torsdag 31 oktober 2013

Digitala skollyftet - presentation och mål


Skollyftet är initiativtagare till en kurs som heter Digitala skollyftet, se presentationsfilm nedan. Jag  har skrivit om den tidigare på bloggen. Nu i vecka 44 har den kört igång. Jag har skapat en kategori på bloggen - digiskol - och här kommer jag publicera det jag gör på kursen. På digitala skollyftets hemsida finns en blogghubb där alla inlägg som rör kategorin publiceras. Det är många lärare som deltar och redan nu finns en mängd inlägg publicerade från lärarbloggar runt om i landet. Se här.  Första uppgiften består i att göra en presentation och sätta upp några mål med deltagandet i kursen. Det gör jag nedan:


Jag heter Charlotta Aspelin och är gymnasielärare i svenska och religion på Österportgymnasiet i Ystad. Sedan höstterminen är jag förstelärare i svenska och har 20% nedsatt undervisningstid. I mitt försteläraruppdrag har jag bland annat intresserat mig för olika metoder att utveckla elevers läsförståelse. Under sommaren läste jag en rad böcker i ämnet och började sammanfatta vad jag lärde mig i en blogg. Jag har använt blogg tidigare tillsammans med elever men inte haft en egen lärarblogg. Jag insåg snabbt vilken bra kanal bloggen är.  Under hösten har jag fortsatt att skriva i bloggen om min undervisning, vad jag gör i mitt uppdrag som förstelärare och om ny litteratur jag läser. Jag vänder mig främst till mina kollegor på skolan för att synliggöra mitt arbete och dela med mig av erfarenheter, men delar också bloggen på Twitter.

Jag har haft ett konto på Twitter sedan i våras och då öppnade sig en ny skolvärld för mig. Jag upptäckte det utvidgade engagerade och generösa kollegiet som fanns där ute och som välkomnade mig. Genom Twitter får jag inspiration, lektionsupplägg, uppmuntran och massa goda tankar som jag tar rätt in i klassrummet. Det är helt enkelt den bästa lärarfortbildning som går att få.

Mina mål i digiskol är inspirerade av Helena Kvarnsells ”Hur vi lärare tar oss an digitala-verktyg-trappan” som delades på Twitter under höstlovsveckan. Länk: här. Det är en väldigt bra bild av hur utvecklingen mot ett mer digitalt arbetssätt ser ut. Jag ser också vad jag själv befinner mig och vad som bör vara mitt nästa steg. Eftersom jag börjat arbeta mer med elever på webben, än så länge bara i textform,  behöver jag lära mig och eleverna mer om creative commons CC-licenser. Ett annat mål jag har är att utveckla min digitala dokumentation av elevernas lärande. Jag vill hitta nya smidiga sätt att kontinuerligt dokumentera och kunna dela dokumentationen med eleverna. I detta mål ingår också att hitta nya sätt att digitalisera mina bedömningar mer bl.a. genom olika typer av skärminspelningar

söndag 27 oktober 2013

Att läsa klassiker med hjälp av lässtrategier


Just nu läser jag Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf i min Na3:a. Vi ska träna
förmågan att göra textnära analyser. Själv älskar jag boken om den fattige torparen Jan i Skrolycka vars hela liv förändras när han får sin nyfödda dotter i famnen. Men samtidigt förstår jag att det är en svår bok för eleverna att ta sig igenom – de möter ett helt annat samhälle (inte mycket igenkänning här!) och språket är starkt färgat av sin tid och av den värmländska dialekten. Här har jag haft glädje av att arbeta med de lässtrategier jag tidigare skrivit om på bloggen. Under läsningen av Kejsaren av Portugallien har vi använt  de fyra strategier som ingår i reciprok läsundervisning; att förutspå innehållet, att ställa frågor, att reda ut oklarheter och att sammanfatta.

