Sommarläsning #1

Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund (2009) Natur och Kultur

I det vidgade lärarrummet på twitter fick jag flera boktips i början av sommaren. En svensklärare på Östra real i Stockholm som jag följer och inspireras av fotograferade en bokhög inför sommarlovet. Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westholm var en av böckerna. "Jag börjar där", tänkte jag, gick till biblioteket och lånade boken. Jag startade läsningen och var fast. Dagtidningar och romaner blev liggande och jag slukade boken första veckan på lovet. Den  har gett mig viktiga insikter i hur man kan arbeta med att utveckla elevers läsförståelse.

Westlund skriver om hur vi lärare kan undervisa för att utveckla eleverna till skickliga och goda läsare. Boken bygger på en rad olika studier om vad som utvecklar läsförståelse hos elever och metoderna kan utan vidare användas för alla stadier i skolan. Att utveckla sin läsförmåga gör man genom hela livet.

Forskare har kommit fram till att elevernas läsförståelse kontrolleras regelbundet på olika sätt i undervisningen men att lärare inte lägger tillräckligt stor vikt vid att utveckla läsförmågan. Kontrollera istället för att utveckla – det stämmer till eftertanke. Och målet med läsundervisning måste ju vara att utveckla läsförmågan, inte att kontrollera den. Självklarheter, men jag kände mig ändå lite träffad. Hur har jag undervisat för att utveckla elevernas läsande? Jo, jag har gjort många bra saker. Vi har läst mycket text tillsammans för att få gemensamma läsupplevelser. Vi har haft många boksamtal som utgått från elevernas egna upplevelser av texterna. Jag har låtit eleverna skriva om vad de läst. Vi har tränat på att hitta huvudtanken, ta ut stödord, göra tankekartor etc, men har jag haft en genomtänkt strategi kring hur jag ska utveckla elevernas läsförmåga? Har jag arbetat utifrån en vetenskaplig metod? Har jag följt upp alla elevers utveckling? Nja, här finns massor att lära. Skolforskaren Dylan Williams ord har ringt i mina öron under läsningen: ”Every teacher needs to improve, not because they are not good enough, but because they can even be better.” Jag kan bli mycket bättre på att undervisa i lässtrategier! Här nedan ska jag försöka sammanfatta det mest centrala i boken.

Direktundervisning i lässtrategier

Barbro Westlund är lärarutbildare och verksam vid Stockholmsundiversitet. Hon har skrivit flera böcker i ämnet och hållit kurser om läsutveckling inom ramen för lärarutbildningen. Hon har framför allt sysslat med yngre barns läsande men teorierna i boken är giltiga för alla stadier. Hon menar att många lärare inte riktigt vet hur de ska göra för att utveckla läsförståelsen hos sina elever. Många gånger tror läraren kanske att det handlar om att eleverna behöver läsa texten mer noggrant eller flera gånger för att förstå. Men det finns flera vetenskapligt beprövade metoder för hur förståelsen kan utvecklas.  Westlund påpekar att det finns många studier som tydligt visar vilken betydelse lärares direktundervisning i lässtrategier har för elevers utveckling av läsförståelse. Med lässtrategier menas här de medvetna metoder som läsaren använder för att lättare förstå vad texten handlar om. Vad vi lärare behöver göra för att utveckla läsandet hos våra elever är att direktundervisa om hur eleverna kan förstå texter. Med direktundervisning menas här att läraren modellerar för elever hur de ska göra för att på djupet förstå en text. Westlund presenterar en rad olika metoder som jag sammanfattar nedan. Undervisningen ska syfta till att eleverna internaliserar lässtrategierna/metoderna så att de efterhand kan läsa och förstå allt svårare texter på egen hand. För att detta ska ske krävs väl planerad kontinuerlig undervisning i lässtrategier. I direktundervisning modellerar läraren genom att tänka högt tillsammans med eleverna kring hur man kan förstå innehållet i en text. Allt eftersom låter man eleverna tänka med. Westlund betonar vikten av den lärarledda läsundervisningen. Eleverna ska inte sitta ensamma med komplicerade texter utan få vägledning och stöd av läraren för att förstå. Samtidigt är Westlund noga med att förklara att det inte innebär att eleverna ska sitta passiva i sin bänkar medan läraren tänker högt inför dem. Undervisningen i lässtrategeier ska syfta till att eleverna är aktiva i sin läsprocess. Genom att läraren visar vilka svårigheter han/hon stöter på i läsningen och visar för eleverna hur man kan göra för att övervinna dem blir de modeller för eleverna i läsning. I smågrupper använder sig sedan eleverna av samma strategier som läraren visat inför hela klassen. När metoderna utvecklats har forskarna utgått ifrån vad goda läsare gör när de förstår texter.

