tag:blogger.com,1999:blog-14824417334547985792024-03-04T22:44:59.834-08:00Charlottas klassrumen svensklärarblogg om lärande och läsningAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.comBlogger26125tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-60774144163003176762015-09-29T11:20:00.000-07:002015-09-29T11:20:03.449-07:00Intressanta seminarier om läsförståelse på Bokmässan<div class="MsoNormal">
Dagen efter min presentation i aulan om lässtrategier åkte
jag till Bokmässan i Göteborg. De senaste åren har jag åkt dit på torsdagen som
är min lediga dag i veckan och Bokmässans första dag. Där finns alltid en
seminarieserie särskilt för lärare, det sk Skolspåret. I år deltog
läsforskaren Barbro Westlund - som jag nämnde i min presentation - på flera
seminarier om just läsning och läsundervisning. Jag har skrivit om henne
tidigare på bloggen <a href="http://charlottabloggar.blogspot.se/2013/12/sverige-kan-lara-av-kanada-ny.html">här</a>och <a href="http://charlottabloggar.blogspot.se/2013/07/sommarlasning-1.html">här.</a>. I det första seminariet var Westlund
huvudperson och i det andra deltog hon i ett panelsamtal med bland andra Anna
Ekström, generaldirektör på Skolverket. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Något som lyftes fram i bägge seminarierna var kopplingen
mellan läsförmåga och demokrati; hur viktigt det är att eleverna lämnar skolan
med god läsförståelse och goda lässtrategier för att kunna delta fullt ut i
samhällslivet som demokratiska varelser. Demokrati var ju också ett tema under
Bokmässan. Westlund betonade starkt hur viktig förmågan att resonera om
innehållet i en text är för elevernas förmåga att delta fullt ut i
samhällslivet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det första seminarium som jag gick på där Westlund var huvudperson hade rubriken <i>Jag förstår
inte vad det står. </i>Under 45 minuter redogjorde hon för var forskningen
kring lässtrategier står just nu. Hon illustrerade också olika strategier för
publiken genom att visa hur man kan arbeta i klassrummet med faktatexter. Westlund
uttryckte först kritik mot att läsforskning tidigare i Sverige varit så
inriktad på de första årens läsinlärning och på att eleverna ska utveckla ett läsflyt. Själva förståelsen av texters innehåll har inte varit i fokus,
menade hon. Efter det att elever fått ett läsflyt behöver lärare arbeta med att
fördjupa elevers förståelse av texters innehåll. Det bör göras under hela skolgången,
från första klass till gymnasiet. Alltmer avancerade texter genom skoltiden kräver väl
utvecklade metoder, strategier som lärare kan använda i undervisningen för att
utveckla elevernas läsförståelse.Westlund talar om dessa strategier i termer av <i>verktygslåda</i>.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En av strategierna i verktygslådan illustrerade Westlund för
oss i publiken, vilken för övrigt mestadels bestod av lärare. Det senaste inom den amerikanska läsforskningen
är begreppet <i>närläsning</i>, berättade Westlund. Hon visade sedan vad det kan innebära
att närläsa en text tillsammans med eleverna. Genom att använda metaforen ”packa upp texten" konkretiserade hon strategin med hjälp av en bit ur en krönika från
Svenska Dagbladet. Krönikan handlade om kärnvapenavtalet mellan Iran och USA
och var skriven av journalisten Jenny Nordberg. Denna text projicerades för
publiken:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj74xY3Flga7ETYt45u9A9wmp295TsC2tssiEXDUobgRcXJT78pxtB1d3GZlrlEo528ayoDdJks775BtwLr2XC0TSWvySPqsEderQ49Dw0P8_OWNrcm0Awu0kceo1GzazqZLffVVVNLRzs/s1600/L%25C3%25A4sning.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="173" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj74xY3Flga7ETYt45u9A9wmp295TsC2tssiEXDUobgRcXJT78pxtB1d3GZlrlEo528ayoDdJks775BtwLr2XC0TSWvySPqsEderQ49Dw0P8_OWNrcm0Awu0kceo1GzazqZLffVVVNLRzs/s320/L%25C3%25A4sning.PNG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="left" cellpadding="0" cellspacing="0">
<tbody>
<tr>
<td height="7" width="83"></td>
</tr>
<tr>
<td></td>
<td><br /></td>
</tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<!--[if gte vml 1]><v:roundrect id="Rektangel_x0020_med_x0020_rundade_x0020_hörn_x0020_1"
o:spid="_x0000_s1026" style='position:absolute;margin-left:63.3pt;
margin-top:6pt;width:339.7pt;height:182.3pt;z-index:251659264;visibility:visible;
mso-wrap-style:square;mso-width-percent:0;mso-height-percent:0;
mso-wrap-distance-left:9pt;mso-wrap-distance-top:0;mso-wrap-distance-right:9pt;
mso-wrap-distance-bottom:0;mso-position-horizontal:absolute;
mso-position-horizontal-relative:text;mso-position-vertical:absolute;
mso-position-vertical-relative:text;mso-width-percent:0;mso-height-percent:0;
mso-width-relative:margin;mso-height-relative:margin;v-text-anchor:middle'
arcsize="10923f" o:gfxdata="UEsDBBQABgAIAAAAIQC75UiUBQEAAB4CAAATAAAAW0NvbnRlbnRfVHlwZXNdLnhtbKSRvU7DMBSF
dyTewfKKEqcMCKEmHfgZgaE8wMW+SSwc27JvS/v23KTJgkoXFsu+P+c7Ol5vDoMTe0zZBl/LVVlJ
gV4HY31Xy4/tS3EvRSbwBlzwWMsjZrlprq/W22PELHjb51r2RPFBqax7HCCXIaLnThvSAMTP1KkI
+gs6VLdVdad08ISeCho1ZLN+whZ2jsTzgcsnJwldluLxNDiyagkxOquB2Knae/OLUsyEkjenmdzb
mG/YhlRnCWPnb8C898bRJGtQvEOiVxjYhtLOxs8AySiT4JuDystlVV4WPeM6tK3VaILeDZxIOSsu
ti/jidNGNZ3/J08yC1dNv9v8AAAA//8DAFBLAwQUAAYACAAAACEArTA/8cEAAAAyAQAACwAAAF9y
ZWxzLy5yZWxzhI/NCsIwEITvgu8Q9m7TehCRpr2I4FX0AdZk2wbbJGTj39ubi6AgeJtl2G9m6vYx
jeJGka13CqqiBEFOe2Ndr+B03C3WIDihMzh6RwqexNA281l9oBFTfuLBBhaZ4ljBkFLYSMl6oAm5
8IFcdjofJ0z5jL0MqC/Yk1yW5UrGTwY0X0yxNwri3lQgjs+Qk/+zfddZTVuvrxO59CNCmoj3vCwj
MfaUFOjRhrPHaN4Wv0VV5OYgm1p+LW1eAAAA//8DAFBLAwQUAAYACAAAACEAIPYc38wEAADBDQAA
HwAAAGNsaXBib2FyZC9kcmF3aW5ncy9kcmF3aW5nMS54bWzsV91u2zYUvh+wdyB031j+SzKjTuEm
TVCgS4M4Ra+PJUpiTZEaSStOn2YXKbAn6APML7aPlOTYabYO+wG2YTAgk+Lhd77zS+r5i3UpWc2N
FVpNo/5BHDGuEp0KlU+jdzfnz44jZh2plKRWfBrdcRu9OPn2m+c0yQ1VhUgYEJSd0DQqnKsmvZ5N
Cl6SPdAVV1jLtCnJYWryXmroFsil7A3i+LBXklDRyQPUGTliKyP+AJTUyZKnp6RqsoCUyWT3TctR
Jn8emSaqvjDVvLoynnlyWV8ZJtJpBM8pKuGiqNcutGKY9h7tyh8A1pkpvbzOMrZGBI7iYXwErLtp
dHg8iMfDcYPH144lEBgN+8PxeByxBBKDYX886MetxuLtVzCS4tVXUEC0IYTBDklbeYqq/tLqfmf1
NV8iTXIuWclTZlbImJSzYvPZKNbfusQDdP7owGzryr/KE1sbaFIZ6y64LpkfTCOjQeuaJy4kHdVv
rGvIdHLeSqulSM+FlGHic5mfSsNqktNokQ+8KdCwI+VnrQluPQ+ecuuXOr3zAAv8I0GMhnpE1VbJ
uQCXN2TdFRkUDV6i/NxbPDKpb6eRbkcRK7T5+NR7L49ExmrEblGE08j+sCLDIyZfKzuNvuuPRoB1
YTIaHw0wMbsri90VtSpPNWxDJMEuDL28k90wM7p8r00681qxRCqB7mmUONNNTh3mWEKtJ3w2C+NE
lxW5N2peoer6wePezTfr92SqNiAOWX2p5wVV/KmQNLIh9fRs5XQm2ng1XvUL0rq5u5McUUG4wwPu
Jpmjm3mCQcZz8APYd5W4JpR9VFkcKgfxkzsSs8x1ss42ssdbQSCEdexpQ268sIFOiexHJOpn81fw
5EfYPMK2ALWXUSZfbPMJDB5I7KQUTXiWIU+bBAU/ckIxd1fxjBK0mJkRJCNWkdIW03gQv4wP4xH+
u98Iq8IlxTmVQqJTDPEiKchYHoIY3MVpB/KUpFgYsQd6Ho9bwBG60iD+PaCJ3QG9ESW37JLfsmtd
ktoDH4DxEApGQcnwC/A+Tp59xnA6HO096k7OOOIolk7kqCTOBE4tlqHZFDiqJI4Ytrk3TGc4T8g5
tth8SolZkWqjiC1JsXzziaG0mU4KZjf3eSOHjlWTUgfsjLP8A3KeQ2BpIesRoMaQsksKu9DrjQCU
n6dc8pwcN4xn/rnLBMTQgJbgg7MJRyK4XnC1+anmB+z7MDUcJihGNashJVOMPXvDc2hQOcEQsASu
0UZYl5tVVUHJh5V1TK1YxhE36RjeOsphn2/A3mrPwm4+g5/Z3C+xYEXOLMjUQin0C8albMlKbfwL
5fW+m8+CwtcwlgnlOJObe5Vj2a/SAnm6gl9L7SqN/b4bomJ8cEIp/Ho99P+vh7+tHg4ehYGr1J8v
1082pi4Q+03mX9gOHqwMCdj0f5+AaM7/kEPgP+Prbev9+ce9XPNHYfD+w6VnZfm88ves5q7U3Yqs
P6h9dKS65hkuzbjODpoTcv+aRUnClWvuDLbw98hw+xrvHpbdjqA6AHrkDPe2LXYL0Ek2IB12Q62V
91ubYthubo/u39q83RE0a+W2m0uhdHP3CB9DDxdICatazY18oN86Bp70F+3eo4+XINJ+bPkvpN35
yS8AAAD//wMAUEsDBBQABgAIAAAAIQC2OwQiVAYAAAsaAAAaAAAAY2xpcGJvYXJkL3RoZW1lL3Ro
ZW1lMS54bWzsWUtvGzcQvhfof1jsvbHeio3Iga1H3MZOgkhJkSOlpXYZc5cLkrKjW5EcCxQomhY9
NEBvPRRtAyRAL+mvcZuiTYH8hQ65D5ESVTtGChhBLMDYnf1mOJyZ/YbkXrn6IKbeEeaCsKTjVy9V
fA8nExaQJOz4d0aDjy77npAoCRBlCe74cyz8q9sffnAFbU0oSccM8WAU4Rh7YCgRW6jjR1KmWxsb
YgJiJC6xFCfwbMp4jCTc8nAj4OgYBojpRq1SaW3EiCT+NliUylCfwr9ECiWYUD5UZrCXoBhGvzmd
kgnW2OCwqhBiLrqUe0eIdnywGbDjEX4gfY8iIeFBx6/oP39j+8oG2sqVqFyja+gN9F+ulysEhzU9
Jg/H5aCNRrPR2intawCVq7h+u9/qt0p7GoAmE5hp5otps7m7udtr5lgDlF06bPfavXrVwhv26ys+
7zTVz8JrUGa/sYIfDLoQRQuvQRm+uYJvNNq1bsPCa1CGb63g25WdXqNt4TUooiQ5XEFXmq16t5ht
CZkyuueEbzYbg3YtN75AQTWU1aWGmLJErqu1GN1nfAAABaRIksST8xRP0QRqsosoGXPi7ZMwgsJL
UcIEiCu1yqBSh//q19BXOiJoCyNDW/kFnogVkfLHExNOUtnxPwGrvgF5/eKn1y+eeScPn588/PXk
0aOTh79khiytPZSEptarH77858ln3t/Pvn/1+Gs3Xpj4P37+/PffvnIDYaaLELz85umfz5++/PaL
v3587IDvcDQ24SMSY+HdwMfebRbDxHQIbM/xmL+ZxihCxNTYSUKBEqRGcdjvy8hC35gjihy4XWxH
8C4HinEBr83uWw4PIz6TxGHxehRbwAPG6C7jzihcV2MZYR7NktA9OJ+ZuNsIHbnG7qLEym9/lgK3
EpfJboQtN29RlEgU4gRLTz1jhxg7ZnePECuuB2TCmWBT6d0j3i4izpCMyNiqpoXSHokhL3OXg5Bv
KzYHd71dRl2z7uEjGwlvBaIO50eYWmG8hmYSxS6TIxRTM+D7SEYuJ4dzPjFxfSEh0yGmzOsHWAiX
zk0O8zWSfh3oxZ32AzqPbSSX5NBlcx8xZiJ77LAboTh1YYckiUzsx+IQShR5t5h0wQ+Y/Yaoe8gD
Stam+y7BVrpPZ4M7wKymS4sCUU9m3JHLa5hZ9Tuc0ynCmmqA+C0+j0lyKrkv0Xrz/6V1INKX3z1x
zOqiEvoOJ843am+Jxtfhlsm7y3hALj5399AsuYXhdVltYO+p+z11++88da97n98+YS84GuhbLRWz
pbpeuMdr1+1TQulQzineF3rpLqAzBQMQKj29P8XlPi6N4FK9yTCAhQs50joeZ/JTIqNhhFJY31d9
ZSQUuelQeCkTsOzXYqdthaez+IAF2Xa1WlVb04w8BJILeaVZymGrITN0q73YgpXmtbeh3ioXDijd
N3HCGMx2ou5wol0IVZD0xhyC5nBCz+yteLHp8OKyMl+kasULcK3MCiydPFhwdfxmA1RACXZUiOJA
5SlLdZFdncy3mel1wbQqANYRRQUsMr2pfF07PTW7rNTOkGnLCaPcbCd0ZHQPExEKcF6dSnoWN940
15uLlFruqVDo8aC0Fm60L/+XF+fNNegtcwNNTKagiXfc8Vv1JpTMBKUdfwrbfriMU6gdoZa8iIZw
YDaRPHvhz8MsKReyh0SUBVyTTsYGMZGYe5TEHV9Nv0wDTTSHaN+qNSCEC+vcJtDKRXMOkm4nGU+n
eCLNtBsSFensFhg+4wrnU61+frDSZDNI9zAKjr0xnfHbCEqs2a6qAAZEwOlPNYtmQOA4sySyRf0t
Naacds3zRF1DmRzRNEJ5RzHJPINrKi/d0XdlDIy7fM4QUCMkeSMch6rBmkG1umnZNTIf1nbd05VU
5AzSXPRMi1VU13SzmDVC0QaWYnm+Jm94VYQYOM3s8Bl1L1PuZsF1S+uEsktAwMv4ObruGRqC4dpi
MMs15fEqDSvOzqV27ygmeIprZ2kSBuu3CrNLcSt7hHM4EJ6r84PectWCaFqsK3WkXZ8mDlDqjcNq
x4fPA3A+8QCu4AODD7KaktWUDK7gqwG0i+yov+PnF4UEnmeSElMvJPUC0ygkjULSLCTNQtIqJC3f
02fi8B1GHYf7XnHkDT0sPyLP1xb295vtfwEAAP//AwBQSwMEFAAGAAgAAAAhAJxmRkG7AAAAJAEA
ACoAAABjbGlwYm9hcmQvZHJhd2luZ3MvX3JlbHMvZHJhd2luZzEueG1sLnJlbHOEj80KwjAQhO+C
7xD2btJ6EJEmvYjQq9QHCMk2LTY/JFHs2xvoRUHwsjCz7DezTfuyM3liTJN3HGpaAUGnvJ6c4XDr
L7sjkJSl03L2DjksmKAV201zxVnmcpTGKSRSKC5xGHMOJ8aSGtHKRH1AVzaDj1bmIqNhQaq7NMj2
VXVg8ZMB4otJOs0hdroG0i+hJP9n+2GYFJ69elh0+UcEy6UXFqCMBjMHSldnnTUtXYGJhn39Jt4A
AAD//wMAUEsBAi0AFAAGAAgAAAAhALvlSJQFAQAAHgIAABMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAFtDb250
ZW50X1R5cGVzXS54bWxQSwECLQAUAAYACAAAACEArTA/8cEAAAAyAQAACwAAAAAAAAAAAAAAAAA2
AQAAX3JlbHMvLnJlbHNQSwECLQAUAAYACAAAACEAIPYc38wEAADBDQAAHwAAAAAAAAAAAAAAAAAg
AgAAY2xpcGJvYXJkL2RyYXdpbmdzL2RyYXdpbmcxLnhtbFBLAQItABQABgAIAAAAIQC2OwQiVAYA
AAsaAAAaAAAAAAAAAAAAAAAAACkHAABjbGlwYm9hcmQvdGhlbWUvdGhlbWUxLnhtbFBLAQItABQA
BgAIAAAAIQCcZkZBuwAAACQBAAAqAAAAAAAAAAAAAAAAALUNAABjbGlwYm9hcmQvZHJhd2luZ3Mv
X3JlbHMvZHJhd2luZzEueG1sLnJlbHNQSwUGAAAAAAUABQBnAQAAuA4AAAAA
" fillcolor="#e7e6e6 [3214]" strokecolor="#1f4d78 [1604]" strokeweight="1pt">
<v:stroke joinstyle="miter"/>
<v:textbox>
<![if !mso]>
<table cellpadding=0 cellspacing=0 width="100%">
<tr>
<td><![endif]>
<div>
<p class=MsoNormal align=center style='text-align:center'>
<span
style='font-size:14.0pt;line-height:107%;font-family:"Arial",sans-serif;
color:black;mso-themecolor:text1'>Det viktigaste i en förhandling är ofta
att båda sidorna kan gå hem och säga att de vann. De gjorde också både
iranska och amerikanska delegater efter förhandlingen om kärnvapen i
Genève. Men i resten av världen är regeringar och terroristgrupper just nu
febrilt upptagna med att försöka räkna sig som vinnare eller förlorare när
USA och Iran inte längre är absoluta motpoler</span><span style='font-family:
"Arial",sans-serif;color:black;mso-themecolor:text1'>.<o:p></o:p></span></p>
<p class=MsoNormal align=center style='text-align:center'>
<o:p> </o:p></p>
</div>
<![if !mso]></td>
</tr>
</table>
<![endif]></v:textbox>
</v:roundrect><![endif]--><!--[if !vml]-->
<!--[endif]--><o:p> </o:p><br />
Först fick vi läsa texten och diskutera med bänkgrannen vilka svårigheter elever skulle kunna stöta på i texten. Ett enormt
sorl utbredde sig. Därefter visade Westlund nästa bild med följande ord understrukna:
förhandling, delegater, kärnvapen, Genève, terroristgrupp, febrilt, motpoler. Ord som dessa behöver diskuteras med eleverna. Varför sker förhandlingarna
i Genève? Vad är en delegat? Vad är en motpol? Det finns många oklarheter som kan skapa
hinder för elevernas förståelse av en text som denna. Genom att tillsammans med eleverna
reda ut och klargöra ord och begrepp packas texten upp och en förståelse för
innehållet underlättas. Jag satt och tänkte på vad jag en gång läst i en intervju
med pedagogikprofessorn Ferenc Marton: ”Det största misstaget lärare gör är
att de tar för givet saker de inte kan ta för givet”. Lätt att känna igen sig
i detta, tycker jag. Genom att närläsa texter tillsammans med elever visar vi
också på en modell som de kan ta över och använda när de läser tillsammans i
grupp eller på egen hand. </div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En fråga som diskuterades på det andra seminariet om läsning
var om alla lärare ska vara svensklärare. Nej, menade Westlund, men alla lärare
måste arbeta med att utveckla elevernas språk och deras förståelse av språket i
sitt sammanhang. Hon betonade också att om vi ska undervisa i lässtrategier så behöver
skolan etablera former för kollegialt lärande och tid för reflektion och eget lärande. Skolverkets
generaldirektör Anna Ekström var också mycket skarp på den punkten. I andra
yrkeskategorier är det självklart med tid för yrkesutveckling och reflektion över
sin praktik. Lärare måste också få den möjligheten och det finns en stark längtan
hos lärare till detta, menade Ekström. <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Min förhoppning är att vi på Österport och Park ska få tid att tillsammans lära oss mer om hur vi kan arbeta ute i klassrummen för att
utveckla våra elevers språk och läsande. <o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-24118791621286909112015-03-12T02:07:00.000-07:002015-03-13T09:30:49.308-07:00Att öva kroppsspråk inför muntlig framställning<div class="MsoNormal">
<br>
I veckan fick mina elever göra en övning som visade sig
lyckad för att öva kroppsspråk, gester och mimik inför muntlig framställning. Jag
tycker att eleverna lyckas fint på många sätt när de håller föredrag. De har bra
ögonkontakt med publiken och en god struktur i sina anföranden. Men ibland blir
det lite stelt där framme bakom talarstolen. Många bra manus kommer därför inte
riktigt till sin rätt. För det krävs att innehållet levandegörs på andra sätt än
med bara ord. Jag har därför funderat på hur man ska göra för att öva kroppsspråket
och samtidigt medvetandegöra eleverna om vilken betydelse det har i muntlig
framställning. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br></div>
<div class="MsoNormal">
I samband med att en klass håller på att förbereda lovtal i kursen
Svenska 2 provade jag följande övning med eleverna. Halva klassen fick skriva
på sina manus medan andra halvan följde med mig ut i ett mindre klassrum. Jag
började med att dela ut Karin Boyes dikt <i>I
rörelse</i>. De fick bara de fyra första raderna och jag introducerade kort dikten
