Torsdagar är min lediga dag. Sista veckan i september
spenderade jag den på Bokmässan i Göteborg, ett veritabelt Dreamhack för alla
bokälskare. På kavajslaget hade jag ett skolpass och med det hade jag fritt
inträde på de seminarier som handlade om skolan, vilket var ganska många. Jag
strövade först runt på mässgolvet och botaniserade bland alla böcker, spanade
på författare och gjorde lite inköp. På eftermiddagen var det dags att gå på seminarierna.
Först ut var ett med rubriken: Fungerar
forskningens slutsatser i praktiken? Forskningen det handlade om var Johan Hatties
stora studie Synligt lärande. Det var
ett samtal mellan två representanter från kommuner i Göteborgstrakten som
arbetar aktivt med att implementera Hatties forskningsrön i skolorna, Per Kornhall
fd. undervisningsråd på Skolverket och nu skolstrateg i Upplands Väsby samt Jan
Håkansson skolforskare på Växjö universitet. Kornhall uppehöll sig en del
inledningsvis med att betona vikten av och det unika i Hatties studie, vilket
vi på skolan fått en föreläsning om. Han betonade starkt hur viktigt det är att
Hatties studie diskuteras ute på skolorna och att incitamentet att förändra
undervisningen utifrån den studien kommer från lärarna själva, snarare än
uppifrån. Då måste lärarna ha tid att utveckla och diskutera sin undervisning.
Om lärarna ser effekten av det som förändras skapas en lust och en delaktighet
i förändringsprocessen som är nödvändig för att skolutveckling ska kunna ske,
menade Kornhall. Efter seminariet funderade jag på vilka avtryck Hatties
forskning har satt på undervisningspraktiken på vår skola. Det hade varit intressant
att diskutera, kanske på ett framtida pedagogiskt café?
Mitt andra seminarium hade rubriken Men läs då unge! Det var ett samtal mellan en litteraturprofessor
från Malmö högskola, Magnus Persson, Johanna Koljonen som varit med i den stora
litteraturutredningen som kom med sitt betänkande förra året , Anna Sterner litteraturvetare från Lunds
Universitet och Daniel Sandström kulturchef på Svenska Dagbladet. Det var ett
intressant samtal, kanske inte så mycket konkreta tips på hur man kan göra för
att öka läsandet men ett givande resonemang om vikten av att barn och unga
läser och av att ungdomar tränar sig att läsa även komplicerade texter. Sammanfattningsvis
gick det ut på att läsning är något som måste tränas under hela skoltiden och paneldeltagarna
betonade samfällt att det i skolan måste ges utrymme för mycket läsning och
läsning utan lärarstyrd kontroll.
Det sista seminariet var det som jag såg mest fram emot. Det
handlade om det digitala klassrummet och där talade Daniel Barker matematik- och fysiklärare på en Stockholmsskola känd för sina flippade filmer och Patricia Diaz, språklärare på gymnasiet vars bok Webben i undervisningen jag just läser. Jag hade förväntat mig lite
flashiga power-point-presentationer med konkreta exempel från deras
undervisning, men det var ju ett seminarium jag var på och inte en föreläsning.
Så ett stillsamt samtal här också. Daniel Barker använder sig av korta filmer
han spelat in med genomgångar i matematik och fysik. Filmerna läggs upp på
Youtube och eleverna ska se filmen före lektionen. Lektionstiden ska sedan användas
till bearbetning av innehållet i filmerna. Barker beskriver det som att han
tidigare cyklade på bakhjulet framför eleverna när han föreläste för dem på lektionstiden
i sin undervisning och sedan lämnades eleverna hemma med svåra uppgifter som de
körde fast på. Genom att eleverna är förberedda till lektionen så kan mer tid
ägnas åt att lösa problem och svårigheter i klassrummet. Han har mer tid att
hålla i pakethållare när de lär sig cykla, menade han. Hans filmer på Youtube
har 1000 unika besökare varje dag, så de når fler än hans egna elever. Jag vet
att en del av våra elever har blivit tipsade av sina lärare att se några av
hans filmer när de brottas med ett matematikproblem. Vi har ju också lärare på skolan som jobbar
med pedagogiken.
Barker upplever en stor förbättring i undervisningssituationen
men betonar att det inte finns någon forskning som visar att elever lär sig mer
genom flipped classroom som metoden kallas. Patricia Diaz
instämmer också i det men menar att eleverna genom IKT-användning får fler
möjligheter att visa vad de lär sig och fler möjligheter att lära sig på. Hon
har arbetat mest med webbpublicering och menar att de skarpa lägen som uppstår
när elevernas arbeten når fler mottagare gynnar elevernas lärande. ”Då måste
ju texten typ, bli bra.” säger eleverna. Både Diaz och Barker menar att det
ligger en utmaning för dagens lärare i att information idag finns så lättillgänglig.
I framtiden kan inte lärarens huvudsakliga uppgift vara att presentera information
utan snarare leda eleverna i att bearbeta information, menar dem. Klassrummet
måste erbjuda eleverna något de inte kan få någon annanstans – ett rum där de
tillsammans kan samtala om information och bygga ny kunskap som kan användas i
andra sammanhang.
Jag lämnar seminariet med en lite gnagande oro. Ja, tänk när
eleverna hellre ser en intressant föreläsning på Youtube om det ämne jag tänker
ta upp än går och lyssnar på mig i klassrummet…
Det var alltså tänkvärda och intressanta seminarier, men det
mest bestående som bokmässan ger upphov till är nog ändå all läslust man får av
att gå runt bland alla böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar