Intressanta seminarier om läsförståelse på Bokmässan

Dagen efter min presentation i aulan om lässtrategier åkte jag till Bokmässan i Göteborg. De senaste åren har jag åkt dit på torsdagen som är min lediga dag i veckan och Bokmässans första dag. Där finns alltid en seminarieserie särskilt för lärare, det sk Skolspåret. I år deltog läsforskaren Barbro Westlund - som jag nämnde i min presentation - på flera seminarier om just läsning och läsundervisning. Jag har skrivit om henne tidigare på bloggen häroch här.. I det första seminariet var Westlund huvudperson och i det andra deltog hon i ett panelsamtal med bland andra Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket.

Något som lyftes fram i bägge seminarierna var kopplingen mellan läsförmåga och demokrati; hur viktigt det är att eleverna lämnar skolan med god läsförståelse och goda lässtrategier för att kunna delta fullt ut i samhällslivet som demokratiska varelser. Demokrati var ju också ett tema under Bokmässan. Westlund betonade starkt hur viktig förmågan att resonera om innehållet i en text är för elevernas förmåga att delta fullt ut i samhällslivet.

Det första seminarium som jag gick på där Westlund var huvudperson hade rubriken Jag förstår inte vad det står. Under 45 minuter redogjorde hon för var forskningen kring lässtrategier står just nu. Hon illustrerade också olika strategier för publiken genom att visa hur man kan arbeta i klassrummet med faktatexter. Westlund uttryckte först kritik mot att läsforskning tidigare i Sverige varit så inriktad på de första årens läsinlärning och på att eleverna ska utveckla ett läsflyt. Själva förståelsen av texters innehåll har inte varit i fokus, menade hon. Efter det att elever fått ett läsflyt behöver lärare arbeta med att fördjupa elevers förståelse av texters innehåll. Det bör göras under hela skolgången, från första klass till gymnasiet. Alltmer avancerade texter genom skoltiden kräver väl utvecklade metoder, strategier som lärare kan använda i undervisningen för att utveckla elevernas läsförståelse.Westlund talar om dessa strategier i termer av verktygslåda.

En av strategierna i verktygslådan illustrerade Westlund för oss i publiken, vilken för övrigt mestadels bestod av lärare. Det senaste inom den amerikanska läsforskningen är begreppet närläsning, berättade Westlund. Hon visade sedan vad det kan innebära att närläsa en text tillsammans med eleverna. Genom att använda metaforen ”packa upp texten" konkretiserade hon strategin med hjälp av en bit ur en krönika från Svenska Dagbladet. Krönikan handlade om kärnvapenavtalet mellan Iran och USA och var skriven av journalisten Jenny Nordberg. Denna text projicerades för publiken:

 
Först fick vi läsa texten och diskutera med bänkgrannen vilka svårigheter elever skulle kunna stöta på i texten. Ett enormt sorl utbredde sig. Därefter visade Westlund nästa bild med följande ord understrukna: förhandling, delegater, kärnvapen, Genève, terroristgrupp, febrilt, motpoler. Ord som dessa behöver diskuteras med eleverna. Varför sker förhandlingarna i Genève? Vad är en delegat? Vad är en motpol? Det finns många oklarheter som kan skapa hinder för elevernas förståelse av en text som denna. Genom att tillsammans med eleverna reda ut och klargöra ord och begrepp packas texten upp och en förståelse för innehållet underlättas. Jag satt och tänkte på vad jag en gång läst i en intervju med pedagogikprofessorn Ferenc Marton: ”Det största misstaget lärare gör är att de tar för givet saker de inte kan ta för givet”. Lätt att känna igen sig i detta, tycker jag. Genom att närläsa texter tillsammans med elever visar vi också på en modell som de kan ta över och använda när de läser tillsammans i grupp eller på egen hand. 

En fråga som diskuterades på det andra seminariet om läsning var om alla lärare ska vara svensklärare. Nej, menade Westlund, men alla lärare måste arbeta med att utveckla elevernas språk och deras förståelse av språket i sitt sammanhang. Hon betonade också att om vi ska undervisa i lässtrategier så behöver skolan etablera former för kollegialt lärande och tid för reflektion och eget lärande. Skolverkets generaldirektör Anna Ekström var också mycket skarp på den punkten. I andra yrkeskategorier är det självklart med tid för yrkesutveckling och reflektion över sin praktik. Lärare måste också få den möjligheten och det finns en stark längtan hos lärare till detta, menade Ekström.

