måndag 21 april 2014

En diktlektion med Kent och Dagerman

I kursen Svenska 1 närmar sig det nationella provet. En av förmågorna som prövas är läsförståelse och i texthäftet som ingår i provet finns det olika typer av texter. Vi har läst mycket i kursen: romaner, noveller artiklar av olika slag och jag tycker att eleverna är väl förberedda genom att ha tränats i att läsa aktivt på olika sätt. Men, slog det mig en vecka före påsklovet, vi har inte läst några dikter ännu och det är mycket möjligt att det kommer en dikt i häftet. Då måste eleverna känna sig bekanta med genren. Sannolikt har de läst dikter på högstadiet, men jag vill även att de ska ha mött genren i Svenska 1. Jag kan nästan inte tänka mig någon sämre anledning att läsa dikter i undervisningen än att "det kommer på provet", men icke desto mindre ville jag få in en lektion med diktläsning mitt i annat som vi håller på att slutföra.  Planeringen gav oss en 90 minuters lektion att ägna åt diktläsning i någon form.

Ok, 90 minuter. Hur ska jag lägga upp den lektionen? Vad ska vi läsa? Hm... Mitt mål var att eleverna skulle förstå vad som utmärker språket i dikter och lära sig några vanliga stilfigurer. Jag funderade över vilken dikt eller vilka dikter jag skulle välja för detta minirace om språket i poesin. Så kom jag att tänka på en låt jag hört på radio för några dagar sedan där jag fastnade för det starka språket i texten. Det var gruppen Kents nya låt La belle epoque, Texten kan sammanfattas som en svidande kritik av läget i landet Sverige. Så här börjar den:

Jag är handen som håller flaggan
Jag är ficktjuven på centralen
Jag är bomben på terminalen
i väskan som lämnats kvar
Jag är de första kalla regnen
Jag är frosten där inget växer
Jag är halvåret av mörker
i landet som gud glömde
Jag är tårgas i handväskan
Jag är med i Ravekommissionen
Den främlingsfientliga politiken
Jag är självmordsstatistiken
Jag är glesbygden Rohypnolen
Jag är svartsjukan alkoholen
Jag är dom snabba sms-lånen
Jag är drevet på skolgården


Den skulle jag kunna utgå ifrån, tänkte jag. Alla svensklärare vet hur tacksamt det är att använda musiktexter i undervisningen. Det är en text som utmanar läsaren. Vad menar Kent med att sjunga; "Jag är bomben på terminalen" och " Jag är självmordsstatistiken"? Det ville jag låta eleverna diskutera och dessutom finns det en hel del stilfigurer i texten att lyfta fram. Texten är också allmänt intressant att låta eleverna reflektera över: den dystra bilden av läget i landet Sverige - delar eleverna den? Jag var nyfiken.

Det fick bli Kents låt på diktlektionen och en av Stig Dagermans korta dagsedlar som jag brukar använda för att introducera diktanalys. Så här gjorde jag:

Efter att ha klargjort målet med lektionen och skrivit upp några viktiga begrepp (stilfigurer) som lektionen skulle ta upp berättade jag om hur jag fastnat för en låt och talade om vad den hette. Några i klassen hade hört den. Jag presenterade titeln La belle epoque. Det är en referens som jag tänkte att eleverna inte hade, så jag förklarade att begreppet uppstod i Frankrike efter första världskriget och syftar på tiden före kriget. Jag lät eleverna fundera på vad en låt med den titeln kan tänkas handla om. Vi förutspådde - en lässtrategi eleverna känner till.

Sedan spelade jag upp låten genom att visa musikvideon som finns på YouTube, här. Den består bara av en rosa bakgrund, med en sirlig ram runt texten. Vi lyssnade och läste tillsammans. Eleverna fick sedan texten på papper och diskuterade den i smågrupper utifrån frågor som: Vad är oklart i texten? Vilka svåra ord finns? (Ett drev till exempel, vad är det?) Vad handlar texten om, tänker ni? Vilken stämning tycker ni texten förmedlar? Vilken plats tänker ni på? Vad lägger ni märke till i språket? Varför börjar alla meningar med Jag...? Vilken effekt får det? osv.