Innan vi började läsa aktiverade vi bakgrundskunskap (en annan lässtrategi!) kring det samhälle boken beskriver – i detta fall det gamla bondesamhället med sin tydliga sociala hierarki. Genom att eleverna får aktivera vad de redan vet om ämnet gör de sig förberedda på att gå in i bokens värld. Vi pratade om vad det fanns för olika samhällsklasser i det gamla bondesamhället. Vi pratade också om vilka olika byggnader som fanns – gårdar, torp, skolbyggnader och kyrkor. Efter att ha aktiverat elevernas förkunskaper kunde jag berätta om huvudpersonen, torparen Jan vars hustru precis ska föda parets barn när boken börjar. Hur gick det till när kvinnor födde barn förr i tiden? frågade jag och så förutspådde vi handlingen lite innan läsningen tog vid. Jag läste första kapitlet högt för eleverna (de och jag uppskattar högläsning!)och modellerade strategin med frågor till innehållet. Jan är ju inte alls glad över tilldragelsen. Han sitter ute i vedboden och är ganska så genombedrövad. Han känner sig tillbakasatt och ringaktad i byn och oroar sig dessutom över allt besvär han och hustrun kommer få nu med barnet och allt. Varför är han inte glad? funderade vi över. När barnet äntligen är fött får Jan komma in i stugan och barnmorskan ger det lilla nyfödda flickebarnet till honom. Efter det är allt förändrat för Jan – han känner för första gången i sitt liv av sitt klappande hjärta och efter denna stund förändrar kärleken till den lilla dottern hela hans liv. Hur kan det komma sig att Jan aldrig känt av att hjärtat kan klappa snabbt ibland? diskuterade vi. Högläsningen fortsatte några kapitel. Efter varje kapitel fick eleverna ställa frågor, reda ut oklarheter och leta efter nyckelmeningar som sammanfattar innehållet. Det gick riktigt bra! Här finns mycket att undra över och ställa frågor kring. När eleverna letar nyckelmeningar gör de också en analys av det viktiga i kapitlet. I slutet av boksamtalet förutspådde vi fortsättningen. Hur ska det gå för Jan? Verkar han inte lite tokig? Kommer Klara Fina, som dottern heter, alltid att vara lika glad över pappans kärlek? Kommer hon att vilja frigöra sig? Jag tror att klassens olika hypoteser skapade nyfikenhet inför den fortsatta läsningen hemma.

Än så länge har vi haft tre boksamtal: varje samtal har utgått ifrån strategierna och eleverna har suttit gruppvis och diskuterat sina frågor, oklarheter och tillsammans letat nyckelmeningar som de redovisat för de andra grupperna. Jag har följt upp det i ett avslutande gemensamt samtal då vi har förutspått vad som kommer att hända. Parallellt har vi analyserat berättarteknik, personskildring etc.

Ännu har jag inte utvärderat lässtrategierna med eleverna men när jag har gått runt och lyssnat på dem har det slagit mig hur mycket de har lagt märke till i texten och hur väl många av dem förstår den. Genom att uppmärksamma själva läsprocessen har elevernas möjlighet att förstå och tolka innehållet ökat avsevärt, tror jag.

torsdag 3 oktober 2013

På Bokmässan med skolpass


Torsdagar är min lediga dag. Sista veckan i september spenderade jag den på Bokmässan i Göteborg, ett veritabelt Dreamhack för alla bokälskare. På kavajslaget hade jag ett skolpass och med det hade jag fritt inträde på de seminarier som handlade om skolan, vilket var ganska många. Jag strövade först runt på mässgolvet och botaniserade bland alla böcker, spanade på författare och gjorde lite inköp. På eftermiddagen var det dags att gå på seminarierna. Först ut var ett med rubriken: Fungerar forskningens slutsatser i praktiken?  Forskningen det handlade om var Johan Hatties stora studie Synligt lärande. Det var ett samtal mellan två representanter från kommuner i Göteborgstrakten som arbetar aktivt med att implementera Hatties forskningsrön i skolorna, Per Kornhall fd. undervisningsråd på Skolverket och nu skolstrateg i Upplands Väsby samt Jan Håkansson skolforskare på Växjö universitet. Kornhall uppehöll sig en del inledningsvis med att betona vikten av och det unika i Hatties studie, vilket vi på skolan fått en föreläsning om. Han betonade starkt hur viktigt det är att Hatties studie diskuteras ute på skolorna och att incitamentet att förändra undervisningen utifrån den studien kommer från lärarna själva, snarare än uppifrån. Då måste lärarna ha tid att utveckla och diskutera sin undervisning. Om lärarna ser effekten av det som förändras skapas en lust och en delaktighet i förändringsprocessen som är nödvändig för att skolutveckling ska kunna ske, menade Kornhall. Efter seminariet funderade jag på vilka avtryck Hatties forskning har satt på undervisningspraktiken på vår skola. Det hade varit intressant att diskutera, kanske på ett framtida pedagogiskt café?