Min förhoppning är att vi på Österport och Park ska få tid att tillsammans lära oss mer om hur vi kan arbeta ute i klassrummen för att utveckla våra elevers språk och läsande. 

Att öva kroppsspråk inför muntlig framställning

I veckan fick mina elever göra en övning som visade sig lyckad för att öva kroppsspråk, gester och mimik inför muntlig framställning. Jag tycker att eleverna lyckas fint på många sätt när de håller föredrag. De har bra ögonkontakt med publiken och en god struktur i sina anföranden. Men ibland blir det lite stelt där framme bakom talarstolen. Många bra manus kommer därför inte riktigt till sin rätt. För det krävs att innehållet levandegörs på andra sätt än med bara ord. Jag har därför funderat på hur man ska göra för att öva kroppsspråket och samtidigt medvetandegöra eleverna om vilken betydelse det har i muntlig framställning.

I samband med att en klass håller på att förbereda lovtal i kursen Svenska 2 provade jag följande övning med eleverna. Halva klassen fick skriva på sina manus medan andra halvan följde med mig ut i ett mindre klassrum. Jag började med att dela ut Karin Boyes dikt I rörelse. De fick bara de fyra första raderna och jag introducerade kort dikten för dem och bad dem läsa raderna några gånger för sig själva:

Den mätta dagen, den är aldrig störst

Den bästa dagen är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen, som är mödan värd.

Därefter delade jag in dem i par och berättade att de nu skulle få läsa texten utifrån en viss känsla och försöka gestalta den så tydligt de kunde med hjälp av gester, mimik och kroppsspråk. Som inspiration till övningen tittade vi på när skådespelaren Ernst Hugo Järegård på sitt suveräna sätt upprepar ordet postbanken med olika uttrycksformer. Se här:

Jag delade sedan ut lappar där det stod: arg, likgiltig, sorgsen, engagerad, upprörd, irriterad etc. Eleverna fick  tio minuter på sig att öva inför varandra. Därefter läste de parvis och klasskamraterna fick ”gissa känslan”. Det blev både roligt och tydligt för eleverna hur mycket man kan uttrycka med andra medel än ord. Med detta fick vi en  god grund för ett samtal om vilken känsla de ville skulle genomsyra deras lovtal och de var överens om att de ville visa på engagemang. Vi repeterade då lite hur det paret som fick gestalta engagemang hade gjort; hur de använt betoningar, pauser, gester och armrörelser för att övertyga publiken om att deras utsagor är viktigt. När jag gör om övningen ska jag avsluta med att eleverna en och en får läsa två rader i dikten med just engagemang så att alla får pröva det uttrycket.

Den här övningen tog inte mycket mer än 25 minuter att genomföra men den kommer att bli en viktig referens när vi i klassen talar om vikten av att uttrycka sig på andra sätt än i ord. Nu ser jag framemot att lyssna på elevernas engagerade lovtal.

Grammatik i Svenska 2 på nytt sätt

"Det här arbetsområdet har verkligen förändrat min syn på grammatiken. Från att vara något nödvändigt ont som man inte har någon större nytta av (vad hjälper det att jag vet att det ordet är ett substantiv eller ett adjektiv) till något som man kan använda till att verkligen förbättra sitt skrivande. Om jag hade ändrat på de saker som jag skrivit att jag borde förbättra i min rapport så hade den garanterat blivit mycket bättre och nu kan jag arbeta så med framtida texter vilket borde göra mig till en betydligt bättre skribent. Så man kan säga att det här arbetsområdet kopplat ihop grammatik och språk, något som tidigare känts som två skilda saker.”

Så här skrev en av mina elever i Svenska 2 i avslutningen på en grammatikrapport som utgjorde slutuppgift för momentet i kursen. Jag tror aldrig jag lyckats få grammatikundervisningen att kännas så meningsfull som den faktiskt blev denna gång, men så gjorde jag det också på ett nytt sätt. Tidigare har jag avslutat arbetsområdet med ett grammatikprov men nu lät jag eleverna undersöka sitt eget språk utifrån de grammatiska begreppen vi arbetet med. Mitt intryck, efter att ha läst deras rapporter, är att det ledde till att eleverna kunde se kopplingen mellan grammatikkunskaper och sitt eget språk. Inspiration till ett nytt upplägg för grammatikundervisningen har jag fått av Katarina Lycken Rüter, tidigare förstelärare på Östra real i Stockholm och numera undervisningsråd på Skolverket. I det sista inlägget  på hennes förstelärarblogg beskriver hon genomförandet av ett grammatikområde i Svenska 2. Jag blev inspirerad och använde delar av hennes upplägg i min planering. Läs blogginlägget:här.

