med att dela ut Karin Boyes dikt I
rörelse. De fick bara de fyra första raderna och jag introducerade kort dikten
för dem och bad dem läsa raderna några gånger för sig själva:
Den mätta dagen, den
är aldrig störst
Den bästa dagen är en
dag av törst
Nog finns det mål och
mening i vår färd-
men det är vägen, som
är mödan värd.
Därefter delade jag in dem i par och berättade att de nu
skulle få läsa texten utifrån en viss känsla och försöka gestalta den så
tydligt de kunde med hjälp av gester, mimik och kroppsspråk. Som inspiration
till övningen tittade vi på när skådespelaren Ernst Hugo Järegård på sitt
suveräna sätt upprepar ordet postbanken med olika uttrycksformer. Se här:
Jag delade sedan ut lappar där det stod: arg, likgiltig,
sorgsen, engagerad, upprörd, irriterad etc. Eleverna fick tio minuter på
sig att öva inför varandra. Därefter läste de parvis och klasskamraterna fick ”gissa
känslan”. Det blev både roligt och tydligt för eleverna hur mycket man kan
uttrycka med andra medel än ord. Med detta fick vi en god grund för ett samtal om
vilken känsla de ville skulle genomsyra deras lovtal och de var
överens om att de ville visa på engagemang. Vi repeterade då lite hur det paret
som fick gestalta engagemang hade gjort; hur de använt betoningar, pauser,
gester och armrörelser för att övertyga publiken om att deras utsagor är viktigt. När jag gör om övningen ska jag avsluta med att eleverna en och en får läsa två rader i
dikten med just engagemang så att alla får pröva det uttrycket.
Den här övningen tog inte mycket mer än 25 minuter att genomföra men den kommer att bli en viktig referens när vi i klassen talar om
vikten av att uttrycka sig på andra sätt än i ord. Nu ser jag framemot att
lyssna på elevernas engagerade lovtal.
