Om att ha "en kritisk vän"

Skolverket har gett ut en liten skift som heter Forskning för klassrummet och handlar om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. Där kan kan man bland annat läsa om lärarledd undervisning, kollegialt lärande, formativ bedömning och pedagogiskt ledarskap. Boken sammanfattar i korta drag forskningsläget kring vad som utvecklar skolors arbetssätt och elevers lärande. Det finns mycket att hämta i Skolverkets skrift, både för lärare och rektorer. Jag fastnade för en särskild sak vid läsningen. I ett avsnitt om ledarskap skriver Skolverket att alla verksamma personer såväl rektorer som lärare i en skola bör ha "en kritisk vän". Med en kritisk vän menas här en erfaren person som på lite avstånd, gärna utomstående, kan vara en samtalspartner och kollega som ger råd och stöd. En sådan vän skulle jag vilja jag ha, tänkte jag vid läsningen. 

Och sedan en tid tillbaka har jag, till min glädje det! I somras när jag började bli aktiv på Twitter fick jag kontakt med en lärare, Annki Norman som undervisar i samma ämnen som jag på gymnasiet. Jag upptäckte snabbt på Twitter att vi intresserade oss för samma saker: läsutveckling och läsförståelsestrategier, bedömning för lärande och digitala verktyg. Annki läste och twittrade uppskattande om mina blogginlägg om läsförståelse och i början av höstterminen länkade Annki till sin klassblogg på Twitter, vilket gjorde att jag kunde följa hennes undervisning via den. Där publicerar hennes elever sina arbeten och jag imponerades av vilka intressanta uppgifter de arbetade med. Se hennes blogg här: naturbloggaritmen. Vi hade kontinuerlig kontakt via Twitter under hösten. När jag skrev något så responderade Annki och vice versa. Uppmuntrande och inspirerande! Men 140 tecken blir smått och efter att jag läst Skolverkets skrift så skrev jag och frågade om Annki ville vara min kritiska vän. Gärna, fick jag till svar och efter det har vårt samarbete ökat, nu via e-post. En kritisk vän ska vara lite på avstånd skriver de i boken. Ja, avståndet mellan mig och Annki kan man inte klaga på. Jag jobbar i Ystad och Annki i Boden. 

Vad gör vi då, som kritiska vänner till varandra? Många olika saker. Jag formulerade nyligen exempelsvar på ett prov om antikens litteratur. Jag ville att eleverna skulle se exempel på hur ett svar på en fråga kan se ut på E, C och A-nivå och formulerade svar på en fråga att visa inför ett prov. Lite osäker  - har jag tolkat kraven rätt? Då skickade jag upp till Annki och fick hennes synpunkter. Hon har vidare inspirerat mig att låta elever skriva essä efter att jag sett hennes elevers essä-uppgifter om Kung Oidipus. Jag hade jobbat med medeltiden och ville att eleverna skulle skriva om brott och straff. När jag hade formulerat mina essä-uppgifter skickade jag dem till Annki för att få respons. Det var första gången jag gjorde essä-uppgifter. Jag får alltid både uppmuntrande och konstruktivt kritik; synpunkter som gör mig mer säker när jag presenterar för eleverna. En annan fin sak med samarbetet vad gäller essän var att en av hennes elever skrivit en lysande essä om Kung Oidipus som jag lät mina elever läsa för att få ett bra exempel att visa. Andra saker vi hjälpt varandra med är att utforma matriser - vi har jobbat med samma PM-uppgift i Svenska 3 och filat på en matris som nu är riktigt bra. Eftersom våra elever i Sv 3 skrivit samma PM-uppgift har vi också skickat texter för sambedömning. 

Sådant här kollegialt samarbete finns så klart också på skolan där jag arbetar. Men jag tror alltså att det finns en poäng med en kritisk vän lite på avstånd, precis som Skolverket skriver i sin bok.  Det blir innehållsinriktade utbyten. Någon rad om kylan i Boden och snödropparna i Kivik, men annars rakt på sak. 