Det blev så intressanta diskussioner i grupperna! Om bilden av Sverige. Om vi alla har ansvar för det som försiggår runtomkring oss. Om det hjälper att skänka pengar till Rädda barnen. Om varför vi direkt tänker på Sverige när Kent sjunger: Jag är melodifestivalen. Om effekten då Kent sjunger Jag är... Det kom många intressanta reflektioner över detta. Alla är delaktiga, menade flera elever. Det får alla att känna sig lite träffade av texten. Sedan kände några av dem igen uttrycket Alla för alla och en för en.., som Kent sjunger i refrängen - en parafras på ett uttryck från De tre musketörerna.

Efter det var det lätt att komma in på vad som utmärker språk i dikter. Hela texten är ju uppbyggd av anaforer och metaforer. Jag förklarade begreppen och eleverna fick välja den metafor de tyckte var starkast i texten. Sedan tog vi upp begreppet kontrast. Låten heter La belle epoque, men ingen av eleverna tyckte ju att texten handlade om en vacker tid. Snarare tvärtom. Begreppet kontrast blev plötsligt lätt att förklara. Det blev en kort tankeskrivning för var och en också: Reflektioner kring Kents låt La belle epoque. Vid genomläsningen av reflektionerna funderade jag över hur viktigt det är att vi i skolan ger eleverna utmanande texter, texter som det måste samtalas om. Flera elever skriver att de aldrig hade förstått vad texten handlar om vi inte hade pratat om den på lektionen, några hade hört den men inte alls förstått den. De tyckte också att texten hade ett viktigt budskap även om en del tyckte att den bild som ges av Sverige är onyanserad.

Vi hann titta på en dikt också. En dikt av Stig Dagerman jag tycker passar så bra för att introducera diktanalys med. Det är en av hans dagsedlar från 1954 med titeln Måndagströst:

En hel sekund i livet är mången mänska fri
En namnlös fågel stryker hans panna tätt förbi
En tanke exploderar som ett fyrverkeri:
Vårt läge är kanhända inte hopplöst  -  bara vi

Först skrev jag bara upp titeln på tavlan: Måndagströst. Hur associerar ni till den titeln?, frågade jag. Vad är det med måndagar? Behöver den dagen tröst? Jo, det kunde eleverna hålla med om, "mer än fredagar i alla fall" - det var en fredag vi läste dikten. Sedan fick de se hela dikten och skriva av den för att diskutera lite med grannen vad de tyckte att den handlar om. Därefter gjorde jag en närläsning av dikten med eleverna rad för rad. En hel sekund - vad är det för sekund? En tanke som exploderar - vad är det för en tanke? Ett fyrverkeri - vilka associationer väcker det ordet och  vårt läge - vad menar Dagerman med det? Och vad är det egentligen som är så hopplöst med dessa måndagar? Måndagarna i sig, eller vi själva? Ja, som ni förstår fick jag en hel del stilfigurer illustrerade samtidigt som genomgången belyste vad som är speciellt med språket i dikter. Hur poeter väljer ord och sätter ihop dem för att få in så mycket betydelse som möjligt.

Så gick det till - mitt minirace om språket i poesin. 90 minuter räckte men som alltid efter en lektion med bra texter så kommer jag i efterhand på hur mycket mer vi skulle ha kunnat få ut av att gå djupare in i texten...
Jag tröstar mig med att vi ska återkomma till dikter i Svenska 2.

Läxa blev att läsa på de stilfigurer som aktualiserats. Lektionen därefter hade vi quiz på stilfigurerna i det roliga digitala verktyget kahoot.it.