Katarina utgår i sin undervisning ifrån en måltext som hon sammanfattat utifrån en text om typiska drag i formellt språk som finns i rättningshäftet av nationella provet i Svenska 3. Där skriver författarna om vad som utmärker språket i formella texter. De tar upp en rad grammatiska begrepp såsom utbyggda nominalfraser, varierade fundament, fördelningen av huvudsatser och olika typer av bisatser samt nominaliseringar. Katarina sammanfattar detta i en kort text som sedan blir utgångspunkt för grammatikundervisningen. Den texten använde jag också. Jag tror nämligen att om vi ska kunna vägleda våra elever till ett mer formellt språk, behöver vi ett gemensamt vokabulär. Måltexten är en god utgångspunkt för det. Se länk längre ner i inlägget. Begreppen som tas upp där blev en central del även i min undervisning. 

Jag följde delar av Katarinas planering. En målsättning som jag har haft detta läsår är att försöka använda mig av flippat klassrum. Inför detta arbetsområde gjorde jag några filmer om grammatik, en om ordklasser, en om fraser och en om huvudsats och bisats. Jag gjorde också en om vad som utmärker formellt språk - en film jag först gjorde till mina elever i Svenska 3 men som jag använde här också. Filmerna finns samlade i en spellista från min You Tube-kanal här:




Att flippa klassrummet passade väldigt bra för grammatikundervisningen insåg jag snabbt. Det skapar flexibilitet för både mig och eleverna. Eleverna fick i uppgift att titta på filmerna innan lektionerna och därefter följde jag upp innehållet genom gemensamma övningar på tavlan och eget arbete utifrån elevernas förkunskaper. Just kring grammatiken är min erfarenhet att det finns stora skillnader i förkunskaper. Några elever var  till exempel redan säkra på ordklasserna och fick arbeta med lite mer avancerade övningar som finns här på en sida som heter .Lärka.  Andra fick jobba för att öva på de vanligaste ordklasserna genom lite övningar jag hittat i den utmärkta boken Fixa grammatiken från Natur och Kultur. Om eleverna tyckte det var svårt att förstå begreppet nominalfras även om de sett filmen och gjort övningar tillsammans kunde jag uppmana dem att se filmen igen och, ja då lossnade det för en del. Poängen med att använda flippat klassrum är att lektionstiden ska kunna användas så effektiv som möjligt och att eleverna ska komma förberedda till lektionen. Det fungerade bra i denna klass. Det jag la fokus på i undervisningen var ordklasser, fraser med fokus på nominalfraser, vad en sats är och skillnaden mellan huvudsats och bisats, Jag visade satsschemat och tog upp skillnaden mellan finit och infinit verb samt begreppet fundament. När jag introducerade det begreppet läste vi kapitlet om satsschemat i Sara Lövestams roliga bok om verb; Grejen med verb. Dessutom handlade undervisningen en del om satslösning och då använde jag mig av Sven Järgenstedts fina flippade filmer om det som finns.här..

Den största skillnaden jämfört med tidigare var emellertid själva examinationsuppgiften som bestod i en undersökning av en egen text utifrån grammatiska termer. Vi började kursen Svenska 2 med att läsa, diskutera och skriva om Amos Oz essä Att bota en fanatiker. Ämnet kändes otäckt aktuellt efter sommaren.  Det arbetsområdet avslutades med att eleverna skrev en sammanfattning med egna reflektioner. Den texten skulle de nu alltså granska utifrån sina nya kunskaper om grammatik. Granskningen skulle resultera i en klassisk rapport med frågeställningar, undersökning, resultat etc.. Här finns instruktionen som inleds med måltexten jag lånat ifrån Katarina: Måltext om grammatik med slutuppgift. Jag gjorde också en skrivmall för att ge stöd och struktur åt eleverna. Den finns längst ner i dokumentet.

Det som gjorde att arbetsområdet blev lyckat; tycker jag, är hur eleverna uppmanades att använda sig av sina grammatikkunskaper för att utveckla det egna språket, vilket så fint sammanfattas av elevcitatet i inledningen. Efter att ha tillfrågat två elever delar jag deras rapporter här: .Elevexempel 1, Elevexempel 2

I utvärderingarna var eleverna positiva men några önskade att de hade fått lite mindre läxprov under arbetes gång för att få en bekräftelse på sina kunskaper. Jag gjorde bara lite uppföljningar i form av exit tickets i Socrative för att se om de hängde med. Nästa gång kan det vara en bra idé att låta dem göra en kortare undersökning i par med uppföljning innan de gör en individuell. Nu fick de feedback på rapporten genom kommentarer i sina dokument och genom att jag visade goda exempel från rapporterna. Därefter ska de nu bearbeta sin rapport och lämna in på nytt. Det är ju ett kunskapskrav som inte återkommer på samma sätt som andra i kursen. Därför är det viktigt att eleverna får feedback under arbetets gång. 