för dem och bad dem läsa raderna några gånger för sig själva: <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Den mätta dagen, den
är aldrig störst<o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Den bästa dagen är en
dag av törst<o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Nog finns det mål och
mening i vår färd-<o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>men det är vägen, som
är mödan värd.<o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i><br></i></div>
<div class="MsoNormal">
Därefter delade jag in dem i par och berättade att de nu
skulle få läsa texten utifrån en viss känsla och försöka gestalta den så
tydligt de kunde med hjälp av gester, mimik och kroppsspråk. Som inspiration
till övningen tittade vi på när skådespelaren Ernst Hugo Järegård på sitt
suveräna sätt upprepar ordet <i>postbanken</i> med olika uttrycksformer. Se här:<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/5dEaq7HpWrk" width="420"></iframe><o:p></o:p><br>
<br></div>
<div class="MsoNormal">
<br></div>
<div class="MsoNormal">
Jag delade sedan ut lappar där det stod: arg, likgiltig,
sorgsen, engagerad, upprörd, irriterad etc. Eleverna fick tio minuter på
sig att öva inför varandra. Därefter läste de parvis och klasskamraterna fick ”gissa
känslan”. Det blev både roligt och tydligt för eleverna hur mycket man kan
uttrycka med andra medel än ord. Med detta fick vi en god grund för ett samtal om
vilken känsla de ville skulle genomsyra deras lovtal och de var
överens om att de ville visa på engagemang. Vi repeterade då lite hur det paret
som fick gestalta engagemang hade gjort; hur de använt betoningar, pauser,
gester och armrörelser för att övertyga publiken om att deras utsagor är viktigt. När jag gör om övningen ska jag avsluta med att eleverna en och en får läsa två rader i
dikten med just engagemang så att alla får pröva det uttrycket. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br></div>
<div class="MsoNormal">
Den här övningen tog inte mycket mer än 25 minuter att genomföra men den kommer att bli en viktig referens när vi i klassen talar om
vikten av att uttrycka sig på andra sätt än i ord. Nu ser jag framemot att
lyssna på elevernas engagerade lovtal.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br></div>
<br>
<div class="MsoNormal">
<br></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-27871025262944707562014-10-26T03:30:00.000-07:002014-10-26T03:30:00.531-07:00Grammatik i Svenska 2 på nytt sätt<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
"<i>Det
här arbetsområdet har verkligen förändrat min syn på grammatiken. Från att vara
något nödvändigt ont som man inte har någon större nytta av (vad hjälper det
att jag vet att det ordet är ett substantiv eller ett adjektiv) till något som
man kan använda till att verkligen förbättra sitt skrivande. Om jag hade
ändrat på de saker som jag skrivit att jag borde förbättra i min rapport så
hade den garanterat blivit mycket bättre och nu kan jag arbeta så med framtida
texter vilket borde göra mig till en betydligt bättre skribent. Så man kan säga
att det här arbetsområdet kopplat ihop grammatik och språk, något som tidigare
känts som två skilda saker.”</i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<i><br /></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
Så här skrev en av mina elever i Svenska 2 i avslutningen på en grammatikrapport som utgjorde slutuppgift för momentet i kursen. Jag tror aldrig jag lyckats få grammatikundervisningen att kännas så meningsfull som den faktiskt blev denna gång, men så gjorde jag det också på ett nytt sätt. Tidigare har jag avslutat arbetsområdet med ett grammatikprov men nu lät jag eleverna undersöka sitt eget språk utifrån de grammatiska begreppen vi arbetet med. Mitt intryck, efter att ha läst deras rapporter, är att det ledde till att eleverna kunde se kopplingen mellan grammatikkunskaper och sitt eget språk. Inspiration till ett nytt upplägg för grammatikundervisningen har jag fått av Katarina Lycken Rüter, tidigare förstelärare på Östra real i Stockholm och numera undervisningsråd på Skolverket. I det sista inlägget på hennes förstelärarblogg beskriver hon genomförandet av ett grammatikområde i Svenska 2. Jag blev inspirerad och använde delar av hennes upplägg i min planering. Läs blogginlägget:<a href="http://lejonetochraven.wordpress.com/2014/07/01/grammatik-ftw/">här.</a></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<br />
Katarina utgår i sin undervisning ifrån en måltext som hon sammanfattat utifrån en text om typiska drag i formellt språk som finns i rättningshäftet av nationella provet i Svenska 3. Där skriver författarna om vad som utmärker språket i formella texter. De tar upp en rad grammatiska begrepp såsom utbyggda nominalfraser, varierade fundament, fördelningen av huvudsatser och olika typer av bisatser samt nominaliseringar. Katarina sammanfattar detta i en kort text som sedan blir utgångspunkt för grammatikundervisningen. Den texten använde jag också. Jag tror nämligen att om vi ska kunna vägleda våra elever till ett mer formellt språk, behöver vi ett gemensamt vokabulär. Måltexten är en god utgångspunkt för det. Se länk längre ner i inlägget. Begreppen som tas upp där blev en central del även i min undervisning. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
Jag följde delar av Katarinas planering. En målsättning som jag har haft detta läsår är att försöka använda mig av flippat klassrum. Inför detta arbetsområde gjorde jag några filmer om grammatik, en om ordklasser, en om fraser och en om huvudsats och bisats. Jag gjorde också en om vad som utmärker formellt språk - en film jag först gjorde till mina elever i Svenska 3 men som jag använde här också. Filmerna finns samlade i en spellista från min You Tube-kanal här:<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="//www.youtube.com/embed/videoseries?list=PLVWTuT89SnOoOgelfPvH_CO2hUETGP_ic" width="560"></iframe><br />
<br />
<br />
<br />
Att flippa klassrummet passade väldigt bra för grammatikundervisningen insåg jag snabbt. Det skapar flexibilitet för både mig och eleverna. Eleverna fick i uppgift att titta på filmerna innan lektionerna och därefter följde jag upp innehållet genom gemensamma övningar på tavlan och eget arbete utifrån elevernas förkunskaper. Just kring grammatiken är min erfarenhet att det finns stora skillnader i förkunskaper. Några elever var till exempel redan säkra på ordklasserna och fick arbeta med lite mer avancerade övningar som finns här på en sida som heter .<a href="http://spraakbanken.gu.se/larka/#mode=selfstudy&group=linguists&exe=pos1&lang=sv&pos=KN,SN,DT,PP,PN,JJ,AB,NN,VB,PC,RG">Lärka.</a> Andra fick jobba för att öva på de vanligaste ordklasserna genom lite övningar jag hittat i den utmärkta boken <i>Fixa grammatiken </i>från Natur och Kultur. Om eleverna tyckte det var svårt att förstå begreppet nominalfras även om de sett filmen och gjort övningar tillsammans kunde jag uppmana dem att se filmen igen och, ja då lossnade det för en del. Poängen med att använda flippat klassrum är att lektionstiden ska kunna användas så effektiv som möjligt och att eleverna ska komma förberedda till lektionen. Det fungerade bra i denna klass. Det jag la fokus på i undervisningen var ordklasser, fraser med fokus på nominalfraser, vad en sats är och skillnaden mellan huvudsats och bisats, Jag visade satsschemat och tog upp skillnaden mellan finit och infinit verb samt begreppet fundament. När jag introducerade det begreppet läste vi kapitlet om satsschemat i Sara Lövestams roliga bok om verb;<i> Grejen med verb</i>. Dessutom handlade undervisningen en del om satslösning och då använde jag mig av Sven Järgenstedts fina flippade filmer om det som finns.<a href="https://www.youtube.com/watch?v=C5Fctt441pE&list=PL7E83BEC19295EA5A">här.</a>.<br />
<br />
Den största skillnaden jämfört med tidigare var emellertid själva examinationsuppgiften som bestod i en undersökning av en egen text utifrån grammatiska termer. Vi började kursen Svenska 2 med att läsa, diskutera och skriva om Amos Oz essä <i>Att bota en fanatiker. </i>Ämnet kändes otäckt aktuellt efter sommaren.<i> </i> Det arbetsområdet avslutades med att eleverna skrev en sammanfattning med egna reflektioner. Den texten skulle de nu alltså granska utifrån sina nya kunskaper om grammatik. Granskningen skulle resultera i en klassisk rapport med frågeställningar, undersökning, resultat etc.. Här finns instruktionen som inleds med måltexten jag lånat ifrån Katarina: <a href="https://docs.google.com/document/d/1M4vFlPy24P_5t1PLvxHyj2M64LADVFwg1jMw-_hCwfQ/edit?usp=sharing">Måltext om grammatik med slutuppgift.</a> Jag gjorde också en skrivmall för att ge stöd och struktur åt eleverna. Den finns längst ner i dokumentet.<br />
<br />
Det som gjorde att arbetsområdet blev lyckat; tycker jag, är hur eleverna uppmanades att använda sig av sina grammatikkunskaper för att utveckla det egna språket, vilket så fint sammanfattas av elevcitatet i inledningen. Efter att ha tillfrågat två elever delar jag deras rapporter här: .<a href="https://docs.google.com/document/d/1DSIk4SHhZ1sITqm-2yrb0JzgIazHiLL7VgR7rjaXFzA/edit?usp=sharing">Elevexempel 1</a>, <a href="https://docs.google.com/document/d/1wzHJ-o8xYKyfcqu9y3cT8KMK47aX1LEGNw03ErzoTZo/edit?usp=sharing">Elevexempel 2</a></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
I utvärderingarna var eleverna positiva men några önskade att de hade fått lite mindre läxprov under arbetes gång för att få en bekräftelse på sina kunskaper. Jag gjorde bara lite uppföljningar i form av exit tickets i Socrative för att se om de hängde med. Nästa gång kan det vara en bra idé att låta dem göra en kortare undersökning i par med uppföljning innan de gör en individuell. Nu fick de feedback på rapporten genom kommentarer i sina dokument och genom att jag visade goda exempel från rapporterna. Därefter ska de nu bearbeta sin rapport och lämna in på nytt. Det är ju ett kunskapskrav som inte återkommer på samma sätt som andra i kursen. Därför är det viktigt att eleverna får feedback under arbetets gång. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
Ja- detta sätt att arbeta med grammatiken kommer jag definitivt att återkomma till. Nu är jag nyfiken på hur eleverna i framtida skrivuppgifter kommer att kunna använda sig av sina nya kunskaper om vad som kännetecknar ett utvecklat och formellt språk. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-74695488848463837272014-04-21T09:05:00.002-07:002014-04-21T09:05:24.746-07:00En diktlektion med Kent och DagermanI kursen Svenska 1 närmar sig det nationella provet. En av förmågorna som prövas är läsförståelse och i texthäftet som ingår i provet finns det olika typer av texter. Vi har läst mycket i kursen: romaner, noveller artiklar av olika slag och jag tycker att eleverna är väl förberedda genom att ha tränats i att läsa aktivt på olika sätt. Men, slog det mig en vecka före påsklovet, vi har inte läst några dikter ännu och det är mycket möjligt att det kommer en dikt i häftet. Då måste eleverna känna sig bekanta med genren. Sannolikt har de läst dikter på högstadiet, men jag vill även att de ska ha mött genren i Svenska 1. Jag kan nästan inte tänka mig någon sämre anledning att läsa dikter i undervisningen än att "det kommer på provet", men icke desto mindre ville jag få in en lektion med diktläsning mitt i annat som vi håller på att slutföra. Planeringen gav oss en 90 minuters lektion att ägna åt diktläsning i någon form.<br />
<br />
Ok, 90 minuter. Hur ska jag lägga upp den lektionen? Vad ska vi läsa? Hm... Mitt mål var att eleverna skulle förstå vad som utmärker språket i dikter och lära sig några vanliga stilfigurer. Jag funderade över vilken dikt eller vilka dikter jag skulle välja för detta minirace om språket i poesin. Så kom jag att tänka på en låt jag hört på radio för några dagar sedan där jag fastnade för det starka språket i texten. Det var gruppen Kents nya låt <i>La belle epoque</i>, Texten kan sammanfattas som en svidande kritik av läget i landet Sverige. Så här börjar den:<br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;"><br /></span><span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är handen som håller flaggan</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är ficktjuven på centralen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är bomben på terminalen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">i väskan som lämnats kvar</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är de första kalla regnen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är frosten där inget växer</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är halvåret av mörker</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">i landet som gud glömde</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är tårgas i handväskan</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är med i Ravekommissionen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Den främlingsfientliga politiken</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är självmordsstatistiken</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är glesbygden Rohypnolen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är svartsjukan alkoholen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är dom snabba sms-lånen</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;">Jag är drevet på skolgården</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px; margin: 0px; padding: 0px;"><br style="margin: 0px; padding: 0px;" /></span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 10px;"><br /></span>Den skulle jag kunna utgå ifrån, tänkte jag. Alla svensklärare vet hur tacksamt det är att använda musiktexter i undervisningen. Det är en text som utmanar läsaren. Vad menar Kent med att sjunga; "Jag är bomben på terminalen" och " Jag är självmordsstatistiken"? Det ville jag låta eleverna diskutera och dessutom finns det en hel del stilfigurer i texten att lyfta fram. Texten är också allmänt intressant att låta eleverna reflektera över: den dystra bilden av läget i landet Sverige - delar eleverna den? Jag var nyfiken.<br />
<br />
Det fick bli Kents låt på diktlektionen och en av Stig Dagermans korta dagsedlar som jag brukar använda för att introducera diktanalys. Så här gjorde jag:<br />
<br />
Efter att ha klargjort målet med lektionen och skrivit upp några viktiga begrepp (stilfigurer) som lektionen skulle ta upp berättade jag om hur jag fastnat för en låt och talade om vad den hette. Några i klassen hade hört den. Jag presenterade titeln <i>La belle epoque</i>. Det är en referens som jag tänkte att eleverna inte hade, så jag förklarade att begreppet uppstod i Frankrike efter första världskriget och syftar på tiden före kriget. Jag lät eleverna fundera på vad en låt med den titeln kan tänkas handla om. Vi förutspådde - en lässtrategi eleverna känner till.<br />