Skolforskare tycks överens om att elever inte ska lämnas ensamma med sitt lärande, att det ibland blivit för mycket av individuellt arbete i svensk skola. Jag undrar om inte detsamma faktiskt kan gälla lärares arbete. Undervisning utvecklas bäst tillsammans, tror jag. Fram för mer kollegialt lärande både på nära håll och på avstånd.

Festligt lärande - hyllningstal i Svenska 3

I kursen Svenska 3 ingår ett moment i retorik. Eleverna ska dels kunna analysera tal med hjälp av retoriska begrepp och dels kunna använda retoriska verkningsmedel i egna tal. Det är ett roligt arbetsområde i kursen! Det finns mycket bra tal i olika genrer på webben att titta och lyssna på. Jag utgick ifrån en prezi där jag presenterade begreppen etos, patos och logos. Sedan tittade vi på några olika tal för att undersöka dem med med hjälp av de retoriska begreppen. Den prezin finns här. Vi tittade också på kungens tsunamital som finns  här. Just det talet finns det också en intressant talanalys på i Retorikmagasinet här. Här kunde eleverna se ett exempel på hur en talanalys kan se ut. Eleverna läste i grupp och diskuterade hur analysen var gjord.  Det tal som eleverna fick skriva analys på blev Alice Bah Kuhnkes tal på nationaldagen 2006 som finns här.  Ett tal som eleverna verkligen gillade, med mängder av retoriska grepp att upptäcka i analysen.

Därefter blev det dags för eleverna att själva planera och genomföra tal. Jag föreslog att eleverna skulle hålla hyllningstal och att vi tillsammans skulle ha en fest där de olika talen framförs. Det blir svårt, tyckte eleverna.  Det blir konstigt att hålla tal för exempelvis min mamma inför klasskamraterna, sa någon.  Jag har ingen aning om vad jag ska hylla, sa många.  Eftersom jag visste att detta brukar fungera bra stod jag på mig. Jag förberedde eleverna genom att gå igenom ett tals olika delar och så tittade vi på Prins Daniels hyllningstal till kronprinsessan Viktoria på bröllopet som finns här. och analyserade det. Sedan fick eleverna sätta igång med sina egna talförberedelser. Efter hand kom eleverna på vad de skulle hylla; min kusin, min pojkvän, mitt fotbollslag, min favoritdryck - kaffe, min klasskamrat, min klass, min förebild Bill Gates, mitt intresse - programmering (vi har ett progammeringsess i klassen) etc. Det blev en härlig bredd på ämnen och eleverna kom till slut igång bra med förberedelserna. Veckan innan eleverna skulle hålla sina tal fick de genomföra det framför en kamrat i kassen och så gav de varandra respons, enligt en mall jag gjort.här. Värdefull sådan förstod jag på eleverna efteråt.


I måndags var det dags att hålla talen. Jag ställde i ordning klassrummet genom att duka ett långbord, lägga på en duk och placera stearinljus, blommor och kakfat på borden. Vi har plastglas på fot i arbetslaget för att använda vid studenten - de passade bra här. Eleverna kom in, fick ett glas i handen och placerade sig vid borden. Festen kunde börja och jag agerade toastmaster genom att klinga i glaset och introducera de olika talarna. Det blev verkligen festligt, personligt och varmt i rummet. Eleverna hade triggat varandra och lyckades fantastiskt med sina tal. De blev rörda, roade och intresserade av varandras tal.  Många tal att lyssna på blev det - vi höll på en hel eftermiddag, men eleverna var rörande överens om att det vore synd att göra i halvklass - man vill ju höra allas tal, som de sa.

Nu har jag skickat meddelande till eleverna via e-post. De ska utvärdera sitt tal. Vad är de mest nöjda med när det gäller innehåll, disposition, språk och framträdande? Vad skulle de gjort annorlunda om de fick hålla det igen? Min feedback på talen kommer i ett svar på e-posten där jag också fyller i matrisen. Jag gillar när feedback blir i form av dialog med eleverna. Efter detta är de väl förberedda för den muntliga delen i det nationella provet som ska genomföras om en månad.