Ja- detta sätt att arbeta med grammatiken kommer jag definitivt att återkomma till. Nu är jag nyfiken på hur eleverna i framtida skrivuppgifter kommer att kunna använda sig av sina nya kunskaper om vad som kännetecknar ett utvecklat och formellt språk. 

En diktlektion med Kent och Dagerman

I kursen Svenska 1 närmar sig det nationella provet. En av förmågorna som prövas är läsförståelse och i texthäftet som ingår i provet finns det olika typer av texter. Vi har läst mycket i kursen: romaner, noveller artiklar av olika slag och jag tycker att eleverna är väl förberedda genom att ha tränats i att läsa aktivt på olika sätt. Men, slog det mig en vecka före påsklovet, vi har inte läst några dikter ännu och det är mycket möjligt att det kommer en dikt i häftet. Då måste eleverna känna sig bekanta med genren. Sannolikt har de läst dikter på högstadiet, men jag vill även att de ska ha mött genren i Svenska 1. Jag kan nästan inte tänka mig någon sämre anledning att läsa dikter i undervisningen än att "det kommer på provet", men icke desto mindre ville jag få in en lektion med diktläsning mitt i annat som vi håller på att slutföra.  Planeringen gav oss en 90 minuters lektion att ägna åt diktläsning i någon form.

Ok, 90 minuter. Hur ska jag lägga upp den lektionen? Vad ska vi läsa? Hm... Mitt mål var att eleverna skulle förstå vad som utmärker språket i dikter och lära sig några vanliga stilfigurer. Jag funderade över vilken dikt eller vilka dikter jag skulle välja för detta minirace om språket i poesin. Så kom jag att tänka på en låt jag hört på radio för några dagar sedan där jag fastnade för det starka språket i texten. Det var gruppen Kents nya låt La belle epoque, Texten kan sammanfattas som en svidande kritik av läget i landet Sverige. Så här börjar den:

Jag är handen som håller flaggan
Jag är ficktjuven på centralen
Jag är bomben på terminalen
i väskan som lämnats kvar
Jag är de första kalla regnen
Jag är frosten där inget växer
Jag är halvåret av mörker
i landet som gud glömde
Jag är tårgas i handväskan
Jag är med i Ravekommissionen
Den främlingsfientliga politiken
Jag är självmordsstatistiken
Jag är glesbygden Rohypnolen
Jag är svartsjukan alkoholen
Jag är dom snabba sms-lånen
Jag är drevet på skolgården


Den skulle jag kunna utgå ifrån, tänkte jag. Alla svensklärare vet hur tacksamt det är att använda musiktexter i undervisningen. Det är en text som utmanar läsaren. Vad menar Kent med att sjunga; "Jag är bomben på terminalen" och " Jag är självmordsstatistiken"? Det ville jag låta eleverna diskutera och dessutom finns det en hel del stilfigurer i texten att lyfta fram. Texten är också allmänt intressant att låta eleverna reflektera över: den dystra bilden av läget i landet Sverige - delar eleverna den? Jag var nyfiken.

Det fick bli Kents låt på diktlektionen och en av Stig Dagermans korta dagsedlar som jag brukar använda för att introducera diktanalys. Så här gjorde jag:

Efter att ha klargjort målet med lektionen och skrivit upp några viktiga begrepp (stilfigurer) som lektionen skulle ta upp berättade jag om hur jag fastnat för en låt och talade om vad den hette. Några i klassen hade hört den. Jag presenterade titeln La belle epoque. Det är en referens som jag tänkte att eleverna inte hade, så jag förklarade att begreppet uppstod i Frankrike efter första världskriget och syftar på tiden före kriget. Jag lät eleverna fundera på vad en låt med den titeln kan tänkas handla om. Vi förutspådde - en lässtrategi eleverna känner till.

Sedan spelade jag upp låten genom att visa musikvideon som finns på YouTube, här. Den består bara av en rosa bakgrund, med en sirlig ram runt texten. Vi lyssnade och läste tillsammans. Eleverna fick sedan texten på papper och diskuterade den i smågrupper utifrån frågor som: Vad är oklart i texten? Vilka svåra ord finns? (Ett drev till exempel, vad är det?) Vad handlar texten om, tänker ni? Vilken stämning tycker ni texten förmedlar? Vilken plats tänker ni på? Vad lägger ni märke till i språket? Varför börjar alla meningar med Jag...? Vilken effekt får det? osv.