Metakognitionens betydelse

Metakognitionens betydelse när det gäller att utveckla lässtrategier är viktig. Läraren behöver tydliggöra för eleverna varför de använder en viss metod vid läsningen – vilken funktion den har för läsförståelsen och vid vilken annan typ av läsning som metoden kan användas. Läraren bör också uppmana eleverna att fundera över på vilket sätt den aktuella metoden påverkade deras förståelse. Westlund menar alltså att när vi läser texter tillsammans med eleverna i skolan, ska vi ge utrymme för att låta eleverna prata om hur deras förståelse av texten gick till samtidigt som de såklart ska prata om vad texten handlar om. Många gånger tror jag att vi lärare på gymnasiet hoppar över det här första steget – vi utgår från att läsning går av sig själv och dyker direkt på innehållsfrågorna och kontollerar kanske om eleverna har förstått innehållet – vi arbetar inte konkret med att försöka få eleverna att utveckla sitt läsande och ge dem strategier för att komma över hinder i läsningen. Hinder som ofta kan yttra sig såsom att eleverna tycker att texten är tråkig eller svår. Om eleverna stöter på problem i läsandet och vi lärare inte har gett dem verktyg /stategier för hur de ska göra föra att komma över dem upplevs läsningen inte som meningsfull och eleverna utvecklas inte i sin läsning. Motivationen att läsa går då ner hos eleverna. Många gånger betonas att t.ex. mattelärare ska diskutera problemlösning med eleverna för att utveckla deras förståelse för matematik. Westlund menar att vi bör kommunicera lässtrategier på samma sätt för att eleverna ska utveckla sin läsförståelse. Vilka svårigheter stötte du på i läsandet? Hur gjorde du för att komma vidare? Vad hände då med förståelsen? Att metareflektera över själva läsprocessen alltså.

Olika lässtrategier

När läsforskare har tagit fram de lässtrategier som boken redogör för har de undersökt hur goda läsare s.k expertläsare gör när de förstår innehållet i en text. Westlund redogör bland annat för modellen Reciprok undervisning (Reciprocal teachning RT). Den är framtagen av två amerikanska forskare som genom att låta expertläsare tänka högt under sin läsprocess undersökt vad de gör för att förstå texten. Syftet med metoden är att få svaga läsare att använda sig av samma strategier som expertläsare. Utmärkande för goda läsare är att de använder sig av fyra huvudstrategier när de läser:

1.       De förutspår handlingen/ställer hypoteser om innehållet

2.       De ställer egna frågor om texten.

3.       De klargör otydligheter

4.       De sammanfattar texten.

Forskarna som tagit fram metoden testade den på en grupp elever med svag läsförståelse. De direktundervisades genom att läraren tänkte högt med eleverna utifrån de fyra huvudstrategierna för att modellera strategin. Eleverna fick därefter tänka högt om läsningen utifrån samma strategier tillsammans med läraren. Därefter arbetade eleverna i små grupper och växlade mellan att vara ”lärare” och” elev” i läsprocessen (därav reciprok, ömsesidig undervisning). Försöksperioden pågick i 20 dagar med 30 minuter direktundervisning i metoden. Resultaten blev mycket goda – läsförståelsen ökade markant bland eleverna. Liknande projekt har genomförts i flera studier med samma resultat. Poängen med metoden är att synliggöra kognitiva tankeprocesser som annars pågår i det tysta. Centralt i alla undervisning i lässtrategier är också, betonar Westlund, att lärare diskuterar med eleverna varför man använt en viss strategi och i vilka andra sammanhang man kan använda den, en form av metakognition alltså.  Westlund menar också att det är viktigt att introducera metoden stegvis och undervisa om en strategi i taget: att ställa en hypotes om innehållet, att ställa egna frågor, att klargöra otydligheter och att sammanfatta.