<br />
Sedan spelade jag upp låten genom att visa musikvideon som finns på YouTube, <a href="http://youtu.be/kbXvPs5ql68">här.</a> Den består bara av en rosa bakgrund, med en sirlig ram runt texten. Vi lyssnade och läste tillsammans. Eleverna fick sedan texten på papper och diskuterade den i smågrupper utifrån frågor som: Vad är oklart i texten? Vilka svåra ord finns? (Ett drev till exempel, vad är det?) Vad handlar texten om, tänker ni? Vilken stämning tycker ni texten förmedlar? Vilken plats tänker ni på? Vad lägger ni märke till i språket? Varför börjar alla meningar med Jag...? Vilken effekt får det? osv.<br />
<br />
Det blev så intressanta diskussioner i grupperna! Om bilden av Sverige. Om vi alla har ansvar för det som försiggår runtomkring oss. Om det hjälper att skänka pengar till Rädda barnen. Om varför vi direkt tänker på Sverige när Kent sjunger: J<i>ag är melodifestivalen</i>. Om effekten då Kent sjunger <i>Jag är.</i>.. Det kom många intressanta reflektioner över detta. <i>Alla är delaktiga,</i> menade flera elever. <i>Det får alla att känna sig lite träffade av texten</i>. Sedan kände några av dem igen uttrycket <i>Alla för alla och en för en.., </i>som Kent sjunger i refrängen - en parafras på ett uttryck från <i>De tre musketörerna</i>.<br />
<br />
Efter det var det lätt att komma in på vad som utmärker språk i dikter. Hela texten är ju uppbyggd av anaforer och metaforer. Jag förklarade begreppen och eleverna fick välja den metafor de tyckte var starkast i texten. Sedan tog vi upp begreppet kontrast. Låten heter <i>La belle epoque</i>, men ingen av eleverna tyckte ju att texten handlade om en vacker tid. Snarare tvärtom. Begreppet kontrast blev plötsligt lätt att förklara. Det blev en kort tankeskrivning för var och en också: <i>Reflektioner kring Kents låt La belle epoque</i>. Vid genomläsningen av reflektionerna funderade jag över hur viktigt det är att vi i skolan ger eleverna utmanande texter, texter som det måste samtalas om. Flera elever skriver att de aldrig hade förstått vad texten handlar om vi inte hade pratat om den på lektionen, några hade hört den men inte alls förstått den. De tyckte också att texten hade ett viktigt budskap även om en del tyckte att den bild som ges av Sverige är onyanserad.<br />
<br />
Vi hann titta på en dikt också. En dikt av Stig Dagerman jag tycker passar så bra för att introducera diktanalys med. Det är en av hans dagsedlar från 1954 med titeln <i>Måndagströst</i>:<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Tahoma","sans-serif";">En hel
sekund i livet är mången mänska fri<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Tahoma","sans-serif";">En namnlös
fågel stryker hans panna tätt förbi<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Tahoma","sans-serif";">En tanke
exploderar som ett fyrverkeri:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Tahoma","sans-serif";">Vårt läge är
kanhända inte hopplöst - bara vi<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Först skrev jag bara upp titeln på tavlan: <i>Måndagströst</i>. Hur associerar ni till den titeln?, frågade jag. Vad är det med måndagar? Behöver den dagen tröst? Jo, det kunde eleverna hålla med om, "mer än fredagar i alla fall" - det var en fredag vi läste dikten. Sedan fick de se hela dikten och skriva av den för att diskutera lite med grannen vad de tyckte att den handlar om. Därefter gjorde jag en närläsning av dikten med eleverna rad för rad. <i>En hel sekund</i> - vad är det för sekund? <i>En tanke som exploderar </i>- vad är det för en tanke? <i>Ett fyrverkeri</i> - vilka associationer väcker det ordet och <i>vårt läge</i> - vad menar Dagerman med det? Och vad är det egentligen som är så hopplöst med dessa måndagar? Måndagarna i sig, eller vi själva? Ja, som ni förstår fick jag en hel del stilfigurer illustrerade samtidigt som genomgången belyste vad som är speciellt med språket i dikter. Hur poeter väljer ord och sätter ihop dem för att få in så mycket betydelse som möjligt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuf3OrbeO5SsLOM_IBRWGvaOjAp7Uej5MNhGOU9NgQjLynyyQEVDBOLXn5TbTm0cjYc8GIlvVsLlG9e2AbNSYqG40RJmyC0uENW1w3eetjILW07QbsRqxaKnd76BqazgAfAsF4RKpR8aY/s1600/bild+(3).JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuf3OrbeO5SsLOM_IBRWGvaOjAp7Uej5MNhGOU9NgQjLynyyQEVDBOLXn5TbTm0cjYc8GIlvVsLlG9e2AbNSYqG40RJmyC0uENW1w3eetjILW07QbsRqxaKnd76BqazgAfAsF4RKpR8aY/s1600/bild+(3).JPG" height="150" width="200" /></a></div>
</div>
<br />
Så gick det till - mitt minirace om språket i poesin. 90 minuter räckte men som alltid efter en lektion med bra texter så kommer jag i efterhand på hur mycket mer vi skulle ha kunnat få ut av att gå djupare in i texten...<br />
Jag tröstar mig med att vi ska återkomma till dikter i Svenska 2.<br />
<br />
Läxa blev att läsa på de stilfigurer som aktualiserats. Lektionen därefter hade vi quiz på stilfigurerna i det roliga digitala verktyget kahoot.it.<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div>
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-87259944235039065132014-03-14T01:56:00.001-07:002014-03-15T14:18:58.285-07:00Om att ha "en kritisk vän"<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtmGasvpqS3A4VlDT7dQ-LMnM-B7ztnRpqD0DsT0p2o_UcJavOHjkVT6zf5SqG5wPVqz5DvgWJBoDWx23pK-FSHPhIyEhBFwK1FZebeGGCZehZN21td1TeOIiti1MhOXROYrT44yK6ifU/s1600/bild1260.gif" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtmGasvpqS3A4VlDT7dQ-LMnM-B7ztnRpqD0DsT0p2o_UcJavOHjkVT6zf5SqG5wPVqz5DvgWJBoDWx23pK-FSHPhIyEhBFwK1FZebeGGCZehZN21td1TeOIiti1MhOXROYrT44yK6ifU/s1600/bild1260.gif"></a>Skolverket har gett ut en liten skift som heter <i>Forskning för klassrummet</i> och handlar om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. Där kan kan man bland annat läsa om lärarledd undervisning, kollegialt lärande, formativ bedömning och pedagogiskt ledarskap. Boken sammanfattar i korta drag forskningsläget kring vad som utvecklar skolors arbetssätt och elevers lärande. Det finns mycket att hämta i Skolverkets skrift, både för lärare och rektorer. Jag fastnade för en särskild sak vid läsningen. I ett avsnitt om ledarskap skriver Skolverket att alla verksamma personer såväl rektorer som lärare i en skola bör ha "en kritisk vän". Med en kritisk vän menas här en erfaren person som på lite avstånd, gärna utomstående, kan vara en samtalspartner och kollega som ger råd och stöd. En sådan vän skulle jag vilja jag ha, tänkte jag vid läsningen. <br>
<br>
Och sedan en tid tillbaka har jag, till min glädje det! I somras när jag började bli aktiv på Twitter fick jag kontakt med en lärare, <b>Annki Norman </b>som undervisar i samma ämnen som jag på gymnasiet. Jag upptäckte snabbt på Twitter att vi intresserade oss för samma saker: läsutveckling och läsförståelsestrategier, bedömning för lärande och digitala verktyg. Annki läste och twittrade uppskattande om mina blogginlägg om läsförståelse och i början av höstterminen länkade Annki till sin klassblogg på Twitter, vilket gjorde att jag kunde följa hennes undervisning via den. Där publicerar hennes elever sina arbeten och jag imponerades av vilka intressanta uppgifter de arbetade med. Se hennes blogg här: <a href="http://nabj.se/">naturbloggaritmen.</a> Vi hade kontinuerlig kontakt via Twitter under hösten. När jag skrev något så responderade Annki och vice versa. Uppmuntrande och inspirerande! Men 140 tecken blir smått och efter att jag läst Skolverkets skrift så skrev jag och frågade om Annki ville vara min kritiska vän. Gärna, fick jag till svar och efter det har vårt samarbete ökat, nu via e-post. En kritisk vän ska vara lite på avstånd skriver de i boken. Ja, avståndet mellan mig och Annki kan man inte klaga på. Jag jobbar i Ystad och Annki i Boden. <br>
<br>
Vad gör vi då, som kritiska vänner till varandra? Många olika saker. Jag formulerade nyligen exempelsvar på ett prov om antikens litteratur. Jag ville att eleverna skulle se exempel på hur ett svar på en fråga kan se ut på E, C och A-nivå och formulerade svar på en fråga att visa inför ett prov. Lite osäker - har jag tolkat kraven rätt? Då skickade jag upp till Annki och fick hennes synpunkter. Hon har vidare inspirerat mig att låta elever skriva essä efter att jag sett hennes elevers essä-uppgifter om <i>Kung Oidipus</i>. Jag hade jobbat med medeltiden och ville att eleverna skulle skriva om brott och straff. När jag hade formulerat mina essä-uppgifter skickade jag dem till Annki för att få respons. Det var första gången jag gjorde essä-uppgifter. Jag får alltid både uppmuntrande och konstruktivt kritik; synpunkter som gör mig mer säker när jag presenterar för eleverna. En annan fin sak med samarbetet vad gäller essän var att en av hennes elever skrivit en lysande essä om <i>Kung Oidipus</i> som jag lät mina elever läsa för att få ett bra exempel att visa. Andra saker vi hjälpt varandra med är att utforma matriser - vi har jobbat med samma PM-uppgift i Svenska 3 och filat på en matris som nu är riktigt bra. Eftersom våra elever i Sv 3 skrivit samma PM-uppgift har vi också skickat texter för sambedömning. <br>
<br>
Sådant här kollegialt samarbete finns så klart också på skolan där jag arbetar. Men jag tror alltså att det finns en poäng med en kritisk vän lite på avstånd, precis som Skolverket skriver i sin bok. Det blir innehållsinriktade utbyten. Någon rad om kylan i Boden och snödropparna i Kivik, men annars rakt på sak. <br>
<br>Skolforskare tycks överens om att elever inte ska lämnas ensamma med sitt lärande, att det ibland blivit för mycket av individuellt arbete i svensk skola. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Jag undrar om inte detsamma faktiskt kan gälla lärares arbete. Undervisning utvecklas bäst tillsammans, tror jag. Fram för mer kollegialt lärande både på nära håll och på avstånd.</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-55948627565625370922014-03-04T23:05:00.000-08:002014-10-28T00:59:19.727-07:00Festligt lärande - hyllningstal i Svenska 3I kursen Svenska 3 ingår ett moment i retorik. Eleverna ska dels kunna analysera tal med hjälp av retoriska begrepp och dels kunna använda retoriska verkningsmedel i egna tal. Det är ett roligt arbetsområde i kursen! Det finns mycket bra tal i olika genrer på webben att titta och lyssna på. Jag utgick ifrån en prezi där jag presenterade begreppen etos, patos och logos. Sedan tittade vi på några olika tal för att undersöka dem med med hjälp av de retoriska begreppen. Den prezin finns <a href="http://prezi.com/hrccff-8oehp/retorik-om-etos-patos-och-logos/">här.</a> Vi tittade också på kungens tsunamital som finns <a href="http://www.svtplay.se/klipp/91908/kung-carl-xvi-gustafs-tsunamital-i-stadshuset">här.</a> Just det talet finns det också en intressant talanalys på i <i>Retorikmagasinet</i> <a href="http://www.retorikforlaget.se/talarstolen/sagokungen-i-vagornas-skugga">här.</a> Här kunde eleverna se ett exempel på hur en talanalys kan se ut. Eleverna läste i grupp och diskuterade hur analysen var gjord. Det tal som eleverna fick skriva analys på blev Alice Bah Kuhnkes tal på nationaldagen 2006 som finns <a href="http://www.svtplay.se/klipp/73890/hogtidstal-av-alice-bah">här.</a> Ett tal som eleverna verkligen gillade, med mängder av retoriska grepp att upptäcka i analysen.<br />
<br />
Därefter blev det dags för eleverna att själva planera och genomföra tal. Jag föreslog att eleverna skulle hålla hyllningstal och att vi tillsammans skulle ha en fest där de olika talen framförs. Det blir svårt, tyckte eleverna. <i> Det blir konstigt att hålla tal för exempelvis min mamma inför klasskamraterna,</i> sa någon. <i>Jag har ingen aning om vad jag ska hylla,</i> sa många. Eftersom jag visste att detta brukar fungera bra stod jag på mig. Jag förberedde eleverna genom att gå igenom ett tals olika delar och så tittade vi på Prins Daniels hyllningstal till kronprinsessan Viktoria på bröllopet som finns <a href="http://prezi.com/r8yyekjdsnoq/retorik/">här.</a> och analyserade det. Sedan fick eleverna sätta igång med sina egna talförberedelser. Efter hand kom eleverna på vad de skulle hylla; min kusin, min pojkvän, mitt fotbollslag, min favoritdryck - kaffe, min klasskamrat, min klass, min förebild Bill Gates, mitt intresse - programmering (vi har ett progammeringsess i klassen) etc. Det blev en härlig bredd på ämnen och eleverna kom till slut igång bra med förberedelserna. Veckan innan eleverna skulle hålla sina tal fick de genomföra det framför en kamrat i kassen och så gav de varandra respons, enligt en mall jag gjort.<a href="https://docs.google.com/document/d/1oVj-L3XdKmujG2O7Sgq3IZhqLsY-nXi1hR7ypY8Y0Zk/edit?usp=sharing">här.</a> Värdefull sådan förstod jag på eleverna efteråt.<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7w9Vy3W83ASyG7RcKIzMNSGhVieJdXEGr3xec2gRJf7GDa4zSldaBykKgK_GhSh0R11buYBm-HQ2UQq9-kIbpuPBE7Bvem1iXtSezKUvrOgc8TiP5BVQBAji3rfDiC0Ex4e-u34dAoLs/s1600/anniversary-157521_640.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a>
<br />
I måndags var det dags att hålla talen. Jag ställde i ordning klassrummet genom att duka ett långbord, lägga på en duk och placera stearinljus, blommor och kakfat på borden. Vi har plastglas på fot i arbetslaget för att använda vid studenten - de passade bra här. Eleverna kom in, fick ett glas i handen och placerade sig vid borden. Festen kunde börja och jag agerade toastmaster genom att klinga i glaset och introducera de olika talarna. Det blev verkligen festligt, personligt och varmt i rummet. Eleverna hade triggat varandra och lyckades fantastiskt med sina tal. De blev rörda, roade och intresserade av varandras tal. Många tal att lyssna på blev det - vi höll på en hel eftermiddag, men eleverna var rörande överens om att det vore synd att göra i halvklass -<i> man vill ju höra allas tal</i>, som de sa.<br />
<br />
Nu har jag skickat meddelande till eleverna via e-post. De ska utvärdera sitt tal. Vad är de mest nöjda med när det gäller innehåll, disposition, språk och framträdande? Vad skulle de gjort annorlunda om de fick hålla det igen? Min feedback på talen kommer i ett svar på e-posten där jag också fyller i matrisen. Jag gillar när feedback blir i form av dialog med eleverna. Efter detta är de väl förberedda för den muntliga delen i det nationella provet som ska genomföras om en månad.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-36943753601089309852014-02-18T10:43:00.001-08:002014-02-23T02:22:49.097-08:00Styrkan i det gemensamma lärandet<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Numera funderar jag mer och mer på hur jag ska
planera lektioner för att stimulera till ett
gemensamt lärande. I Svenska 1 har jag under några lektioner
arbetat med referatskrivning och i samband med det försökt få eleverna att
interagera så mycket som möjligt med varandra under arbetet. Det gick riktigt bra!