Det blev så intressanta diskussioner i grupperna! Om bilden av Sverige. Om vi alla har ansvar för det som försiggår runtomkring oss. Om det hjälper att skänka pengar till Rädda barnen. Om varför vi direkt tänker på Sverige när Kent sjunger: Jag är melodifestivalen. Om effekten då Kent sjunger Jag är... Det kom många intressanta reflektioner över detta. Alla är delaktiga, menade flera elever. Det får alla att känna sig lite träffade av texten. Sedan kände några av dem igen uttrycket Alla för alla och en för en.., som Kent sjunger i refrängen - en parafras på ett uttryck från De tre musketörerna.

Efter det var det lätt att komma in på vad som utmärker språk i dikter. Hela texten är ju uppbyggd av anaforer och metaforer. Jag förklarade begreppen och eleverna fick välja den metafor de tyckte var starkast i texten. Sedan tog vi upp begreppet kontrast. Låten heter La belle epoque, men ingen av eleverna tyckte ju att texten handlade om en vacker tid. Snarare tvärtom. Begreppet kontrast blev plötsligt lätt att förklara. Det blev en kort tankeskrivning för var och en också: Reflektioner kring Kents låt La belle epoque. Vid genomläsningen av reflektionerna funderade jag över hur viktigt det är att vi i skolan ger eleverna utmanande texter, texter som det måste samtalas om. Flera elever skriver att de aldrig hade förstått vad texten handlar om vi inte hade pratat om den på lektionen, några hade hört den men inte alls förstått den. De tyckte också att texten hade ett viktigt budskap även om en del tyckte att den bild som ges av Sverige är onyanserad.

Vi hann titta på en dikt också. En dikt av Stig Dagerman jag tycker passar så bra för att introducera diktanalys med. Det är en av hans dagsedlar från 1954 med titeln Måndagströst:

En hel sekund i livet är mången mänska fri

En namnlös fågel stryker hans panna tätt förbi

En tanke exploderar som ett fyrverkeri:

Vårt läge är kanhända inte hopplöst  -  bara vi

Först skrev jag bara upp titeln på tavlan: Måndagströst. Hur associerar ni till den titeln?, frågade jag. Vad är det med måndagar? Behöver den dagen tröst? Jo, det kunde eleverna hålla med om, "mer än fredagar i alla fall" - det var en fredag vi läste dikten. Sedan fick de se hela dikten och skriva av den för att diskutera lite med grannen vad de tyckte att den handlar om. Därefter gjorde jag en närläsning av dikten med eleverna rad för rad. En hel sekund - vad är det för sekund? En tanke som exploderar - vad är det för en tanke? Ett fyrverkeri - vilka associationer väcker det ordet och  vårt läge - vad menar Dagerman med det? Och vad är det egentligen som är så hopplöst med dessa måndagar? Måndagarna i sig, eller vi själva? Ja, som ni förstår fick jag en hel del stilfigurer illustrerade samtidigt som genomgången belyste vad som är speciellt med språket i dikter. Hur poeter väljer ord och sätter ihop dem för att få in så mycket betydelse som möjligt.

Så gick det till - mitt minirace om språket i poesin. 90 minuter räckte men som alltid efter en lektion med bra texter så kommer jag i efterhand på hur mycket mer vi skulle ha kunnat få ut av att gå djupare in i texten...
Jag tröstar mig med att vi ska återkomma till dikter i Svenska 2.

Läxa blev att läsa på de stilfigurer som aktualiserats. Lektionen därefter hade vi quiz på stilfigurerna i det roliga digitala verktyget kahoot.it.

Om att ha "en kritisk vän"

Skolverket har gett ut en liten skift som heter Forskning för klassrummet och handlar om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. Där kan kan man bland annat läsa om lärarledd undervisning, kollegialt lärande, formativ bedömning och pedagogiskt ledarskap. Boken sammanfattar i korta drag forskningsläget kring vad som utvecklar skolors arbetssätt och elevers lärande. Det finns mycket att hämta i Skolverkets skrift, både för lärare och rektorer. Jag fastnade för en särskild sak vid läsningen. I ett avsnitt om ledarskap skriver Skolverket att alla verksamma personer såväl rektorer som lärare i en skola bör ha "en kritisk vän". Med en kritisk vän menas här en erfaren person som på lite avstånd, gärna utomstående, kan vara en samtalspartner och kollega som ger råd och stöd. En sådan vän skulle jag vilja jag ha, tänkte jag vid läsningen. 

