Dagen efter min presentation i aulan om lässtrategier åkte
jag till Bokmässan i Göteborg. De senaste åren har jag åkt dit på torsdagen som
är min lediga dag i veckan och Bokmässans första dag. Där finns alltid en
seminarieserie särskilt för lärare, det sk Skolspåret. I år deltog
läsforskaren Barbro Westlund - som jag nämnde i min presentation - på flera
seminarier om just läsning och läsundervisning. Jag har skrivit om henne
tidigare på bloggen häroch här.. I det första seminariet var Westlund
huvudperson och i det andra deltog hon i ett panelsamtal med bland andra Anna
Ekström, generaldirektör på Skolverket.
Något som lyftes fram i bägge seminarierna var kopplingen
mellan läsförmåga och demokrati; hur viktigt det är att eleverna lämnar skolan
med god läsförståelse och goda lässtrategier för att kunna delta fullt ut i
samhällslivet som demokratiska varelser. Demokrati var ju också ett tema under
Bokmässan. Westlund betonade starkt hur viktig förmågan att resonera om
innehållet i en text är för elevernas förmåga att delta fullt ut i
samhällslivet.
Det första seminarium som jag gick på där Westlund var huvudperson hade rubriken Jag förstår
inte vad det står. Under 45 minuter redogjorde hon för var forskningen
kring lässtrategier står just nu. Hon illustrerade också olika strategier för
publiken genom att visa hur man kan arbeta i klassrummet med faktatexter. Westlund
uttryckte först kritik mot att läsforskning tidigare i Sverige varit så
inriktad på de första årens läsinlärning och på att eleverna ska utveckla ett läsflyt. Själva förståelsen av texters innehåll har inte varit i fokus,
menade hon. Efter det att elever fått ett läsflyt behöver lärare arbeta med att
fördjupa elevers förståelse av texters innehåll. Det bör göras under hela skolgången,
från första klass till gymnasiet. Alltmer avancerade texter genom skoltiden kräver väl
utvecklade metoder, strategier som lärare kan använda i undervisningen för att
utveckla elevernas läsförståelse.Westlund talar om dessa strategier i termer av verktygslåda.
En av strategierna i verktygslådan illustrerade Westlund för
oss i publiken, vilken för övrigt mestadels bestod av lärare. Det senaste inom den amerikanska läsforskningen
är begreppet närläsning, berättade Westlund. Hon visade sedan vad det kan innebära
att närläsa en text tillsammans med eleverna. Genom att använda metaforen ”packa upp texten" konkretiserade hon strategin med hjälp av en bit ur en krönika från
Svenska Dagbladet. Krönikan handlade om kärnvapenavtalet mellan Iran och USA
och var skriven av journalisten Jenny Nordberg. Denna text projicerades för
publiken:
Först fick vi läsa texten och diskutera med bänkgrannen vilka svårigheter elever skulle kunna stöta på i texten. Ett enormt sorl utbredde sig. Därefter visade Westlund nästa bild med följande ord understrukna: förhandling, delegater, kärnvapen, Genève, terroristgrupp, febrilt, motpoler. Ord som dessa behöver diskuteras med eleverna. Varför sker förhandlingarna i Genève? Vad är en delegat? Vad är en motpol? Det finns många oklarheter som kan skapa hinder för elevernas förståelse av en text som denna. Genom att tillsammans med eleverna reda ut och klargöra ord och begrepp packas texten upp och en förståelse för innehållet underlättas. Jag satt och tänkte på vad jag en gång läst i en intervju med pedagogikprofessorn Ferenc Marton: ”Det största misstaget lärare gör är att de tar för givet saker de inte kan ta för givet”. Lätt att känna igen sig i detta, tycker jag. Genom att närläsa texter tillsammans med elever visar vi också på en modell som de kan ta över och använda när de läser tillsammans i grupp eller på egen hand.
En fråga som diskuterades på det andra seminariet om läsning
var om alla lärare ska vara svensklärare. Nej, menade Westlund, men alla lärare
måste arbeta med att utveckla elevernas språk och deras förståelse av språket i
sitt sammanhang. Hon betonade också att om vi ska undervisa i lässtrategier så behöver
skolan etablera former för kollegialt lärande och tid för reflektion och eget lärande. Skolverkets
generaldirektör Anna Ekström var också mycket skarp på den punkten. I andra
yrkeskategorier är det självklart med tid för yrkesutveckling och reflektion över
sin praktik. Lärare måste också få den möjligheten och det finns en stark längtan
hos lärare till detta, menade Ekström.
Min förhoppning är att vi på Österport och Park ska få tid att tillsammans lära oss mer om hur vi kan arbeta ute i klassrummen för att
utveckla våra elevers språk och läsande.