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag utgick från ett lektionstips om referatskrivning av svenskläraren Hanna
Stehagen. Hon har en blogg ”Mitt språkutvecklande klassrum” där hon regelbundet
delar lektionstips med olika innehåll. Jag brukar skicka vidare hennes genomtänkta lektionsupplägg till kollegor
på skolan. I Hannas lektionstips finns en instruktion på hur eleverna ska göra
när de skriver referat. Det finns också ett exempel på ett referat, en
lista på olika sammanhangsord att använda och en
skrivmall som eleverna kan utgå ifrån när de skriver sitt första referat. Se
lektionstipset:<a href="http://hannalar.blogspot.se/2013/11/lektionstips-referatskrivning.html">här.</a>En sak jag särskilt tycker om i Hannas lektionstips är att hon ofta ger eleverna förslag på skriftspråkliga formuleringar att använda som exempelvis: <i>XX hävdar vidare i sin artikel att</i>...<i> </i>eller <i>Dessutom påstår XX att</i>...Jag tror det är ett utmärkt sätt att ge eleverna stöttning in i i ett mer formellt skrivande. <o:p></o:p><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag började med en kort genomgång om vad referat är. Den presentationen
finns här:<a href="https://drive.google.com/file/d/0B6HXhZFSDH-AdW5zdUFtNmZVLWM/edit?usp=sharing">här.</a> Först skrev jag upp viktiga begrepp på tavlan; objektiv - subjektiv,
källangivelse, referatmarkeringar, sammanhangsord etc. Efter min genomgång där jag sa
åt eleverna att inte anteckna utan bara lyssna aktivt, bad jag dem förklara för varandra två
och två, vad begreppen på tavlan betyder. Det blev en massa surr i klassrummet
om objektivitet, sammanhangsord etc. Genom att få tala med varandra om de nya begreppen befäster de den kunskap de fick genom att lyssna, tänker jag.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Därefter fick de arbeta två och två med en debattartikel som
de skulle skriva referat på. Eftersom vi precis haft en föreläsare på skolan om
sex och samlevnad valde jag en aktuell artikel med anknytning till det ämnet. Artikeln handlar om de uppmärksammade friande våldtäktsdomarna och argumenterar för att det bör införas en samtyckeslag. Den finns <a href="http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/kan-en-deprimerad-kvinna-valdtas/">här.</a> Så ofta som möjligt
numera när eleverna ska läsa i klassrummet försöker jag se till att de läser
tillsammans. Jag bad eleverna dela upp texten och läsa var sin del. Den som
inte läser ska notera ord som är svåra och försöka sammanfatta när läsningen är
klar och sen tvärtom. På så sätt arbetar eleverna tillsammans för att förstå
texten. Jag märker att samtalet om texten gynnar deras förståelse av den. Därefter fick de börja skriva på sitt referat
tillsammans, enligt en arbetsgång som finns på presentationen. Här fick de också använda den skrivmall som Hanna gjort. Genom att låta dem använda skrivmallen stöttas de i sin utveckling mot ett mer formellt språk, eftersom där finns färdiga påbörjade formuleringar av skriftspråklig karaktär. De blev inte klara på lektionen utan vi
fortsatte nästa lektion.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När eleverna var klara med sina referat parades varje par
ihop med ett annat par. De fick ge varandra kamratrespons utifrån frågor som
handlade om källangivelse, referatmarkeringar, sammanhangsord, meningsbyggnad och
objektivt återgivet innehåll etc. Min erfarenhet är att kamratrespons alltid
blir bäst om eleverna har konkreta frågor att utgå ifrån. Efter kamratresponsen
blev det bearbetning. De lämnade därefter in sina referat till mig. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag läste igenom några av referaten och kopierade upp fyra
av lite skiftande kvalitet på ett A4 som jag hade med till kommande lektion. Då
fick eleverna arbeta med dessa och granska dem utifrån i princip samma frågor som de använde vid kamratresponsen. I alla texter fanns något eleverna kunde hitta som skulle kunna bli
bättre. Det blev intensiva samtal om texterna och därefter gick vi igenom dem
tillsammans. Då lyfte eleverna fram att det referatet som hade
referatmarkeringar som <i>påstår</i> och <i>hävdar</i> var bättre än det som hade
<i>skriver </i>och <i>berättar </i>eftersom de första passade bättre i ett referat av en
debattartikel. Eller att den texten som hade sammanhangsord som <i>dessutom</i> och <i>vidare</i> var bättre än den som hade <i>och</i> och <i>även</i> eftersom de
första var mer skriftspråkliga. Eller att någon text hade en enformig
meningsbyggnad. Syftet med den lektionen var att eleverna tillsammans skulle se
vad som skapade kvalitet i ett referat. Nu hade undervisningen förberett dem att
skriva ett eget referat, tänkte jag. Innan vi gick vidare mot det läste vi en annan debattartikel om de uppmärksammade våldtäktsdomarna, vars budskap är att en förändrad lagstiftning inte är så viktig som arbetet med normer om manligt och kvinnligt för att komma åt problem med våldtäkter. Den texten finns <a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article18231322.ab">här.</a><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eleverna fick nu en ny debattartikel, med anknytning till det som förra texten tog upp nämligen normer kring manligt och kvinnligt. Texten handlar om den sexism som artikelförfattaren menar finns i dataspelsvärlden. Den finns <a href="http://www.expressen.se/debatt/spelkultur-som-stinker-sexism/">här.</a> Eleverna fick nu läsa ensamma och skriva
ett eget referat av texten på lektionstid. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har nu läst deras referat och utvärderat undervisningens
resultat för mig själv. Jag tycker att de lyckades riktigt bra! Alla skrev inte
felfria referat men alla hade förstått referattekniken och jag kunde se en
tydlig effekt av det arbete eleverna hade gjort tillsammans, i deras referat. Nu fick de individuell
feedback som de arbetade med på sista lektionen före lovet.I samband med den fick de också skriva ner sina egna reflektioner kring de texter vi arbetat med. Efter lovet ska vi nämligen fortsätta med temat sex och samlevnad genom att arbeta med argumentation och skriftlig framställning.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Att eleverna lyckades så fint med sina referat tror jag beror på
att de arbetade tillsammans, fick tydlig stöttning i form av exempel och en skrivmall samt blev medvetna om olika kvaliteter i texter genom responsarbetet. Att eleverna blir resurser för varandras lärande är en av de fem strategierna för framgångsrikt lärande som Dylan William lyfter fram i sin bok <i>Att följa lärande</i>. Vilken kraft det finns där, tänker jag .<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-74903212738162960832014-02-02T07:20:00.000-08:002014-02-02T22:47:17.190-08:00Pearltree - ett smart sätt att samla länkar<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkuTmJ6UD18c-hjwamuDaBo329I6HVNfN6sIkpNqNJYJcaRX_9pL8LFqy6NAX2LjKtAkXpS3Sjwm13_qmvAR46o8XZvEAz_IT7HCtSW7mggjGEjG5zqI8s-SoGKJ09m5FKPBVcyN3QICg/s640/blogger-image--1537778423.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkuTmJ6UD18c-hjwamuDaBo329I6HVNfN6sIkpNqNJYJcaRX_9pL8LFqy6NAX2LjKtAkXpS3Sjwm13_qmvAR46o8XZvEAz_IT7HCtSW7mggjGEjG5zqI8s-SoGKJ09m5FKPBVcyN3QICg/s200/blogger-image--1537778423.jpg" width="112" /></a>Jag skickar en hel del tips på länkar till mina svensklärarkollegor på skolan. Kanske någon tycker att vi borde samla dem någonstans, på Fronter till exempel. Istället för det vill jag visa hur jag sedan en tid tillbaka organiserar alla webbplaster som jag stöter på och vill spara. Tidigare samlade jag bra länkar i favoriter på Google, men jag hade ingen bra ordning på dem där. För någon månad sedan fick jag ett tips på det digitala verktyget Pearltrees där man kan organisera alla sina länkar på ett smart sätt. Jag skaffade ett konto och började ordna allt jag samlat under olika rubriker: Språk i Norden, Litteraturundervisning, Läsförståelse etc. Det gick faktiskt att importera alla bokmärken från Google också. Det fina med Pearltrees är att samtidigt som du samlar på dig länkar så kan andra ta del av vad du har och låna. Du kan också kika in på andras konton och låna "pärlor" de samlat. Numera när jag hittar en bra länk sparar jag den alltid under rätt rubrik på Pearltrees. Smart! Här finns mycket att upptäcka. Ett konto skaffar du <a href="http://www.pearltrees.com/?pkcpn=cws#/N-u=1_1659026&N-p=100345810&N-s=1_9953234&N-f=1_9953234&N-fa=9953234">här.</a> Om du vill kolla in mina länkar, sök efter <i>frokencharlotta</i>.Varsågod att plocka pärlor! Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-64279631233866285572014-01-26T00:50:00.000-08:002014-01-26T00:50:24.451-08:00Gräv djupare i texten med sitting drama<br />
<div class="MsoNormal">
Oj, vad det är roligt att lära sig nya saker! I veckan
prövade jag ett nytt sätt att arbeta med dramatik i litteraturundervisningen.
Som så många gånger förut kommer min inspiration från det utvidgade kollegiet
på Twitter. Förra veckan skrev Katarina Lycken Rüter, en svensklärare på Östra
Real i Stockholm, om hur hon arbetar med
sitting drama i undervisningen. Jag hade aldrig hört talas om
det och följde konversationen samt ställde några frågor. I samma tråd fick jag
också tips om Radioteaterns arkiv. Se <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=965&artikel=383298">här.</a>En fantastisk källa att ösa ur! Men
sitting drama, vad är det? Jo, man låter några elever gå fram och läsa en
scen i dramat som är aktuellt i undervisningen. Efter att scenen spelats/lästs
upp låter man de övriga i klassen ställa frågor till pjäsdeltagarna som i sin
tur ska svara utifrån sina rollkaraktärer. Det brukar bli väldigt bra
litteraturlektioner skrev min twitterkollega, och då får man ju lust att prova. Eftersom jag håller på med antikens litteratur i Svenska 2 passade det bra. Jag valde slutscenen i dramat Kung Oidipus när
sanningen om vem som mördat Tebes förra kung uppdagas. Dramat introducerades
med en liten film om Oidipusmyten som Malmö Stadstearer har gjort som trailer
till en uppsättning de gjorde för något år sedan. Den finns <a href="http://youtu.be/mtEDOZ0W9lc">här.</a><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Rollerna delades ut i klassrummet. Vi behövde en Kung
Oidipus, en Iokaste, en budbärare och en herde. De fick sitta på stolar längst
fram och läsa sina roller. Efter en stund avbröt jag och bad de andra i klassen
att fundera ut frågor till karaktärerna. Lite nervös var jag: <i>Tänk om de inte kommer på några frågor</i>.
Det hade jag inte behövt vara. Eleverna ställde så bra frågor! Till Kung
Oidipus: ”Om du nu var så orolig för att spådomen skulle slå in, borde du inte
tagit reda på vem det var du dödade vid vägskälet?” Till Iokaste: ”Tyckte du
inte att Oidipus var rätt ung när ni gifte er?” och ”Varför var du inte mer
angelägen om att ta reda på vem som mördat din förra man?” Hon fick de rätt
hett om öronen, för övrigt. Till Herden: ”Varför ljög du om att du dödat
barnet?” Rollkaraktärerna svarade så gott de kunde och försökte leva sig in i
sina roller. Det blev många skratt men också, och det är det fina med metoden, ett
sätt att komma djupare in i texten, att få syn på de frågeställningarna som
dramat behandlar. <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Efteråt kom jag att tänka på ett kapitel i boken <i>Tankens mosaik - om mötet mellan text och läsare</i> av Keene
och Zimmermann. Ett av kapitlen där heter <i>Gräv
djupare med frågor</i>. Det handlar om hur goda läsare ställer frågor till
texten de läser vilket gör att de förstår den på ett djupare plan. Genom att
träna elever att ställa frågor kan vi lära dem en viktig strategi för att
fördjupa sin förståelse.Detta är också en av de fyra
strategierna i reciprocal teaching som jag skrivit om tidigare. Jag har prövat
det i läsundervisningen och det har fungerat förhållandevis bra, men eleverna
blir ibland lite osäkra hur de ska ställa frågor. Men nu, med sitting drama,
blev det så konkret och verkligt. Genom att eleverna fick ställa frågor till
”riktiga personer” blev metoden tydlig. Frågorna fick eleverna att gräva
djupare i dramats handling och satte fingret på centrala teman.
Häftigt, tycker jag. Den här metoden kan användas även vid romanläsning.
Eleverna kan dramatisera eller bara läsa upp en scen i en bok och så ställer
klasskamraterna frågor. Om man inte gör en dramatisering så kan man låta
eleverna föreställa sig att de sitter mitt emot en av karaktärerna i boken och
be dem fundera på vilka frågor de då skulle ställa till personen. Det blir
också ett bra sätt att variera boksamtalen på. När jag tänker tillbaka på böcker
jag läst under läsåret i mina klasser, <i>Flugornas
herre, Kejsaren av Portugallien, Fröken Julie</i> m.m. så hade det fungerat
utmärkt att använda den här metoden för att komma djupare in i texten. Det här
är absolut något jag kommer att återkomma till i undervisningen!</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-57408630496261172672013-12-14T05:54:00.000-08:002013-12-15T10:34:52.758-08:00Sverige kan lära av Kanada - ny avhandling om hur svenska elever kan
bli bättre på läsförståelseI veckan disputerade Barbro Westlund, lärarutbildare på Stockholms universitet, på en avhandling om läsförståelse. Westlund har skrivit den utmärkta boken <i>Att undervisa om läsförståelse</i> som jag skrivit om tidigare. I avhandlingen med titeln <i>Att bedöma elevers läsförståelse</i>, jämför hon svenska och kanadensiska lärares undervisning i läsning. Kanada är ett intressant land i sammanhanget eftersom kanadensiska elever presterar klart högre än svenska i bland annat den stora PISA-undersökningen. Vad sker i undervisningen i kanadensiska klassrum när det gäller läsning som vi i Sverige kan lära av? Westlunds forskning visar på en hel del intressanta skillnader mellan undervisningen i de bägge länderna; skillnader som hon menar kan förklara varför svenska elever halkar efter. I en debattartikel i DN i veckan sammanfattar Barbro Westlund de viktigaste slutsatserna från sin avhandling. Läs den intressanta artikeln här: <a href="http://www.dn.se/debatt/sa-kan-svenska-elevers-lasforstaelse-forbattras/">Så kan svenska elevers läsförståelse förbättras.</a><br>
<br>
<br>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-13855412242917609862013-12-07T11:34:00.002-08:002013-12-14T05:38:23.854-08:00"Laesning er ikke en alene ting"<div class="MsoNormal">
I veckan blev nog alla svensklärare lite extra glada när vi
kunde läsa om regeringens satsning på ett Läslyft. Att det krävs radikala åtgärder för att
utveckla undervisningen kring läsförståelse bekräftades dessutom dagen efter då
PISA-undersökningen redovisades. Där framgick bland annat att svenska elevers
läsförståelse försämrats. Enligt regeringens hemsida ska Läslyftet innebära en
satsning på att utbilda lärare på alla stadier, i metoder som utvecklar elevers läsförståelse .