Och sedan en tid tillbaka har jag, till min glädje det! I somras när jag började bli aktiv på Twitter fick jag kontakt med en lärare, Annki Norman som undervisar i samma ämnen som jag på gymnasiet. Jag upptäckte snabbt på Twitter att vi intresserade oss för samma saker: läsutveckling och läsförståelsestrategier, bedömning för lärande och digitala verktyg. Annki läste och twittrade uppskattande om mina blogginlägg om läsförståelse och i början av höstterminen länkade Annki till sin klassblogg på Twitter, vilket gjorde att jag kunde följa hennes undervisning via den. Där publicerar hennes elever sina arbeten och jag imponerades av vilka intressanta uppgifter de arbetade med. Se hennes blogg här: naturbloggaritmen. Vi hade kontinuerlig kontakt via Twitter under hösten. När jag skrev något så responderade Annki och vice versa. Uppmuntrande och inspirerande! Men 140 tecken blir smått och efter att jag läst Skolverkets skrift så skrev jag och frågade om Annki ville vara min kritiska vän. Gärna, fick jag till svar och efter det har vårt samarbete ökat, nu via e-post. En kritisk vän ska vara lite på avstånd skriver de i boken. Ja, avståndet mellan mig och Annki kan man inte klaga på. Jag jobbar i Ystad och Annki i Boden. 

Vad gör vi då, som kritiska vänner till varandra? Många olika saker. Jag formulerade nyligen exempelsvar på ett prov om antikens litteratur. Jag ville att eleverna skulle se exempel på hur ett svar på en fråga kan se ut på E, C och A-nivå och formulerade svar på en fråga att visa inför ett prov. Lite osäker  - har jag tolkat kraven rätt? Då skickade jag upp till Annki och fick hennes synpunkter. Hon har vidare inspirerat mig att låta elever skriva essä efter att jag sett hennes elevers essä-uppgifter om Kung Oidipus. Jag hade jobbat med medeltiden och ville att eleverna skulle skriva om brott och straff. När jag hade formulerat mina essä-uppgifter skickade jag dem till Annki för att få respons. Det var första gången jag gjorde essä-uppgifter. Jag får alltid både uppmuntrande och konstruktivt kritik; synpunkter som gör mig mer säker när jag presenterar för eleverna. En annan fin sak med samarbetet vad gäller essän var att en av hennes elever skrivit en lysande essä om Kung Oidipus som jag lät mina elever läsa för att få ett bra exempel att visa. Andra saker vi hjälpt varandra med är att utforma matriser - vi har jobbat med samma PM-uppgift i Svenska 3 och filat på en matris som nu är riktigt bra. Eftersom våra elever i Sv 3 skrivit samma PM-uppgift har vi också skickat texter för sambedömning. 

Sådant här kollegialt samarbete finns så klart också på skolan där jag arbetar. Men jag tror alltså att det finns en poäng med en kritisk vän lite på avstånd, precis som Skolverket skriver i sin bok.  Det blir innehållsinriktade utbyten. Någon rad om kylan i Boden och snödropparna i Kivik, men annars rakt på sak. 

Skolforskare tycks överens om att elever inte ska lämnas ensamma med sitt lärande, att det ibland blivit för mycket av individuellt arbete i svensk skola. Jag undrar om inte detsamma faktiskt kan gälla lärares arbete. Undervisning utvecklas bäst tillsammans, tror jag. Fram för mer kollegialt lärande både på nära håll och på avstånd.

Festligt lärande - hyllningstal i Svenska 3

I kursen Svenska 3 ingår ett moment i retorik. Eleverna ska dels kunna analysera tal med hjälp av retoriska begrepp och dels kunna använda retoriska verkningsmedel i egna tal. Det är ett roligt arbetsområde i kursen! Det finns mycket bra tal i olika genrer på webben att titta och lyssna på. Jag utgick ifrån en prezi där jag presenterade begreppen etos, patos och logos. Sedan tittade vi på några olika tal för att undersöka dem med med hjälp av de retoriska begreppen. Den prezin finns här. Vi tittade också på kungens tsunamital som finns  här. Just det talet finns det också en intressant talanalys på i Retorikmagasinet här. Här kunde eleverna se ett exempel på hur en talanalys kan se ut. Eleverna läste i grupp och diskuterade hur analysen var gjord.  Det tal som eleverna fick skriva analys på blev Alice Bah Kuhnkes tal på nationaldagen 2006 som finns här.  Ett tal som eleverna verkligen gillade, med mängder av retoriska grepp att upptäcka i analysen.