Ett lektionspass med RT kan gå till så här:

·         Läraren har valt en text som klassen ska arbeta med

·         Läraren berättar för eleverna om strategierna som ska användas för att förstå texten

·         Läraren börjar läsa och tänker högt inför eleverna (dvs. tillämpar modellen). Eleverna lyssnar och iakttar. (modellering)

·         Eleverna fortsätter sedan i par eller grupp själva och övar på strategierna

·         Läraren summerar och diskuterar tillsammans med eleverna på vilket sätt förståelsen av texten påverkades av strategianvändningen. (metakognition)

Här kan ni läsa om hur metoden används på grundskolor i Malmö: Pedagog Malmö: Språkbloggen

Syftet med att undervisa om lässtrategier är att eleverna ska få mentala verktyg att använda när de stöter på hinder i läsningen, så att de blir självständiga läsare. Här tror jag att lärarens modellering är av stor vikt. Genom att läraren visar hur man kan göra för att överkomma svårigheter i en text skapas modeller för elevernas läsande. Under läsningen av Westlunds bok reflekterade jag mycket över de erfarenheter jag har av elever som fått läsa högkvalitativa texter och blivit så besviken över att de tyckt texten varit tråkig, svår etc. och därför inte kunnat tillgodogöra sig innehållet. De har inte haft strategier för att möta svårigheter, tänker jag i efterhand. Jag har inte undervisat dem om hur de ska göra! Westlund skriver att ”veta när jag inte förstår” och ”vad jag ska göra då” skiljer den goda läsarens strategier från den svaga läsarens. Vi lärare måste visa eleverna hur de kan göra när de inte förstår. Vi måste också uppmuntra eleverna att tala om hur de gjort för att förstå texten de läser. En annan central sak lärare behöver reflektera över är att få en balans mellan att diskutera hur förståelsen påverkas av lässtrategierna och diskutera innehållet i texten. Jag tror utifrån egen erfarenhet att vi i gymnasieskolan försummar diskussionen av det första – nämligen hur förståelsen av texten går till. Självklart är innehållsdiskussionen viktig, men har eleverna inte förstått texten blir den meningslös.

Boken tar upp flera olika teorier om hur läsförståelse utvecklas. En viktig teori som flera olika läsforskare utvecklat handlar om schema. Med ”schema” menas den kunskap som en läsare har inom det område som texten behandlar. Alla läsare har inre förståelsescheman som baseras på erfarenheter och kunskaper. Texter förstås olika beroende på läsarens ”schema”. Läraren bör se till att eleverna aktiverar sina scheman innan läsningen och under läsningen. Vilken bakgrundskunskap har jag om detta område? Vilka erfarenheter har jag av det som texten behandlar? Vilka föreställningar har jag om det? Erfarna läsare aktiverar sina förståelsescheman före och under läsningen, vilket gör att de lättare förstår texten de läser. En strategi som kan utveckla läsförståelsen och som bygger på schema teorin handlar om hur man kan uppmana eleverna att göra:

1.       Text-till-text-kopplingar (olika texter jämförs) -”Den här texten påminner mig om en annan bok eller en film som jag sett”

2.        Text-till-själv-koppling (det egna förståelseschemat aktiveras)– ”Den här boken får mig att tänka på något jag själv varit med om”

3.       Text-till-världen-koppling (hur förhåller sig innehållet till omvärlden) –”Den här boken får mig att tänka på hur det ser ut i vår omvärld”

Genom att låta eleverna göra text-till-text-kopplingar, text-till-själv-kopplingar och text-till-världen – kopplingar aktiveras deras inre förståelsescheman, vilket utvecklar läsförståelsen. Detta kan göras systematiskt genom att eleverna redogör för vilka olika kopplingar de gjort under läsningen av ett visst parti i en text. Därefter kan de i små grupper jämföra och diskutera sina kopplingar. Läraren bör först ha modellerat strategin genom att tänka högt kring sina egna kopplingar i t.ex. ett inledande textavsnitt.

Barbro Westlunds bok är oerhört innehållsrik och mitt referat ovan kan bara ge en lite inblick i vad den tar upp – jag rekommenderar den starkt till alla lärare och inte bara svensklärare. Westlund betonar hur viktigt det är att alla lärare, särskilt lärare inom no och so-ämnena där eleverna möter mycket text, måste arbeta med att utveckla läsförståelsen. Att känna till olika strategier för att utveckla läsförståelse är central för alla lärare som använder text i sin undervisning. Ämnesinnehållet behöver inte alls bli åsidosatt för att man arbetar med lässtrategier – strategierna hjälper läsaren att på djupet förstå innehållet i texten något som främjar lärandet i det aktuella ämnet.

Slutligen vill jag lyfta fram en sak som Westlund också kraftigt betonar. Förutsättningen för att utveckla ett nytänkande om läsundervisning på en skola är att lärare tillsammans får planera, diskutera och utvärdera sin läsundervisning. Det behövs avsatt tid för att kunna göra detta.