Den ska också bygga på kollegialt lärande. Vi ligger alltså lite rätt i tiden,
tänker jag, eftersom vi på skolan har en studiecirkel i just lässtrategier och
lär av varandra (kollegialt lärande). <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad har vi gjort i studiecirkeln då? Ja, vi har träffats tre
gånger än så länge och har höstterminens sista träff nu på tisdag. På vårt
första möte bestämde vi oss för att tillsammans läsa de böcker som jag skrivit
om på bloggen här tidigare under rubriken Sommarläsning. Vi började med några
kapitel i Barbro Westlunds bok och har därefter börjat läsa <i>Tankens mosaik</i> som vi fick köpa in ett
ex. av till alla deltagare. Till nästa träff ska vi diskutera kapitlen <i>Hem i våra inre tankar</i> – att förbinda
det kända med det nya och <i>Det väsentliga
i texten</i> – att bedöma vad som är viktigt. Varje kapitel tar upp en specifik
lässtrategi. På våra träffar diskuterar vi vad vi fastnat för i texten och hur
vi kan använda oss av det nya vi lär oss i vår undervisning. Vi har pratat en hel
del om reciprok undervisning och vid förra träffen berättade vår bibliotekarie
Paulina om hur hon använde just den metoden med framgång i sina läsworkshops på
nationella läsdagen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Något som påverkat min läsundervisning den senaste tiden är
en artikel från <i>folkeskoIen.dk</i> . Där berättar
en lärare i Danmark om ett läsprojekt han ingår i och hur han undervisar med
hjälp av lässtrategier i en årskurs nio. Läraren ingår i ett läsprojekt där
skolans alla lärare fick fortbildning i lässtrategier. Exemplariskt, tycker jag
– att utveckla läsförståelsen hos elever är inte bara svensklärarens uppgift. Artikeln
finns att läsa :<a href="http://www.folkeskolen.dk/536259/laerer-laesning-er-ikke-en-alene-ting">här.</a> Han redogör där för hur eleverna tillsammans arbetar för
att förstå texten som är aktuell i undervisningen. I det här fallet handlar det om sakprosa.
Eleverna samarbetar i grupper. Varje elev har en specifik roll i gruppen och de
skiftar hela tiden. En elev läser högt, en annan antecknar svåra ord, en tredje
sammanfattar osv. När eleven läst klart diskuteras texten i gruppen och till
sist får alla skriva en kort sammanfattning. Därefter presenteras en ny text
och eleverna får nya roller i läsningen. De hjälper på så sätt varandra att bearbeta
och förstå innehållet i texten. Artikeln har rubriken <i>Laesninge är ikke en alene ting</i> – och det har blivit lite av ett
ledord för mig i läsundervisningen. Jag provade upplägget i samband med att
mina elever i åk 1 förbereder naturvetarpresentationer. De ska söka information
om en känd naturvetare och sedan presentera honom/henne för klasskamraterna i
form av ett föredrag. Som förberedelse läste vi korta texter om viktiga uppfinningar
såsom penicillinet, grafen etc. Eleverna grupperades och fördelade olika
roller. En läste högt, en antecknade svåra ord, en sammanfattade etc. Efter 10 minuter bröt jag
samfällt arbetet och alla fick sammanfatta texten i 2 minuter innan de gick
över till ny text och nya roller. Vilken härlig aktivitet det blev i
klassrummet – alla var aktiva, alla hade olika roller att fylla. Jag tänkte på
en av Dylan Williams nyckelstrategier för framgångsrikt lärande – att eleverna
ser sig som resurser för varandras lärande. Gemensam läsning och strukturerad
bearbetning av texten kan vara en god väg att nå dit. I mitt klassrum kommer
det bli mer av sådan läsning!<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Hela upplägget med naturvetarpresentationer har jag för
övrigt fått av en lärare på Twitter, vars klassblogg jag följer. Ja, det utvidgade kollegiet på
Twitter är en ständig källa till inspiration.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-18304696311420338722013-12-07T06:17:00.002-08:002013-12-07T06:20:38.862-08:00 Om Creative Commons i undervisningen<div class="MsoNormal">
<span style="line-height: 115%;">På
novemberlovet gick jag med i Digitala skollyftet. I den kursen sätter man sina
egna mål och ger sig själv uppgifter. Jag bestämde mig för att sätta mig in
lite mer i vad Creative Commons är och arbeta med upphovsrätt i undervisningen.
Eftersom vår skola med all sannolikhet står inför en 1-1 –satsning bör vi undervisa om vad som får publiceras på webben
och hur eleverna själva kan skydda material de skapar och publicerar där. Själv har jag tyckt det varit lite krångligt med upphovsrätt och Creative Commons, men i samband med digital skollyftet bestämde jag mig föra att sätta mig in i det. Jag
påbörjade för några veckor sedan ett arbete om språksituationen i Norden i
kursen Svenska 2. Eleverna jobbar gruppvis med olika språkområden och ska
presentera vad de lärt sig om t.ex. språksituationen i Finland, eller Norge med
hjälp av en power-point eller en prezi. Här såg jag en möjlighet att föra in
som mål i arbetsområdet, kunskaper om upphovsrätt och Creative Commons.
Alla bilder eleverna använder ska vara tillåtna enligt upphovsrätten.
Presentationerna ska eleverna lägga upp på en padlet där alla kan se varandras
arbeten. En padlet är en digital anslagstavla på webben. I samband med arbetet
gjorde jag just en padlet med olika länkar om Creative Commons, se nedan: Den
innehåller bland annat en film om Creative Commons gjord av Webbstjärnan som
eleverna hade i uppgift att se. Sedan visade jag dem hur man söker bilder i
Google genom avancerade bildsökning där man kan filtrera sökningen efter licens
och klicka i<span class="apple-converted-space"> </span></span><i>får användas och delas. </i>I min padlet finns också några lärarfilmer från You Tube om hur man kan söka bilder på andra sätt, bland annat genom flickr och CC-search. <o:p></o:p><br />
<br />
Så hädanefter blir det ordning och reda med digitala bildpubliceringar i mitt klassrum :)</div>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
<iframe frameborder="0" height="480px" src="http://padlet.com/embed/k1uyk5s5xc" style="border: none; margin: 0; padding: 0;" width="100%"></iframe><br />
<div style="border-top: 2px solid #a7d23a; font-size: 12px; margin: 0; padding: 8px; text-align: right;">
<a href="http://padlet.com/" style="color: #41555f; text-decoration: none;">Created with Padlet<img src="http://padlet.com/favicon.ico" style="border: none; height: 16px; margin: 0 0 0 10px; padding: 0; width: 16px;" valign="middle" /></a></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-45879599608338152802013-10-31T14:15:00.000-07:002013-11-03T04:40:09.177-08:00Digitala skollyftet - presentation och mål<div class="MsoNormal">
<br />
Skollyftet är initiativtagare till en kurs som heter Digitala skollyftet, se presentationsfilm nedan. Jag har skrivit om den tidigare på bloggen. Nu i vecka 44 har den kört igång. Jag har skapat en kategori på bloggen - digiskol - och här kommer jag publicera det jag gör på kursen. På digitala skollyftets hemsida finns en blogghubb där alla inlägg som rör kategorin publiceras. Det är många lärare som deltar och redan nu finns en mängd inlägg publicerade från lärarbloggar runt om i landet. Se <a href="http://www.digitalaskollyftet.se/">här.</a> Första uppgiften består i att göra en presentation och sätta upp några mål med deltagandet i kursen. Det gör jag nedan:<o:p></o:p><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<object class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="http://img.youtube.com/vi/m_LAeH33U8A/0.jpg" height="266" width="320"><param name="movie" value="http://youtube.googleapis.com/v/m_LAeH33U8A&source=uds" /><param name="bgcolor" value="#FFFFFF" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><embed width="320" height="266" src="http://youtube.googleapis.com/v/m_LAeH33U8A&source=uds" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true"></embed></object></div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag heter Charlotta Aspelin och är gymnasielärare i svenska och religion på Österportgymnasiet i Ystad. Sedan höstterminen är jag förstelärare i svenska och har 20% nedsatt undervisningstid. I mitt försteläraruppdrag har jag bland annat intresserat mig för olika metoder att utveckla elevers läsförståelse. Under sommaren läste jag en rad böcker i ämnet och började sammanfatta vad jag lärde mig i en blogg. Jag har använt blogg tidigare tillsammans med elever men inte haft en egen lärarblogg. Jag insåg snabbt vilken bra kanal bloggen är. Under hösten har jag fortsatt att skriva i bloggen om min undervisning, vad jag gör i mitt uppdrag som förstelärare och om ny litteratur jag läser. Jag vänder mig främst till mina kollegor på skolan för att synliggöra mitt arbete och dela med mig av erfarenheter, men delar också bloggen på Twitter.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har haft ett konto på Twitter sedan i våras och då öppnade sig en ny skolvärld för mig. Jag upptäckte det utvidgade engagerade och generösa kollegiet som fanns där ute och som välkomnade mig. Genom Twitter får jag inspiration, lektionsupplägg, uppmuntran och massa goda tankar som jag tar rätt in i klassrummet. Det är helt enkelt den bästa lärarfortbildning som går att få.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Mina mål i digiskol är inspirerade av Helena Kvarnsells ”Hur vi lärare tar oss an digitala-verktyg-trappan” som delades på Twitter under höstlovsveckan. Länk: <a href="http://matteochno.wordpress.com/2012/05/30/hur-vi-larare-tar-oss-an-digitala-verktyg-trappan/">här.</a> Det är en väldigt bra bild av hur utvecklingen mot ett mer digitalt arbetssätt ser ut. Jag ser också vad jag själv befinner mig och vad som bör vara mitt nästa steg. Eftersom jag börjat arbeta mer med elever på webben, än så länge bara i textform, behöver jag lära mig och eleverna mer om creative commons CC-licenser. Ett annat mål jag har är att utveckla min digitala dokumentation av elevernas lärande. Jag vill hitta nya smidiga sätt att kontinuerligt dokumentera och kunna dela dokumentationen med eleverna. I detta mål ingår också att hitta nya sätt att digitalisera mina bedömningar mer bl.a. genom olika typer av skärminspelningar</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-33616397526342848962013-10-27T09:12:00.002-07:002013-10-27T11:39:41.360-07:00Att läsa klassiker med hjälp av lässtrategier<br />
<div class="MsoNormal">
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Just nu läser jag <i>Kejsaren
av Portugallien</i> av Selma Lagerlöf i min Na3:a. Vi ska träna </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3yL29JIc1n4JmhSlozNZ2HgmDj5ZwyGkwwW6cN15VZ47bgAArtUyz9SK2G-phvDSGJp47Ln8795m-hhBT5XPliQ8Xnkv3TDiUec6NCh4baslMTktCmQ4oaHH8YPF725wSLym1fYi9HRg/s1600/kejsaren.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3yL29JIc1n4JmhSlozNZ2HgmDj5ZwyGkwwW6cN15VZ47bgAArtUyz9SK2G-phvDSGJp47Ln8795m-hhBT5XPliQ8Xnkv3TDiUec6NCh4baslMTktCmQ4oaHH8YPF725wSLym1fYi9HRg/s200/kejsaren.jpg" width="130" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">förmågan att
göra textnära analyser. Själv älskar jag boken om den fattige torparen Jan i
Skrolycka vars hela liv förändras när han får sin nyfödda dotter i famnen. Men samtidigt
förstår jag att det är en svår bok för eleverna att ta sig igenom –
de möter ett helt annat samhälle (inte mycket igenkänning här!) och språket är
starkt färgat av sin tid och av den värmländska dialekten. Här har jag haft
glädje av att arbeta med de lässtrategier jag tidigare skrivit om på bloggen. Under läsningen av <i>Kejsaren av Portugallien</i></span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> har vi använt de fyra strategier som
ingår i reciprok läsundervisning; att förutspå innehållet, att ställa frågor,
att reda ut oklarheter och att sammanfatta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Innan vi började läsa aktiverade vi bakgrundskunskap (en
annan lässtrategi!) kring det samhälle boken beskriver – i detta fall det gamla
bondesamhället med sin tydliga sociala hierarki. Genom att eleverna får aktivera
vad de redan vet om ämnet gör de sig förberedda på att gå in i bokens värld. Vi
pratade om vad det fanns för olika samhällsklasser i det gamla bondesamhället. Vi
pratade också om vilka olika byggnader som fanns – gårdar, torp, skolbyggnader
och kyrkor. Efter att ha aktiverat elevernas förkunskaper kunde jag berätta om
huvudpersonen, torparen Jan vars hustru precis ska föda parets barn när boken
börjar. Hur gick det till när kvinnor födde barn förr i tiden? frågade jag och
så förutspådde vi handlingen lite innan läsningen tog vid. Jag läste första
kapitlet högt för eleverna (de och jag uppskattar högläsning!)och modellerade
strategin med frågor till innehållet. Jan är ju inte alls glad över
tilldragelsen. Han sitter ute i vedboden och är ganska så genombedrövad. Han
känner sig tillbakasatt och ringaktad i byn och oroar sig dessutom över allt
besvär han och hustrun kommer få nu med barnet och allt. Varför är han inte glad? funderade vi
över. När barnet äntligen är fött får Jan komma in i stugan och barnmorskan ger
det lilla nyfödda flickebarnet till honom. Efter det är allt förändrat för Jan
– han känner för första gången i sitt liv av sitt klappande hjärta och efter
denna stund förändrar kärleken till den lilla dottern hela hans liv. Hur kan
det komma sig att Jan aldrig känt av att hjärtat kan klappa snabbt ibland? diskuterade
vi. Högläsningen fortsatte några kapitel. Efter varje kapitel fick eleverna
ställa frågor, reda ut oklarheter och leta efter nyckelmeningar som
sammanfattar innehållet. Det gick riktigt bra! Här finns mycket att undra över
och ställa frågor kring. När eleverna letar nyckelmeningar gör de också en analys
av det viktiga i kapitlet. I slutet av boksamtalet förutspådde vi fortsättningen.
Hur ska det gå för Jan? Verkar han inte lite tokig? Kommer Klara Fina, som
dottern heter, alltid att vara lika glad över pappans kärlek? Kommer hon att
vilja frigöra sig? Jag tror att klassens olika hypoteser skapade nyfikenhet
inför den fortsatta läsningen hemma. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Än så länge har vi haft tre boksamtal: varje samtal har
utgått ifrån strategierna och eleverna har suttit gruppvis och diskuterat sina
frågor, oklarheter och tillsammans letat nyckelmeningar som de redovisat för de
andra grupperna. Jag har följt upp det i ett avslutande gemensamt samtal då vi
har förutspått vad som kommer att hända. Parallellt har vi analyserat
berättarteknik, personskildring etc. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ännu har jag inte utvärderat lässtrategierna med eleverna
men när jag har gått runt och lyssnat på dem har det slagit mig hur mycket de har
lagt märke till i texten och hur väl många av dem förstår den. Genom att uppmärksamma
själva läsprocessen har elevernas möjlighet att förstå och tolka innehållet
ökat avsevärt, tror jag.</span><br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-67210602687243494102013-10-03T08:56:00.002-07:002013-10-03T09:05:34.099-07:00På Bokmässan med skolpass<br />
<div class="MsoNormal">
Torsdagar är min lediga dag. Sista veckan i september
spenderade jag den på Bokmässan i Göteborg, ett veritabelt Dreamhack för alla
bokälskare. På kavajslaget hade jag ett skolpass och med det hade jag fritt
inträde på de seminarier som handlade om skolan, vilket var ganska många. Jag
strövade först runt på mässgolvet och botaniserade bland alla böcker, spanade
på författare och gjorde lite inköp. På eftermiddagen var det dags att gå på seminarierna.
Först ut var ett med rubriken: <i>Fungerar
forskningens slutsatser i praktiken?</i> Forskningen det handlade om var Johan Hatties
stora studie <i>Synligt lärande</i>. Det var
ett samtal mellan två representanter från kommuner i Göteborgstrakten som
arbetar aktivt med att implementera Hatties forskningsrön i skolorna, Per Kornhall
fd. undervisningsråd på Skolverket och nu skolstrateg i Upplands Väsby samt Jan
Håkansson skolforskare på Växjö universitet. Kornhall uppehöll sig en del
inledningsvis med att betona vikten av och det unika i Hatties studie, vilket
vi på skolan fått en föreläsning om. Han betonade starkt hur viktigt det är att
Hatties studie diskuteras ute på skolorna och att incitamentet att förändra
undervisningen utifrån den studien kommer från lärarna själva, snarare än
uppifrån. Då måste lärarna ha tid att utveckla och diskutera sin undervisning.