Därefter blev det dags för eleverna att själva planera och genomföra tal. Jag föreslog att eleverna skulle hålla hyllningstal och att vi tillsammans skulle ha en fest där de olika talen framförs. Det blir svårt, tyckte eleverna.  Det blir konstigt att hålla tal för exempelvis min mamma inför klasskamraterna, sa någon.  Jag har ingen aning om vad jag ska hylla, sa många.  Eftersom jag visste att detta brukar fungera bra stod jag på mig. Jag förberedde eleverna genom att gå igenom ett tals olika delar och så tittade vi på Prins Daniels hyllningstal till kronprinsessan Viktoria på bröllopet som finns här. och analyserade det. Sedan fick eleverna sätta igång med sina egna talförberedelser. Efter hand kom eleverna på vad de skulle hylla; min kusin, min pojkvän, mitt fotbollslag, min favoritdryck - kaffe, min klasskamrat, min klass, min förebild Bill Gates, mitt intresse - programmering (vi har ett progammeringsess i klassen) etc. Det blev en härlig bredd på ämnen och eleverna kom till slut igång bra med förberedelserna. Veckan innan eleverna skulle hålla sina tal fick de genomföra det framför en kamrat i kassen och så gav de varandra respons, enligt en mall jag gjort.här. Värdefull sådan förstod jag på eleverna efteråt.


I måndags var det dags att hålla talen. Jag ställde i ordning klassrummet genom att duka ett långbord, lägga på en duk och placera stearinljus, blommor och kakfat på borden. Vi har plastglas på fot i arbetslaget för att använda vid studenten - de passade bra här. Eleverna kom in, fick ett glas i handen och placerade sig vid borden. Festen kunde börja och jag agerade toastmaster genom att klinga i glaset och introducera de olika talarna. Det blev verkligen festligt, personligt och varmt i rummet. Eleverna hade triggat varandra och lyckades fantastiskt med sina tal. De blev rörda, roade och intresserade av varandras tal.  Många tal att lyssna på blev det - vi höll på en hel eftermiddag, men eleverna var rörande överens om att det vore synd att göra i halvklass - man vill ju höra allas tal, som de sa.

Nu har jag skickat meddelande till eleverna via e-post. De ska utvärdera sitt tal. Vad är de mest nöjda med när det gäller innehåll, disposition, språk och framträdande? Vad skulle de gjort annorlunda om de fick hålla det igen? Min feedback på talen kommer i ett svar på e-posten där jag också fyller i matrisen. Jag gillar när feedback blir i form av dialog med eleverna. Efter detta är de väl förberedda för den muntliga delen i det nationella provet som ska genomföras om en månad.

Styrkan i det gemensamma lärandet

Numera funderar jag mer och mer på hur jag ska planera lektioner för att stimulera till ett gemensamt lärande. I Svenska 1 har jag under några lektioner arbetat med referatskrivning och i samband med det försökt få eleverna att interagera så mycket som möjligt med varandra under arbetet. Det gick riktigt bra!

Jag utgick från ett lektionstips om referatskrivning av svenskläraren Hanna Stehagen. Hon har en blogg ”Mitt språkutvecklande klassrum” där hon regelbundet delar lektionstips med olika innehåll. Jag brukar skicka vidare hennes genomtänkta lektionsupplägg till kollegor på skolan. I Hannas lektionstips finns en instruktion på hur eleverna ska göra när de skriver referat.  Det  finns också ett exempel på ett referat, en lista på olika sammanhangsord att använda och en skrivmall som eleverna kan utgå ifrån  när de skriver sitt första referat. Se lektionstipset:här.En sak jag särskilt tycker om i Hannas lektionstips är att hon ofta ger eleverna  förslag på skriftspråkliga formuleringar att använda som exempelvis: XX hävdar vidare i sin artikel att... eller Dessutom påstår XX att...Jag tror det är ett utmärkt sätt att ge eleverna stöttning  in i i ett mer formellt skrivande. 

Jag började med en kort genomgång om vad referat är. Den presentationen finns här:här. Först skrev jag upp viktiga begrepp på tavlan; objektiv - subjektiv, källangivelse, referatmarkeringar, sammanhangsord etc. Efter min genomgång där jag sa åt eleverna att inte anteckna utan bara lyssna aktivt, bad jag dem förklara för varandra två och två, vad begreppen på tavlan betyder. Det blev en massa surr i klassrummet om objektivitet, sammanhangsord etc. Genom att få tala med varandra om de nya begreppen befäster de den kunskap de fick genom att lyssna, tänker jag.