Mitt andra seminarium hade rubriken Men läs då unge! Det var ett samtal mellan en litteraturprofessor från Malmö högskola, Magnus Persson, Johanna Koljonen som varit med i den stora litteraturutredningen som kom med sitt betänkande förra året  , Anna Sterner litteraturvetare från Lunds Universitet och Daniel Sandström kulturchef på Svenska Dagbladet. Det var ett intressant samtal, kanske inte så mycket konkreta tips på hur man kan göra för att öka läsandet men ett givande resonemang om vikten av att barn och unga läser och av att ungdomar tränar sig att läsa även komplicerade texter. Sammanfattningsvis gick det ut på att läsning är något som måste tränas under hela skoltiden och paneldeltagarna betonade samfällt att det i skolan måste ges utrymme för mycket läsning och läsning utan lärarstyrd kontroll.

Det sista seminariet var det som jag såg mest fram emot. Det handlade om det digitala klassrummet och där talade Daniel Barker matematik- och fysiklärare på en Stockholmsskola känd för sina flippade filmer och Patricia Diaz, språklärare på gymnasiet vars bok  Webben i undervisningen jag just läser. Jag hade förväntat mig lite flashiga power-point-presentationer med konkreta exempel från deras undervisning, men det var ju ett seminarium jag var på och inte en föreläsning. Så ett stillsamt samtal här också. Daniel Barker använder sig av korta filmer han spelat in med genomgångar i matematik och fysik. Filmerna läggs upp på Youtube och eleverna ska se filmen före lektionen. Lektionstiden ska sedan användas till bearbetning av innehållet i filmerna. Barker beskriver det som att han tidigare cyklade på bakhjulet framför eleverna när han föreläste för dem på lektionstiden i sin undervisning och sedan lämnades eleverna hemma med svåra uppgifter som de körde fast på. Genom att eleverna är förberedda till lektionen så kan mer tid ägnas åt att lösa problem och svårigheter i klassrummet. Han har mer tid att hålla i pakethållare när de lär sig cykla, menade han. Hans filmer på Youtube har 1000 unika besökare varje dag, så de når fler än hans egna elever. Jag vet att en del av våra elever har blivit tipsade av sina lärare att se några av hans filmer när de brottas med ett matematikproblem.  Vi har ju också lärare på skolan som jobbar med pedagogiken.

Barker upplever en stor förbättring i undervisningssituationen men betonar att det inte finns någon forskning som visar att elever lär sig mer genom flipped classroom som metoden kallas. Patricia Diaz instämmer också i det men menar att eleverna genom IKT-användning får fler möjligheter att visa vad de lär sig och fler möjligheter att lära sig på. Hon har arbetat mest med webbpublicering och menar att de skarpa lägen som uppstår när elevernas arbeten når fler mottagare gynnar elevernas lärande. ”Då måste ju texten typ, bli bra.” säger eleverna. Både Diaz och Barker menar att det ligger en utmaning för dagens lärare i att information idag finns så lättillgänglig. I framtiden kan inte lärarens huvudsakliga uppgift vara att presentera information utan snarare leda eleverna i att bearbeta information, menar dem. Klassrummet måste erbjuda eleverna något de inte kan få någon annanstans – ett rum där de tillsammans kan samtala om information och bygga ny kunskap som kan användas i andra sammanhang.

Jag lämnar seminariet med en lite gnagande oro. Ja, tänk när eleverna hellre ser en intressant föreläsning på Youtube om det ämne jag tänker ta upp än går och lyssnar på mig i klassrummet…

Det var alltså tänkvärda och intressanta seminarier, men det mest bestående som bokmässan ger upphov till är nog ändå all läslust man får av att gå runt bland alla böcker!