Om lärarna ser effekten av det som förändras skapas en lust och en delaktighet
i förändringsprocessen som är nödvändig för att skolutveckling ska kunna ske,
menade Kornhall. Efter seminariet funderade jag på vilka avtryck Hatties
forskning har satt på undervisningspraktiken på vår skola. Det hade varit intressant
att diskutera, kanske på ett framtida pedagogiskt café?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mitt andra seminarium hade rubriken <i>Men läs då unge!</i> Det var ett samtal mellan en litteraturprofessor
från Malmö högskola, Magnus Persson, Johanna Koljonen som varit med i den stora
litteraturutredningen som kom med sitt betänkande förra året , Anna Sterner litteraturvetare från Lunds
Universitet och Daniel Sandström kulturchef på Svenska Dagbladet. Det var ett
intressant samtal, kanske inte så mycket konkreta tips på hur man kan göra för
att öka läsandet men ett givande resonemang om vikten av att barn och unga
läser och av att ungdomar tränar sig att läsa även komplicerade texter. Sammanfattningsvis
gick det ut på att läsning är något som måste tränas under hela skoltiden och paneldeltagarna
betonade samfällt att det i skolan måste ges utrymme för mycket läsning och
läsning utan lärarstyrd kontroll. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3NOIRMJGPN44NjbuKEq7OmpQDeqldYgv65woUqYA0GJIC7K2q5E2_8DxOW0KWB5imjOHcekmrelMWYHZ5fgvMbPCIlLysZqpqZQw6ylwwist-xPDpSnmk_TZ9RXmKVgTeGAxntoxKKgE/s1600/Webben-med-vit-kant.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3NOIRMJGPN44NjbuKEq7OmpQDeqldYgv65woUqYA0GJIC7K2q5E2_8DxOW0KWB5imjOHcekmrelMWYHZ5fgvMbPCIlLysZqpqZQw6ylwwist-xPDpSnmk_TZ9RXmKVgTeGAxntoxKKgE/s200/Webben-med-vit-kant.png" width="190" /></a>Det sista seminariet var det som jag såg mest fram emot. Det
handlade om det digitala klassrummet och där talade Daniel Barker matematik- och fysiklärare på en Stockholmsskola känd för sina flippade filmer och Patricia Diaz, språklärare på gymnasiet vars bok <i>Webben i undervisningen</i> jag just läser. Jag hade förväntat mig lite
flashiga power-point-presentationer med konkreta exempel från deras
undervisning, men det var ju ett seminarium jag var på och inte en föreläsning.
Så ett stillsamt samtal här också. Daniel Barker använder sig av korta filmer
han spelat in med genomgångar i matematik och fysik. Filmerna läggs upp på
Youtube och eleverna ska se filmen före lektionen. Lektionstiden ska sedan användas
till bearbetning av innehållet i filmerna. Barker beskriver det som att han
tidigare cyklade på bakhjulet framför eleverna när han föreläste för dem på lektionstiden
i sin undervisning och sedan lämnades eleverna hemma med svåra uppgifter som de
körde fast på. Genom att eleverna är förberedda till lektionen så kan mer tid
ägnas åt att lösa problem och svårigheter i klassrummet. Han har mer tid att
hålla i pakethållare när de lär sig cykla, menade han. Hans filmer på Youtube
har 1000 unika besökare varje dag, så de når fler än hans egna elever. Jag vet
att en del av våra elever har blivit tipsade av sina lärare att se några av
hans filmer när de brottas med ett matematikproblem. Vi har ju också lärare på skolan som jobbar
med pedagogiken.<br />
<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Barker upplever en stor förbättring i undervisningssituationen
men betonar att det inte finns någon forskning som visar att elever lär sig mer
genom flipped classroom som metoden kallas. Patricia Diaz
instämmer också i det men menar att eleverna genom IKT-användning får fler
möjligheter att visa vad de lär sig och fler möjligheter att lära sig på. Hon
har arbetat mest med webbpublicering och menar att de skarpa lägen som uppstår
när elevernas arbeten når fler mottagare gynnar elevernas lärande. ”Då måste
ju texten typ, bli bra.” säger eleverna. Både Diaz och Barker menar att det
ligger en utmaning för dagens lärare i att information idag finns så lättillgänglig.
I framtiden kan inte lärarens huvudsakliga uppgift vara att presentera information
utan snarare leda eleverna i att bearbeta information, menar dem. Klassrummet
måste erbjuda eleverna något de inte kan få någon annanstans – ett rum där de
tillsammans kan samtala om information och bygga ny kunskap som kan användas i
andra sammanhang.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag lämnar seminariet med en lite gnagande oro. Ja, tänk när
eleverna hellre ser en intressant föreläsning på Youtube om det ämne jag tänker
ta upp än går och lyssnar på mig i klassrummet…<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Det var alltså tänkvärda och intressanta seminarier, men det
mest bestående som bokmässan ger upphov till är nog ändå all läslust man får av
att gå runt bland alla böcker!<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-576083171175738322013-09-17T02:29:00.000-07:002013-09-19T09:31:38.077-07:00Ett digitalt skollyftSkollyftet anordnar i höst en kurs för lärare i digital kompetens. Den heter "Digitala skollyftet och det vidgade kursbegreppet". Den är öppen för alla och allt sker på webben. V. 44 startar kursen och som jag förstår kan man delta mer eller mindre aktivt. Jag och Elisabeth Christiansson har anmält oss. Kanske kan vi bli fler på Sydskånska? Se den här lilla informationsfilmen:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<object class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="http://img.youtube.com/vi/m_LAeH33U8A/0.jpg" height="266" width="320"><param name="movie" value="http://youtube.googleapis.com/v/m_LAeH33U8A&source=uds"><param name="bgcolor" value="#FFFFFF"><param name="allowFullScreen" value="true"><embed width="320" height="266" src="http://youtube.googleapis.com/v/m_LAeH33U8A&source=uds" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true"></object></div>
Skollyftet är förresten en samlingsplats för lärare på webben. Läs mer här: <a href="http://skollyftet.se/">Skollyftet</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-59102127145633928092013-09-15T08:10:00.001-07:002013-09-19T09:31:54.139-07:00Om att använda matriser och textexempel<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt;">J</span><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">ag fortsätter att berätta om min undervisning utifrån Dylan Williams bok <i>Att
följa lärande</i>.<o:p></o:p></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">Att tydliggöra och skapa förståelse för lärandemål är den första strategin
som William tar upp i sin bok. I samband med det skriver han också om vikten
att skapa förståelse för de olika nivåerna i kunskapskraven (han använder inte
begreppet kunskapskrav utan </span><i style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">kriterier för framgång)</i><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;">. Frågan gäller hur
eleverna ska förstå vad som skiljer nivåerna i kunskapskraven åt? Att använda
matriser är ett sätt för lärare att tydliggöra detta. Men bara matriser räcker
inte. Vi lärare måste se till att eleverna begriper vad som står i
matriserna för att de ska vara effektiva verktyg för elevernas lärande.
Bedömningsforskaren Anders Jönsson vid Malmö högskola,uttalar sig intressant om
matriser i en intervju på Skolverkets hemsida, läs</span><a href="http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/bedomning/undervisning/tydlighet-med-malen-en-balansgang-1.100950" style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"><span style="color: black; text-decoration: none; text-underline: none;"> </span><span style="color: #1155cc;">här.</span></a><span style="font-family: inherit; font-size: 12pt;"> Han menar, precis som William, att
matriser bör bearbetas i undervisningen. Ett sätt för läraren att göra
det är att använda elevexempel och låta elever läsa och bedöma dem utifrån den
matris som är aktuell i undervisningen. William berättar om en högstadielärare,
som innan eleverna ska skriva sina labbrapporter, plockar fram några från förra
årets klass, avidentifierade, och så ska klassen gruppvis avgöra om några
arbeten är bättre än andra utifrån den matris som finns. På så sätt får
eleverna själva använda begreppen i matrisen. Nedan berättar jag om hur
jag använder mig av denna modell i Svenska 1 i samband med att eleverna ska skriva
sin första text.</span></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 12pt;">Det första lärandemålet vi börjar med i åk 1 är att skriva intressanta
texter anpassade till en specifik kommunikationssituation. Eleverna ska skriva
en text som presenterar dem själva på klassbloggen. I samband med det ska vi
också jobba med språkriktighet. </span><span style="font-size: 12pt;">Jag har gått igenom skrivprocessen med stort S – allt som har med skriva
att göra börjar ju på S! Ni vet, man spånar, sovrar, sorterar, skriver, skriver
om etc! Vi spånade tillsammans vad man kan ta upp i en sådan presentation och
eleverna fick i uppgift att göra en tankekarta på sitt eget porträtt till nästa
gång. På den lektionen visade jag eleverna matrisen för uppgiften, se </span><a href="https://docs.google.com/document/d/1xtGUh8h0PXLfyujEklRMDGUiswJt7NV3IKHMDrQ6U7M/edit?usp=sharing" style="font-size: 12pt;"><span style="color: blue;">här.</span></a><span style="font-size: 12pt;"> I samband med det gick jag igenom de
olika aspekterna vi lärare bedömer texter utifrån. Vi granskar </span><i style="font-size: 12pt;">texttyp</i><span style="font-size: 12pt;">,
</span><i style="font-size: 12pt;">innehåll</i><span style="font-size: 12pt;">, </span><i style="font-size: 12pt;">disposition </i><span style="font-size: 12pt;">och </span><i style="font-size: 12pt;">sammanhang </i><span style="font-size: 12pt;">och </span><i style="font-size: 12pt;">språk </i><span style="font-size: 12pt;">och </span><i style="font-size: 12pt;">stil</i><span style="font-size: 12pt;">.
Därefter fick de undersöka två exempel på självporträtt som jag skrivit om mig
själv. Denna gång använde jag mig alltså av egen tillverkade exempel. Uppgiften var att granska kvaliteten i de bägge texterna utifrån de
aspekter som tas upp i matrisen. Mina två versioner av självporträtt finns </span><a href="https://docs.google.com/document/d/1acPtp9zSMjf8U6uS6tihrRv93nvLCZNtDefs9Gvhb8w/edit?usp=sharing" style="font-size: 12pt;"><span style="color: blue;">här.</span></a><span style="font-size: 12pt;">.</span></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Eleverna
avgjorde snabbt vilken de tyckte var bäst, nämligen den andra. Deras
uppgift blev sedan att med hjälp av begreppen i matrisen diskutera varför den
är bättre. Härigenom kunde jag åskådliggöra matrisen tillsammans med eleverna.
Den första texten ger ett vardagligt intryck, menade eleverna. Ja, vad är
det som gör det? Och så kunde jag lyfta att meningsbyggnaden i den liknande
talspråket med subjektet först i nästan varje mening och därför inte var så
varierad. I den andra texten vänder du dig till oss med frågor, menade
eleverna. Ja, den är mer mottagaranpassad kom vi fram till då. Och så
gick vi vidare till att tala om disposition och sammanhang, innehåll och språk
och jämförde de bägge texterna. På så sätt åskådliggjordes skillnaderna i
textkvalitet för eleverna med hjälp av begrepp i matrisen. Textexempel
har ju också den funktionen att eleverna får en bild av hur man kan skriva,
vilket gör uppgiften lite lättare för dem. De har ett exempel att härma. Vid nästa
lektionstillfälle ska de få ge respons på en kamrats text samt slutligen
värdera sin egen text med begrepp från matrisen. Det här är ett exempel på hur matrisen kan bli ett verktyg i elevernas lärande genom att den används av både läraren och eleverna i undervisningsprocessen.<o:p></o:p></span></div>
</div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.15; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: justify;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-7517272679005744322013-09-05T06:41:00.000-07:002013-09-08T05:51:53.399-07:00Jag lär mer av Dylan William och prövar "No hands up"<br />
<div class="MsoNormal">
Det här med lärandemål är nyttigt, tänker jag, nu när jag klar
med alla mina planeringar för de första arbetsområdena och har kommit igång med
undervisningen. Denna terminsstart ser mina planeringar lite annorlunda ut. Jag
anger först det övergripande lärandemålet, t.ex. <i>att läsa och analysera skönlitteratur</i>, och därefter har jag försökt
att formulera ett mål eller flera för varje lektion, t.ex. <i>att förstå betydelse av berättarperspektiv</i>. Vad jag nu märker är att jag tänker lite mer på
vad eleverna ska <i>lära sig</i> än vad vi ska <i>göra </i>jämfört med tidigare. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nästa steg i Dylan Williams bok, som jag skrev om i förra
inlägget, handlar om hur man tar fram belägg för att eleverna verkligen lär sig det
målet anger. Hur följer vi upp under
processens gång på ett sätt som synliggör lärandet och ger oss feedback på hur undervisningen
fungerar? Williams lyfter fram vikten av att läraren ställer meningsfulla
frågor till eleverna i undervisningen. Det är onekligen en teknik som vi
lärare är bekanta med men Williams lägger nya perspektiv på <i>hur</i> och <i>vilka</i> vi frågar. Det finns egentligen bara två goda skäl att ställa
frågor i klassrummet menar William. För det första ska vi ställa frågor för att
generera tänkande hos eleverna och för det andra för att veta hur vi ska gå vidare
i undervisningen. Tänkvärt. Jag har kommit på mig både en och två gånger de
senaste veckorna med att ställa frågor som egentligen inte är så meningsfulla.
En del frågor ställer vi nog ganska slentrianmässigt. Att ställa meningsfulla frågor som ger inblick
i elevernas lärande är svårt och kräver en hel del tänkande från vår sida.
Läsningen av Williams bok har fått mig att reflektera mer över mina frågor –
både nyttigt och lite jobbigt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men det som fått mest praktiskt betydelse för mig är det som
William kallar ”No hands up”, eller ”händer upp bara för att fråga”. Det finns
tydliga forskningsstudier som visar att elever som deltar i
klassrumsdiskussioner lär sig mer – inte särskilt konstigt. Samtidigt vet vi
att många elever i våra klassrum inte deltar i dessa diskussioner. Hur ska vi
förhålla oss till det? Bara acceptera att de inte vill? Om vi inte vidtar några
åtgärder för att alla ska delta accepterar vi ju att vissa elever lär sig mer
än andra. Dylan William förespråkar, i
likhet med många andra forskare som håller på med formativ bedömning, att traditionen
med handuppräckning i klassrummet borde
upphöra. Istället bör lärare slumpmässigt välja ut elever som ska svara på
frågor. Detta kan man praktiskt göra på flera sätt, genom lappar eller
glasspinnar med elevers namn, men jag har valt att ladda ner en app: <i>Names in a hat</i>. I den
matar jag in namnen på alla i klassen och sedan låter jag appen slumpmässigt
välja ut ett namn. <o:p></o:p><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg087qmH_CXcFfYE3O3f56SjMG3Dr80ASqjjuDisdf2zTjaddsU1dG7wPnH5YLf3ozAV904ElnIkupBF-8p8zSf4vLb_tOBi38yjzigJczDd5mbBgNLlsjgMveKhcEuCM19G6-aRVrahnM/s1600/bild+(3).png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg087qmH_CXcFfYE3O3f56SjMG3Dr80ASqjjuDisdf2zTjaddsU1dG7wPnH5YLf3ozAV904ElnIkupBF-8p8zSf4vLb_tOBi38yjzigJczDd5mbBgNLlsjgMveKhcEuCM19G6-aRVrahnM/s200/bild+(3).png" width="112" /></a></div>
Det blir lite pill med mobilen men tiden det tar har en
poäng i sig. Om vi frågar på ett sätt som kräver tänkande måste ju eleverna få
tid på sig. Jag berättade för eleverna om appen och om hur jag fördelar frågor –
det är inte någon väldigt radikal förändring för elever i åk 2 och 3. De är
vana vid att jag frågar även de som inte räcker upp (jag brukar också låta dem
få prata med grannen en stund innan jag frågar), men att själv välja slumpvis
är nog svårare än vi tror. Ingen har reagerat negativt ännu. Motiven bakom –
att jag vill att alla elever ska få utmaningar och kunna utvecklas i sitt
lärande genom att vara med i diskussioner och att ingen elev ska känna att den
kan sitta passiv en hel lektion, accepterade de ganska omgående. Nu har jag
inte varit superradikal heller. Jag låter elever räcka upp och tar först två
slumpmässiga elever och sedan en tredje som räcker upp. Det mest slående i detta
är att se hur mycket de tysta eleverna har att bidra med! </div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Dylan William har genomfört klassrumsexperiment med ”no
hands up” på en skola i England. De experimenten är dokumenterade i BBC-filmer
som ligger på Youtube:<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-26778129293030490702013-09-05T06:39:00.001-07:002013-09-19T09:32:11.434-07:00The Classroom Experiment (Ep.1)<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="270" src="//www.youtube.com/embed/J25d9aC1GZA" width="480"></iframe>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-44574378342814564292013-08-25T12:14:00.000-07:002013-08-27T06:18:33.093-07:00Att delge och skapa förståelse för lärandemål <div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzldkCZogzToALmUtA4u70QlYn9d-k2CRYaWtP3OGl3HGa6Ij6I_lVjoWH3kcVq6FSoqWc5wo1x565FTPQaVnpuqgvPv5qjujhY-5NyuIQuq7cuiNWZlo3O22xcdrGzsoGf1mKA_AdvIU/s1600/att-folja-larande-formativ-bedomning-i-praktiken.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzldkCZogzToALmUtA4u70QlYn9d-k2CRYaWtP3OGl3HGa6Ij6I_lVjoWH3kcVq6FSoqWc5wo1x565FTPQaVnpuqgvPv5qjujhY-5NyuIQuq7cuiNWZlo3O22xcdrGzsoGf1mKA_AdvIU/s200/att-folja-larande-formativ-bedomning-i-praktiken.jpg" width="139" /></a>Förra veckan skrev jag om de mål som vi har i vårt arbetslag
inför kommande läsår. Att utveckla vår användning av IKT i undervisningen är ett av dem. Ett annat mål är att bli bättre på att tydliggöra målen i undervisningen för eleverna. Samtidigt som vi skrev vår förbättringsplan började jag läsa den engelske skolforskaren Dylan Williams bok <i>Att följa lärande</i> som kom ut på svenska
i vår. William är en frontfigur inom
fältet formativ bedömning. Under våren har han besökt Sverige och haft stora
föreläsningar i flera städer, bl.a. i Lund där lärare och rektorer från hela
kommunen, närmare 2000 personer, deltog. Läs här om det besöket: <a href="http://nyheter.unikum.net/aktuellt/formativt-fokus-i-lund-med-dylan-wiliam-sa-jobbar-du-formativt-i-klassrummet/http:/nyheter.unikum.net/aktuellt/formativt-fokus-i-lund-med-dylan-wiliam-sa-jobbar-du-formativt-i-klassrummet/">Dylan
William i Lund</a>. Lunds kommun har startat ett projekt som rör bedömning för
lärande och Williams besök var startpunkten för detta.<br />
<o:p></o:p><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Att följa lärande</i>
är en lättläst bok (gick betydligt snabbare att läsa än Hatties <i>Synligt lärande</i>). I den första delen tar
William upp argument för formativ bedömning. Därefter kommer hans fempunkts- program för hur man kan utveckla arbetet med formativ bedömning i klassrummet. De
fem punkterna är;<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->1.<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Att klargöra, delge och skapa förståelse för
lärandemål och kriterier för framsteg<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->2.<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Att ta fram belägg för elevernas prestationer<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->3.<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Att ge feedback som för lärandet framåt<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->4.<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Att aktivera eleverna som läranderesurser för
varandra<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->5.<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Att aktivera elever till att äga sitt eget
lärande<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är den första punkten, om hur man kan <i>delge, klargöra och skapa förståelse för
lärandemål och kriterier för framgång, </i>som jag tar upp i detta blogginlägg.