Därefter fick de arbeta två och två med en debattartikel som de skulle skriva referat på. Eftersom vi precis haft en föreläsare på skolan om sex och samlevnad valde jag en aktuell artikel med anknytning till det ämnet. Artikeln handlar om de uppmärksammade friande våldtäktsdomarna och argumenterar för att det bör införas en samtyckeslag. Den finns här.  Så ofta som möjligt numera när eleverna ska läsa i klassrummet försöker jag se till att de läser tillsammans. Jag bad eleverna dela upp texten och läsa var sin del. Den som inte läser ska notera ord som är svåra och försöka sammanfatta när läsningen är klar och sen tvärtom. På så sätt arbetar eleverna tillsammans för att förstå texten. Jag märker att samtalet om texten gynnar deras förståelse av den. Därefter fick de börja skriva på sitt referat tillsammans, enligt en arbetsgång som finns på presentationen. Här fick de också använda den skrivmall som Hanna gjort. Genom att låta dem använda skrivmallen stöttas de i sin utveckling mot ett mer formellt språk, eftersom där finns färdiga påbörjade formuleringar av skriftspråklig karaktär. De blev inte klara på lektionen utan vi fortsatte nästa lektion.

När eleverna var klara med sina referat parades varje par ihop med ett annat par. De fick ge varandra kamratrespons utifrån frågor som handlade om källangivelse, referatmarkeringar, sammanhangsord, meningsbyggnad och objektivt återgivet innehåll etc. Min erfarenhet är att kamratrespons alltid blir bäst om eleverna har konkreta frågor att utgå ifrån. Efter kamratresponsen blev det bearbetning. De lämnade därefter in sina referat till mig.

Jag läste igenom några av referaten och kopierade upp fyra av lite skiftande kvalitet på ett A4 som jag hade med till kommande lektion. Då fick eleverna arbeta med dessa och granska dem utifrån i princip samma frågor som de använde vid kamratresponsen. I alla texter fanns något eleverna kunde hitta som skulle kunna bli bättre. Det blev intensiva samtal om texterna och därefter gick vi igenom dem tillsammans. Då lyfte eleverna fram att det referatet som hade referatmarkeringar som påstår och hävdar var bättre än det som hade skriver och berättar eftersom de första passade bättre i ett referat av en debattartikel. Eller att den texten som hade sammanhangsord som dessutom och vidare var bättre än den som hade och och även eftersom de första var mer skriftspråkliga. Eller att någon text hade en enformig meningsbyggnad. Syftet med den lektionen var att eleverna tillsammans skulle se vad som skapade kvalitet i ett referat. Nu hade undervisningen förberett dem att skriva ett eget referat, tänkte jag. Innan vi gick vidare mot det läste vi en annan debattartikel om de uppmärksammade våldtäktsdomarna, vars budskap är att en förändrad lagstiftning inte är så viktig som arbetet med normer om manligt och kvinnligt för att komma åt problem med våldtäkter. Den texten finns här.

Eleverna fick nu en ny debattartikel, med anknytning till det som förra texten tog upp nämligen normer kring manligt och kvinnligt. Texten handlar om den sexism som artikelförfattaren menar finns i dataspelsvärlden. Den finns här. Eleverna fick nu läsa ensamma och skriva ett eget referat av texten på lektionstid.

Jag har nu läst deras referat och utvärderat undervisningens resultat för mig själv. Jag tycker att de lyckades riktigt bra! Alla skrev inte felfria referat men alla hade förstått referattekniken och jag kunde se en tydlig effekt av det arbete eleverna hade gjort tillsammans,  i deras referat. Nu fick de individuell feedback som de arbetade med på sista lektionen före lovet.I samband med den fick de också skriva ner sina egna reflektioner kring de texter vi arbetat med. Efter lovet ska vi nämligen fortsätta med temat sex och samlevnad genom att arbeta med argumentation och skriftlig framställning.

Att eleverna lyckades så fint med sina referat tror jag beror på att de arbetade tillsammans, fick tydlig stöttning i form av exempel och en skrivmall samt blev medvetna om olika kvaliteter i texter genom responsarbetet. Att eleverna blir resurser för varandras lärande är en av de fem strategierna för framgångsrikt lärande som Dylan William lyfter fram i sin bok Att följa lärande. Vilken kraft det finns där, tänker jag .