Intressanta seminarier om läsförståelse på Bokmässan

Dagen efter min presentation i aulan om lässtrategier åkte jag till Bokmässan i Göteborg. De senaste åren har jag åkt dit på torsdagen som är min lediga dag i veckan och Bokmässans första dag. Där finns alltid en seminarieserie särskilt för lärare, det sk Skolspåret. I år deltog läsforskaren Barbro Westlund - som jag nämnde i min presentation - på flera seminarier om just läsning och läsundervisning. Jag har skrivit om henne tidigare på bloggen häroch här.. I det första seminariet var Westlund huvudperson och i det andra deltog hon i ett panelsamtal med bland andra Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket.

Något som lyftes fram i bägge seminarierna var kopplingen mellan läsförmåga och demokrati; hur viktigt det är att eleverna lämnar skolan med god läsförståelse och goda lässtrategier för att kunna delta fullt ut i samhällslivet som demokratiska varelser. Demokrati var ju också ett tema under Bokmässan. Westlund betonade starkt hur viktig förmågan att resonera om innehållet i en text är för elevernas förmåga att delta fullt ut i samhällslivet.

Det första seminarium som jag gick på där Westlund var huvudperson hade rubriken Jag förstår inte vad det står. Under 45 minuter redogjorde hon för var forskningen kring lässtrategier står just nu. Hon illustrerade också olika strategier för publiken genom att visa hur man kan arbeta i klassrummet med faktatexter. Westlund uttryckte först kritik mot att läsforskning tidigare i Sverige varit så inriktad på de första årens läsinlärning och på att eleverna ska utveckla ett läsflyt. Själva förståelsen av texters innehåll har inte varit i fokus, menade hon. Efter det att elever fått ett läsflyt behöver lärare arbeta med att fördjupa elevers förståelse av texters innehåll. Det bör göras under hela skolgången, från första klass till gymnasiet. Alltmer avancerade texter genom skoltiden kräver väl utvecklade metoder, strategier som lärare kan använda i undervisningen för att utveckla elevernas läsförståelse.Westlund talar om dessa strategier i termer av verktygslåda.

En av strategierna i verktygslådan illustrerade Westlund för oss i publiken, vilken för övrigt mestadels bestod av lärare. Det senaste inom den amerikanska läsforskningen är begreppet närläsning, berättade Westlund. Hon visade sedan vad det kan innebära att närläsa en text tillsammans med eleverna. Genom att använda metaforen ”packa upp texten" konkretiserade hon strategin med hjälp av en bit ur en krönika från Svenska Dagbladet. Krönikan handlade om kärnvapenavtalet mellan Iran och USA och var skriven av journalisten Jenny Nordberg. Denna text projicerades för publiken:

 
Först fick vi läsa texten och diskutera med bänkgrannen vilka svårigheter elever skulle kunna stöta på i texten. Ett enormt sorl utbredde sig. Därefter visade Westlund nästa bild med följande ord understrukna: förhandling, delegater, kärnvapen, Genève, terroristgrupp, febrilt, motpoler. Ord som dessa behöver diskuteras med eleverna. Varför sker förhandlingarna i Genève? Vad är en delegat? Vad är en motpol? Det finns många oklarheter som kan skapa hinder för elevernas förståelse av en text som denna. Genom att tillsammans med eleverna reda ut och klargöra ord och begrepp packas texten upp och en förståelse för innehållet underlättas. Jag satt och tänkte på vad jag en gång läst i en intervju med pedagogikprofessorn Ferenc Marton: ”Det största misstaget lärare gör är att de tar för givet saker de inte kan ta för givet”. Lätt att känna igen sig i detta, tycker jag. Genom att närläsa texter tillsammans med elever visar vi också på en modell som de kan ta över och använda när de läser tillsammans i grupp eller på egen hand. 

En fråga som diskuterades på det andra seminariet om läsning var om alla lärare ska vara svensklärare. Nej, menade Westlund, men alla lärare måste arbeta med att utveckla elevernas språk och deras förståelse av språket i sitt sammanhang. Hon betonade också att om vi ska undervisa i lässtrategier så behöver skolan etablera former för kollegialt lärande och tid för reflektion och eget lärande. Skolverkets generaldirektör Anna Ekström var också mycket skarp på den punkten. I andra yrkeskategorier är det självklart med tid för yrkesutveckling och reflektion över sin praktik. Lärare måste också få den möjligheten och det finns en stark längtan hos lärare till detta, menade Ekström.

Min förhoppning är att vi på Österport och Park ska få tid att tillsammans lära oss mer om hur vi kan arbeta ute i klassrummen för att utveckla våra elevers språk och läsande. 

Att öva kroppsspråk inför muntlig framställning

I veckan fick mina elever göra en övning som visade sig lyckad för att öva kroppsspråk, gester och mimik inför muntlig framställning. Jag tycker att eleverna lyckas fint på många sätt när de håller föredrag. De har bra ögonkontakt med publiken och en god struktur i sina anföranden. Men ibland blir det lite stelt där framme bakom talarstolen. Många bra manus kommer därför inte riktigt till sin rätt. För det krävs att innehållet levandegörs på andra sätt än med bara ord. Jag har därför funderat på hur man ska göra för att öva kroppsspråket och samtidigt medvetandegöra eleverna om vilken betydelse det har i muntlig framställning.

I samband med att en klass håller på att förbereda lovtal i kursen Svenska 2 provade jag följande övning med eleverna. Halva klassen fick skriva på sina manus medan andra halvan följde med mig ut i ett mindre klassrum. Jag började med att dela ut Karin Boyes dikt I rörelse. De fick bara de fyra första raderna och jag introducerade kort dikten för dem och bad dem läsa raderna några gånger för sig själva:

Den mätta dagen, den är aldrig störst

Den bästa dagen är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen, som är mödan värd.

Därefter delade jag in dem i par och berättade att de nu skulle få läsa texten utifrån en viss känsla och försöka gestalta den så tydligt de kunde med hjälp av gester, mimik och kroppsspråk. Som inspiration till övningen tittade vi på när skådespelaren Ernst Hugo Järegård på sitt suveräna sätt upprepar ordet postbanken med olika uttrycksformer. Se här:

Jag delade sedan ut lappar där det stod: arg, likgiltig, sorgsen, engagerad, upprörd, irriterad etc. Eleverna fick  tio minuter på sig att öva inför varandra. Därefter läste de parvis och klasskamraterna fick ”gissa känslan”. Det blev både roligt och tydligt för eleverna hur mycket man kan uttrycka med andra medel än ord. Med detta fick vi en  god grund för ett samtal om vilken känsla de ville skulle genomsyra deras lovtal och de var överens om att de ville visa på engagemang. Vi repeterade då lite hur det paret som fick gestalta engagemang hade gjort; hur de använt betoningar, pauser, gester och armrörelser för att övertyga publiken om att deras utsagor är viktigt. När jag gör om övningen ska jag avsluta med att eleverna en och en får läsa två rader i dikten med just engagemang så att alla får pröva det uttrycket.

Den här övningen tog inte mycket mer än 25 minuter att genomföra men den kommer att bli en viktig referens när vi i klassen talar om vikten av att uttrycka sig på andra sätt än i ord. Nu ser jag framemot att lyssna på elevernas engagerade lovtal.