<i> </i>Att
detta är viktigt för att vi ska nå framgång i undervisningen är nog en självklarhet,
men ibland tar vi kanske bara för givet att eleverna förstår målet<i> </i>och vi ägnar inte så mycket tid åt att se
till att eleverna verkligen förstår det.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Att följa lärande</i>
blev alltså en passande läsning nu när jag skulle börja planera undervisningen
och vara tydlig med lärandemålen. Hur gör man då detta på bästa sätt, enligt
William? Först och främst är det viktigt att vi lärare har klart för oss vad
målet med lektionen vi ska genomföra är och att vi är intresserade av
att veta om eleverna lär sig det som är vår intention att de ska lära sig. Sedan är det inte säkert att varje lektion ska
börja med att vi berättar målet med lektionen för eleverna. William berättar om
skoldistrikt i USA som infört det som en regel: att varje lektion ska börja med
att lärandemålet anges. Men det kan leda till en slentrianmässig rutin. Alla
gör det, men sedan betyder det inte så mycket. Istället måste man fundera över <i>när</i> i undervisningsprocessen, det är lämpligt att presentera lärandemålet
och vinnlägga sig om att eleverna verkligen förstår målet. Många gånger är det säkert
lämpligt i början av en lektion men ibland kan det motverka sitt syfte. William
ger en del sådana exempel i boken. Att vara överdrivet noga med att ange vad
eleverna ska lära sig har också risker, enligt Willimam. Han skriver: ”Ju
tydligare man är med vad man önskar, desto mer troligt är det att man får det,
men det är mindre sannolikt att det blir meningsfullt.” Se där, vilken
balansgång vi lärare går! För egen del kommer jag nog ändå att börja med att
tydliggöra målet i början av lektionen. Någonstans måste man ju börja!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När jag presenterade innehållet i kursen Svenska 3 första
lektionen hade våra treor precis haft en ordentlig genomgång av gymnasiearbetet,
vilket antagligen påverkade vad de mangrant i klassen ville börja med, nämligen
arbetsområdet <i>vetenskaplig text</i>. De
ville känna sig säkra på den genren inför gymnasiearbetet. Okej, tänkte jag,
bra idé, och så gjorde jag en planering
där jag försökte tänka igenom vad jag vill att eleverna ska lära sig vid varje
tillfälle. Det övergripande målet är: <i>Att
förstå hur man skriver vetenskaplig text.</i> Här är den planeringen: <a href="https://docs.google.com/document/d/1dcZmhrQtcjEhvkZ69a8PuqWVsT45wPFC1k7y13MUgfY/edit?usp=sharing">Arbetsområde: Vetenskaplig text</a><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Williams första punkt handlar, förutom att klargöra och
skapa delaktighet i målen för lärandet, också om att delge och skapa förståelse
för olika kvaliteter ett elevarbete kan uppvisa. William förespråkar användandet
av matriser. Men matriser ska, precis som lärandemål, inte användas slentrianmässigt.
Eleverna måste förstå vad som står i matrisen och kunna använda den
självständigt. Ett sätt att uppnå detta är att låta elever ta del av
elevexempel, både mindre goda och goda sådan, allt för att de ska lära sig att
känna igen arbeten som har god kvalitet. En viktig uppgift för oss lärare är,
enligt William, att hos eleverna utveckla ”en näsa för kvalitet”. Vad skiljer
en lyckad text från en mindre lyckad text? Genom att låta elever ta del av
olika elevtexter inom den genre de ska skriva i, och bedöma texterna<span class="MsoCommentReference"><span style="font-size: 8.0pt; line-height: 115%;"> </span></span><span class="MsoCommentReference"><span style="line-height: 115%; mso-ansi-font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">utifrån den </span></span>matris som används, kan man
utveckla den förmågan. Här ger William en rad olika exempel på klassrumsaktiviteter
man kan använda sig av. När det gäller
mitt arbete med vetenskaplig text i åk 3 önskar jag att jag hade lite olika
elevexempel att använda mig av.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I kursen Svenska 1, är det första lärandemålet vi ska arbeta
med <i>att skriva korrekta och intressanta
texter.</i> Eleverna ska skriva en presentation av sig själva, i form av ett
brev till klasskamraterna och det ska sedan publiceras på klassbloggen. Till den
uppgiften har jag själv skrivit brev till klassen, ett mindre bra – utan styckeindelning
– med en del skrivfel och outvecklat innehåll – och ett som jag arbetat mer med
och som är tänkt att illustrera en fyllig text med tydlig struktur och en del
goda formuleringar. I det här sammanhanget kommer jag alltså, till skillnad
från när det gäller vetenskaplig text, att ha exempel som eleverna kan använda
för att bedöma utifrån matrisen. Här är planeringen till det arbetsområdet. Obs –
matrisen inte klar.<a href="https://docs.google.com/document/d/1YRuAOaRHWZoBlwaSnuAzefPoLPvcth9cykIZ0dkezJ4/edit?usp=sharing">Arbetsområde: Att skriva korrekt och intressant</a> <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I kommande blogginlägg kommer jag ta upp andra strategier i Dylan
Williams bok.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-81026167778864424752013-08-18T12:09:00.001-07:002013-08-18T12:15:39.621-07:00Hur man kan använda sociala medier i undervisningenAtt skriva förbättringsplaner har varit en punkt på
dagordningen i alla arbetslag på Sydgym under A-dagarna. I mitt arbetslag kom
vi överens om att utveckla vår användning av IKT (informations- och
kommunikationsteknik). Nästa läsår har vi ett system där varje elev har en
dator i undervisningen och det gäller att vi är beredda på att använda datorer
på bästa sätt för elevernas lärande. Ett
sätt att arbeta med IKT i undervisningen är via sociala medier. Bloggen är, till
exempel, ett sätt att synliggöra elevernas lärande och skapa forum där
elevernas texter läses, diskuteras och utvecklas. Jag har använt mig av blogg i
undervisningen tidigare, både i svenskan där elever skrivit insändare och gett
feedback på varandras texter, och i religion där de haft etiska diskussioner på
bloggen. <o:p></o:p>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns flera bloggverktyg att välja mellan. Det här
läsåret har jag tänkt använda <i>blogger</i>,
som är lätt att arbeta med. Se här: <a href="https://accounts.google.com/ServiceLogin?service=blogger&passive=1209600&continue=http://www.blogger.com/home&followup=http://www.blogger.com/home&ltmpl=start#s01">blogger</a>.
Tidigare använde jag WordPress, som också fungerar bra men jag tycker blogger
är lite enklare. Blogger drivs av Google och synkar bra med deras andra
tjänster. Jag har skapat en första klassblogg till NA12A som ser ut så här: <a href="http://na12apaosterport.blogspot.se/http:/na12apaosterport.blogspot.se/">Na12a
på nätet</a>. Än så länge inte mycket att se, men snart kommer mitt första
inlägg som jag tänkt ska ha rubriken: <i>Idrott
och politik – hör det ihop? Om regnbågsmålade naglar i friidrotts-VM. </i>Tanken
är att eleverna ska diskutera efter mitt inlägg, som presenterar den aktuella
frågan. Lite pill är det i början med en blogg, framför allt eftersom man måste
lägga till alla elever som medlemmar i bloggen. Det gör man via deras e-post. Men
när det väl är gjort är allt bäddat för aktivitet på bloggen. Om någon vill ha
hjälp att komma igång med <i>blogger</i> är
det bara att höra av sig :).</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett annat socialt medium som jag tänkt prova med eleverna är
twitter. En kollega här på skolan, Fredrik Karlsson, har redan använt det med
framgång för att diskutera böcker med eleverna. Nu vill jag också prova. På
just twitter delades häromdagen en bra illustration på hur man kan använda sociala
medier i undervisningen. Det var läraren
Karin Brånebäck som länkade till sin intressanta blogg <a href="http://kilskrift.blogspot.se/">Kilskrift</a>. Hon skriver om IKT, flippat
klassrum och andra spännande saker om skolan. Här kommer illustrationen: <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<a href="http://www.bestmastersineducation.com/social-media/"><img alt="The Use of Social Media in School" border="0" src="http://ig.bestmastersineducation.com/schools.png" width="500" /></a><br />
Source: <a href="http://www.bestmastersineducation.com/social-media/">The Use of Social Media in School</a><br />
<div class="MsoNormal">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-65375150016639625572013-08-09T01:55:00.000-07:002013-08-11T08:05:55.087-07:00Sommarläsning #4 <div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">Om hur vi
ställer frågor</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<o:p></o:p><br />
<div class="MsoNormal">
Sommarens läsning avslutades med den brittiska
barnboksförfattaren Aidan Chambers. Han har skrivit en klassisk bok om boksamtal
<i>Böcker inom oss</i>, som gavs ut första
gången 1991. Jag läste en reviderad och utökad utgåva från 2011. Läsningen fick mig att fundera över de frågor
vi använder i samtal om böcker, kanske egentligen om karaktären på frågor i
undervisningen överhuvudtaget. Chambers betonar, i likhet med andra som skrivit
om boksamtal, hur viktigt det är att utgå ifrån läsarnas egna frågor, men han
uppehåller sig även en del kring <i>hur</i>
vi lärare formulerar frågor till eleverna. Många gånger när vi ställer frågor, vill vi att eleverna ska motivera sig och förklara hur de kommit fram till
ståndpunkten. Vi frågar dem: Varför? Varför tycker du inte om det stället i
texten? Varför gillar du boken? Varför tycker du språket är svårt? etc. Chambers är kritisk mot frågan ”varför?” och anser att lärare bör undvika den. Han menar att det är den
mest hämmande frågan som finns, framför allt för att den har en förhörsliknande
och utmanande karaktär. Det gav mig en ordentlig tankeställare. Otaliga är de
”varför?” jag skrivit i kanten på elevers texter när jag velat de ska utveckla
sitt resonemang, otaliga är också de ”varför? ” jag använt mig av i samtal av
olika slag. Jag funderar nu över hur det egentligen har fungerat för eleverna och är benägen att hålla med Chambers. Efter att ha läst de transkriberade autentiska
boksamtal som finns i <i>Böcker inom oss</i>
inser jag att hur vi ställer frågor påverkar samtalets karaktär. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men hur ska vi då ställa frågor till eleverna?
Vi vill ju att de ska motivera och
förklara sina intryck. Chambers föreslår inledningsorden <i>Jag undrar</i>… (på engelska <i>Tell
me</i>…). <i>Jag undrar</i> bjuder in till samtal – visar att någon är genuint intresserad
av vad du har kommit fram till eller tänker. <i>Jag undrar</i> inleder ett samtal snarare än ett förhör, menar Chambers.
Det betonar ett uppriktigt intresse hos den som leder samtalet och ställer
frågorna. Andra frågor som Chambers tycker man ska vara försiktig med när
det gäller boksamtal är: <i>Vad tror du
boken egentligen handlar om? Vad tror du författaren vill säga?</i> Det är
stora frågor som handlar om bokens djupare innebörd. Svaren på de frågorna
måste växa fram genom samtalets gång, upptäckas, diskuteras fram tillsammans med
eleverna så att man stegvis gemensamt förstår det djupare innehållet i texten. Och för att det ska ske måste läraren ställa frågor som hjälper läsaren att upptäcka och förstå texten. Boken
innehåller en mängd goda exempel på sådana frågor.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Aidan Chambers har en övergripande modell för boksamtal som
utgår från fyra grundfrågor:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag undrar…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;">·<span style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 7pt;">
</span></span><!--[endif]-->…om det var något du gillade i boken?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;">·<span style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 7pt;">
</span></span><!--[endif]-->…om det var något du inte gillade?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;">·<span style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 7pt;">
</span></span><!--[endif]-->…om det var något du inte förstod eller tyckte
var svårt? Om du har några frågetecken?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: Symbol; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-fareast-font-family: Symbol;">·<span style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 7pt;">
</span></span><!--[endif]-->…om du la märke till några mönster eller
kopplingar?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Chambers förklarar hur man rent praktiskt kan gå till väga i
ett samtal utifrån grundfrågorna. Man ber eleverna att först bara tala i
rubrikform utifrån frågorna och skriver upp dessa i spalter. När alla elever i
gruppen fått komma med sina rubriker och de är synliga i spalter på tavlan
t.ex. vaskar man gemensamt fram samtalsämnen utifrån listorna. Flera elever har
kanske uppskattat samma sak, eller gjort kopplingar åt samma håll. Då börjar
samtalet där. På det här sättet vinnlägger sig läraren om att samtalsämnen
utgår från elevernas läsning samtidigt som allt synliggörs. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Frågorna ovan är grundfrågor – de räcker inte för att
upptäcka allt i en bok. Chambers exemplifierar också andra typer av frågor som
läraren bör gå vidare med – <i>allmänna
frågor</i> och s<i>pecialfrågor</i> kallar
han dem. Lärarens roll i samtalet är att ställa frågor som visar eleverna en
väg in i boken. En svårighet som kan uppstå i boksamtal av olika slag är att
eleverna kan glida iväg och hamna utanför texten. En bra fråga att använda sig
av då, menar Chambers, är: <i>Hur vet du det?</i>
Var någonstans i boken märker du det? Det för tillbaka eleverna till det som är
utgångspunkt för hela samtalet, nämligen texten. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En utmaning med boksamtal, ja, med samtal överhuvudtaget i
klassrummet, är att få dem att leda någonstans och inte bara bli ett utbyte av
olika subjektiva åsikter. Lärarens roll är, enligt Chambers, att se till att ge
samtalet en röd tråd så att det leder till en gemensam framdiskuterad betydelse
av läsningen. Det här kan jag själv tycka är så svårt – jag erinrar mig många
tappade trådar i samtal. Ibland går jag ut ur klassrummet och tänker: Vad kom
vi egentligen fram till? Vart ledde vårt samtal idag? Jag tröstar mig med att
eleverna i alla fall fick uttrycka sina åsikter. Ja, ibland når man inte hela
vägen fram. Chambers bok får mig att tänka att jag nog borde förbereda mina
samtal ännu mer och göra klart för mig vad som kan få vara subjektivt tyckande
och vad som vi bör komma fram till gemensamt under samtalet med min ledning. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Samtal om texter av olika slag är och bör vara en viktig del
i svenskundervisningen. <i>Böcker inom oss</i>
ger mycket god vägledning till oss svensklärare i konsten att samtala med elever.
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-32436960791248644422013-08-02T10:52:00.000-07:002013-08-07T02:06:44.548-07:00SommarläsningPrecis som många andra lärare har jag använt sommarlovet för en del egen fortbildning. Försteläraruppdraget gav extra lust till lärande och utveckling när det gäller svenskämnet. Jag fick genom Twitter tips om två böcker om läsförståelse: <i>Att</i> <i>undervisa</i> <i>om</i> <i>läsförståelse</i> av Barbro Westlund och <i>Tankens</i> <i>mosaik</i> - om mötet mellan text och läsare av Ellinor Keene och Susan Zimmermann. Under rubriken Sommarläsning har jag skrivit referat av de här två böckerna som gett mycket inspiration om hur man kan utveckla sin undervisning i läsförståelse. Det är något som jag hoppas vi ska kunna jobba vidare med inom ämnesgruppen. Jag har även läst <i>Synligt</i> <i>lärande</i> <i>för</i> <i>lärare</i> av John Hattie. Lite korta huvuddrag från den läsningen finns också nedan.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
För övrigt rekommenderar jag, som ni vet, Twitter. Där sker ett kunskaputbyte mellan lärare och skolforskare som inspirerar och lär. </div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-50223382601950741792013-08-02T01:40:00.000-07:002013-08-04T01:45:11.972-07:00Sommarläsning #3<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfn63Zwx6yzqan3CzdpH51hodQhbk_um5ckLdY-MC4Wzg-KMyaaXunxE0_q5uA_hjGTqRy0sEZspw8_qTNUefWK1Y4TGrs7y-ov7Swz5QcZpQ3VffPldUxnJex1x1kxsu4OvZ2_1qj0Fo/s1600/synligt-larande-for-larare.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" dba="true" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfn63Zwx6yzqan3CzdpH51hodQhbk_um5ckLdY-MC4Wzg-KMyaaXunxE0_q5uA_hjGTqRy0sEZspw8_qTNUefWK1Y4TGrs7y-ov7Swz5QcZpQ3VffPldUxnJex1x1kxsu4OvZ2_1qj0Fo/s200/synligt-larande-for-larare.jpg" width="143"></a></div>
<br>
<br>
<span style="font-family: Calibri;">I slutet av sommarlovet kastade en lärare ut en skolfråga på Twitter: Vilken är din största utmaning inför kommande läsår? Mitt svar blev: Att följa upp vad varje elev lär sig genom min undervisning. Det var starkt inspirerat av läsningen av John Hatties bok <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Synligt lärande för lärare</i>, som jag precis avslutat. Skolforskaren John Hatties stora studie om effektiva arbetsmetoder i skolan är nog känd för de flesta på skolan. I vintras kom en svensk utgåva av en förkortad version av studien som ligger till grund för rapporten – <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Synligt lärande för lärare.</i> Jag påbörjade läsandet tidig vår men blev klar först i sommar. Det är en mastig genomgång av hur lärare bör utforma undervisningen eller egentligen lärandet, för eleverna för att det ska bli framgångsrikt. Huvudbudskapet i boken, som är grundat på en gedigen, minst sagt, studie, är att den framgången i skolan får man om lärare ser sig som lärande i sin egen undervisning och eleverna utvecklas till sina egna lärare. Det är först när läraren har en kritisk syn på sin egen undervisning och ser elevernas lärande som en effekt av den egna undervisningen som betydande lärande kan ske. Det mest kraftfulla sättet att utveckla undervisningen, menar Hattie, är att vi lärare själva systematiskt utvärderar vilken effekt vår undervisning har på elevernas lärande.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Han talar om ett grundläggande förhållningssätt lärare bör utveckla som handlar om att man ska lära känna sin påverkan som pedagog: ”Min roll som lärare är att utvärdera vilken effekt jag har på mina elever”. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Två saker som Hatties studie visar är betydelsen av kollegialt samarbete och vikten av återkoppling (feedback). Att kollegor samarbetar kring planeringen, utförandet och utvärdering av undervisningen har visat sig ha stor betydelse för elevers lärande. Om lärare diskuterar sina planeringar med varandra, om de diskuterar vad som kan vara en utmaning för eleverna, hur progressionen i lärandet ska gå till och hur man får belägg för att eleverna lär sig det som är avsikten, kommer det att få betydelse för kvaliteten i elevernas lärande. Det här tror jag verkligen är något som alla lärare vill göra – diskutera hur de ska lägga upp sin undervisning- och det görs så klart också i skiftande omfattning. Vad jag funderade över är hur skolan kan stötta och uppmuntra den typen av kollegialt samarbete. Vilka stödstrukturer kan skolan som organisation skapa för att möjliggöra att detta kan ske på skolan? <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Återkopplingens betydelse är kanske det som blivit mest uppmärksammat i Hatties studie. För att återkopplingen ska vara effektiv för elevernas lärande behöver den uppfylla vissa kriterier har Hatties studie visat. Den ska vara specifik och detaljerad (t.ex. svara på frågorna <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”vad” ”hur” ”varför”), den ska presenteras i hanterbara enheter, den ska vara ett stöd i inriktningen mot lärandemålet. För att återkopplingen ska vara riktigt meningsfull för elever måste den också innebära arbete för eleven. Eleverna måste uppleva att de har direkt och konkret nytta av den feedback de får och utvecklar sitt lärande genom den. Synligt lärande innehåller flera goda modeller för hur man kan arbeta med återkoppling. Hattie skiljer nämligen på olika nivåer i återkopplingen. Lärare kan ge återkoppling på: uppgiftsnivå (resultatet), processnivå (hur eleven gått till väga för att lösa uppgiften) och självregleringsnivå (elevens reflektion över det egna lärandet). Den vanligaste återkopplingen är den på uppgiftsnivå, men Hattie pekar på vikten av att ge feedback på alla nivåer. I boken finns flera exempel på hur man kan strukturera sin återkoppling utifrån dessa nivåer. I somras presenterade även Skolverket en intressant studie som gjorts om återkopplingen, se länk: </span><a href="http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/bedomning/undervisning/aterkoppling-vanligt-men-stodjer-inte-alltid-larandet-1.199378"><span style="font-family: Calibri;">Återkoppling vanligt men stödjer inte alltid lärande.</span></a><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">En annan sak som Hattie lyfter är vikten av att välkomna misstag och att skapa en atmosfär i klassrummet där misstag ses som möjligheter till lärande – ett viktigt första steg till lärande. Han citerar basketspelaren Michael Jordan:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: Calibri;">”Jag har missat mer än nio tusen skott under min karriär. Jag har förlorat nästan trehundra matcher. Tjugosex gånger fick jag förtroendet att ta det matchavgörandet skottet och missade. Jag har misslyckats om och om igen i mitt liv. Och det är därför jag har lyckats.”<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag brukar själv, säkert i likhet med de flesta svensklärare, skriva upp exempel på felaktiga meningar ur elevernas texter, anonymt, för att använda i undervisningen av språkriktighet. En elev uttryckte vid ett sådant tillfälle att det är pinsamt för eleverna att deras meningar används för att illustrera fel. Den kommentaren utmynnade i ett intressant samtal kring hur man kan se på misstag, nämligen som en möjlighet till lärande. Det visade sig också att de allra flesta eleverna i klassen såg det på det sätet. ” Det är ju för att vi ska lära oss”, menade eleverna. Men elevens kommentar sätter ändå fingret på vikten av ett tillåtande klassrumsklimat där det är okej att göra misstag och där läraren istället för att säga: ”Nej, det är fel” vid ett mindre lämpligt svar, frågar eleven: ”Hur tänkte du här?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Slutligen tycker jag varje arbetslag borde ha ett exemplar av John Hatties <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Synligt lärande</i> – där finns så mycket att diskutera kollegor sinsemellan, användbara modeller, exempel på uppgifter till kollegiet, utvärderingar man kan göra av sin egen undervisning och mycket mer.</span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1482441733454798579.post-74288866077477715472013-07-31T01:59:00.002-07:002013-08-06T02:09:25.074-07:00Sommarläsning #2<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR-gP2EfwHwZce9qmC6FiBoTPkY1nouKo4SDZ9DsFQNkIcM7h1Bb2w_SIO5pQxAYlwawEm2NbHMRieiFGMSZU1OYuiJdbl3g9OOuaCtm3PIUMX1NBGzsBYmYzqLrRuOoYDSV0KV-VebNA/s1600/Mosaik-174-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" dba="true" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR-gP2EfwHwZce9qmC6FiBoTPkY1nouKo4SDZ9DsFQNkIcM7h1Bb2w_SIO5pQxAYlwawEm2NbHMRieiFGMSZU1OYuiJdbl3g9OOuaCtm3PIUMX1NBGzsBYmYzqLrRuOoYDSV0KV-VebNA/s200/Mosaik-174-1.jpg" width="133" /></a></div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tankens mosaik</i></b><i style="mso-bidi-font-style: normal;"> – om mötet mellan text och läsare</i> av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Sedan några år tillbaka har jag jobbat intensivt med gemensam läsning i klassrummet. Vi har läst romaner tillsammans i helklassuppsättning och behandlat innehållet på lektionerna.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag har märkt att den gemensamma läsningen ger möjlighet att stötta läsandet tydligare för elever som har svårt och sällan läser, samtidigt som vi byggt upp en gemensam referensram i klassen och haft många goda boksamtal. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I vintras lät jag så eleverna i åk 2 (gymnasiet) efter att vi läst tre romaner gemensamt välja bland ett flertal klassiker, som jag presenterade för dem. Nu skulle de få mer utrymme att välja själva och vara redo för läsning på egen hand, tänkte jag. Det började positivt. Jag lyckades väcka intresse för de olika romanerna: Jane Eyre, På västfronten intet nytt, Doktor Glas, Huckleberry Finn, Therese Raquin, vilka var några av titlarna de kunde välja bland. Fantastiska romaner så klart, enligt min presentation, och eleverna gav sig i kast med att läsa, nyfikna efter vad jag berättat för dem. De fick viss tid på lektionerna att läsa och arbeta med böckerna och jag presenterade litteraturepoken realismen, eftersom många av romanerna var från den epoken. Jag hade minilektioner om berättarperspektiv, personskildring etc. med tanken att eleverna skulle undersöka detta i sina romaner. Läsning skulle resultera i en analys som vi delade upp i mindre delar för att uppgiften inte skulle bli dem övermäktig. Jag märkte snabbt att intresset för att läsa böckerna dalade. De spontana bokdiskussionerna som tidigare uppstod bland eleverna i korridorerna kring den gemensamma romanen lyste med sin frånvaro. För en stor del av eleverna fungerade inte läsningen. De tyckte böckerna var tråkiga och svåra att läsa. Jag saknade också våra gemensamma diskussioner som vi haft kring tidigare böcker. Eleverna tappade helt enkelt intresset för läsningen. Under läsningen av boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tankens mosaik – om mötet mellan text och läsare </i>av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmermann har jag tänkt mycket på läsprojektet jag genomförde i vintras och tror mig nu förstå varför det inte fungerade så bra. Jag hade inte undervisat eleverna i hur de kan göra när de stöter på motstånd i läsningen och jag hade heller inte låtit dem aktivera sina ”scheman”, sin bakgrundskunskap innan och under läsningen. Innan eleverna kan gripas och intressera sig för innehållet i en bok måste de ha fått verktyg att bearbeta läsprocessen – verktyg som undervisningen måste ge dem. Deras oförmåga att lösa problemen som uppstod under läsningen yttrade sig, tror jag, i uppfattningen att böckerna var tråkiga, händelselösa och svåra. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De hade helt enkelt inte fått särskilt mycket undervisning i lässtrategier, se Sommarläsning #1. Syftet med att undervisa om lässtrategier är ju att eleverna efter hand ska utvecklas till självständiga läsare, men det kräver systematisk direktundervisning i lässtrategier. Glädjen över att lära sig nya saker, vilket jag kände under läsningen av <b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tankens mosaik</i></b>, överskuggades stundtals av den förstämning som infann sig när jag insåg att jag <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>kunnat lära eleverna så mycket mer än vad jag gjort. Idag hade jag lagt upp läsprojektet på ett annat sätt – ja hela läsundervisningen, faktiskt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Vad är då <b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tankens mosaik</i></b> för en bok? Jo, den handlar om hur man kan arbeta med läsning i skolan så att eleverna blir livslånga läsare med god förståelse. Författarna Keene och Zimmermann, verksamma i USA, har arbetat under flera decennier i skolprojekt för att utveckla läsandet hos elever. Boken är skriven 1997 och har funnits på svenska sedan 2003. Några huvudteman som boken tar upp är: Hur man kan arbeta för att läsaren ska aktivera sina förståelsescheman och förbinda det nya de stöter på i läsningen med det de redan kan, hur man kan arbeta med att utveckla förmågan att hitta huvudtanken i det lästa, hur läsandet utvecklas med hjälp av frågor, hur man lär elever att läsa mellan raderna och göra inferenser (egna tolkningar av det lästa). Boken är faktiskt i sig en läsupplevelse eftersom den är så personligt skriven. Varje kapitel börjar med en skönlitterär text som författarna själva brottas med att förstå. Genom att beskriva sin egen läsprocess, hur de stöter på problem med förståelse, hur de ställer frågor om innehållet, hur läsningen skapar egna inre bilder modellerar författarna de lässtrategier de beskriver i boken – ett utmärkt grepp som visar att även erfarna goda läsare måste brottas med texter och arbeta för att förstå dem.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Här tänkte jag ta upp två kapitel som jag särskilt fastnade för. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Hem i våra inre tankar</i>, heter ett kapitel som handlar om schemateorin; den teori som bygger på de tankeprocesser som erfarna läsare skapar under läsningen. Vad gör erfarna läsare för att underlätta sin förståelse? Jo, de aktiverar sin bakgrundskunskap (sina scheman) kring det som texten berör. Att lära barn denna tankestrategi inför och under läsningen hjälper dem att bli självständiga läsare. Som lärare har jag delvis förstått detta, men verkligen bara delvis. Jag brukar lägga vikt vid att presentera författaren, berätta om texten (tiden, miljön etc) och kanske ställa lite frågor till eleverna innan vi ger oss i kast med texten. Men har jag aktiverat deras bakgrundskunskap? Nej, egentligen bara min egen. Efter läsningen av kapitlet <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Hem i våra inre tankar</i>, förstår jag, att jag måste börja hos eleverna. De måste få aktivera sin egen kunskap tillsammans med sina klasskamrater. Hur gör man det då? Forskning har visat att erfarna läsare aktiverar sin tidigare kunskap och sina tidigare erfarenheter kring den obekanta texten genom att göra olika typer av kopplingar före och under läsningen. (se även referat av Barbro Westlund bok, Sommarläsning #1)<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Text-till-själv koppling (vad i texten kan du relatera till ditt eget liv, dina egna erfarenheter?)<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Text-till-text-koppling (vilka andra texter, filmer, bilder kommer du att tänka på under läsningen?)<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Text-till-världen-koppling (hur förhåller sig innehållet i texten till din omvärld?)<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Genom att lärare modellerar strategin - tänker högt - inför eleverna om egna text-till-själv-kopplingar som texten ger upphov visar han/hon hur man kan göra som läsare för att aktivera sitt schema. Därefter får eleverna diskutera sina egna kopplingar till erfarenheter och kunskaper som läsningen ger upphov till. På detta sätt får eleverna större grepp om de texter de läser. Sedan fortsätter man på samma sätt med text-till-text-kopplingar och text-till-världen-kopplingar. Detta blir ett strukturerat sätt att undervisa om läsningen, vilket enligt läsforskningen stödjer och utvecklar läsförståelsen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Nästa gång jag ger mig i kast med ett läsprojekt ska jag låta eleverna aktivera sina förståelseschema innan vi börjar och fortsätta med att låta dem jämföra sina egna kopplingar med kamraternas. Om de t.ex. ska läsa Doktor Glas skulle jag låta dem fundera över vad de vet om Stockholm, kanske titta på kartor, fundera över religionens roll i samhället, förhållandet mellan man och kvinna etc. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Ett annat kapitel som jag fastnade för i <b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tankens mosaik</i></b> heter<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> Gräv djupare med frågor</i> och handlar om frågandets betydelse för läsningen (egentligen för hela livet). Författarna beskriver en ambitiös och engagerade lärare som de besökt och som kände att hon fastnat i sin läsundervisning. Hennes välstrukturerade undervisning studerades under en tid. Läraren arbetade med väl valda texter och jobbade hårt för att ställa bra frågor till eleverna om det lästa. Hon var också noga med att vänta ett bra tag innan hon gav eleverna ordet så att alla hann tänka efter innan de förväntades svara på frågorna. Ändå hade hon svårt att få igång engagemanget i klassen kring frågorna. Hon bestämde sig då efter handledning att istället låta eleverna ställa frågorna. Läraren utarbetade en ny metod som gick ut på att eleverna skulle fundera över vilka frågor de skulle vilja ställa kring texten de läste. Det utvecklades till en strategi uppbyggd kring frågande. Hon började med att modellera strategin. Läste texter högt med eleverna och formulerade egna frågor som väcktes under läsningen. På så sätt blev hon en förebild för eleverna när det gällde frågeställandet. Därefter fick eleverna träna sig i att ställa egna frågor till texterna och samtala om dem i mindre grupper. Att strategin blev att ställa frågor till texten är ju heller ingen slump – läsforskningen har kommit fram till att expertläsare ställer frågor till texterna de läser. I boken beskriver författarna i detalj hur ett läsprojekt som tar utgångpunkt i elevernas frågande kan gå till. I en annan klassisk bok om boksamtal <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Böcker inom och omkring oss</i> ,ny utgåva från 2011, skriver Aidan Chambers om hur viktigt det tillåtande klassrummet är vid sådan samtal. Principen: Allt är värt att berättas och inga frågor är dumma måste råda för att alla ska våga ställa frågor till texten. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tankens mosaik</i> är en oerhört rik bok skriven av två passionerade läsare och läsutvecklare. Mitt exemplar har jag lånat på biblioteket men jag vill köpa den så att jag kan ta fram den för fler omläsningar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00883118985075303535noreply@blogger.com0