I veckan blev nog alla svensklärare lite extra glada när vi
kunde läsa om regeringens satsning på ett Läslyft. Att det krävs radikala åtgärder för att
utveckla undervisningen kring läsförståelse bekräftades dessutom dagen efter då
PISA-undersökningen redovisades. Där framgick bland annat att svenska elevers
läsförståelse försämrats. Enligt regeringens hemsida ska Läslyftet innebära en
satsning på att utbilda lärare på alla stadier, i metoder som utvecklar elevers läsförståelse .
Den ska också bygga på kollegialt lärande. Vi ligger alltså lite rätt i tiden,
tänker jag, eftersom vi på skolan har en studiecirkel i just lässtrategier och
lär av varandra (kollegialt lärande).
Vad har vi gjort i studiecirkeln då? Ja, vi har träffats tre
gånger än så länge och har höstterminens sista träff nu på tisdag. På vårt
första möte bestämde vi oss för att tillsammans läsa de böcker som jag skrivit
om på bloggen här tidigare under rubriken Sommarläsning. Vi började med några
kapitel i Barbro Westlunds bok och har därefter börjat läsa Tankens mosaik som vi fick köpa in ett
ex. av till alla deltagare. Till nästa träff ska vi diskutera kapitlen Hem i våra inre tankar – att förbinda
det kända med det nya och Det väsentliga
i texten – att bedöma vad som är viktigt. Varje kapitel tar upp en specifik
lässtrategi. På våra träffar diskuterar vi vad vi fastnat för i texten och hur
vi kan använda oss av det nya vi lär oss i vår undervisning. Vi har pratat en hel
del om reciprok undervisning och vid förra träffen berättade vår bibliotekarie
Paulina om hur hon använde just den metoden med framgång i sina läsworkshops på
nationella läsdagen.
Något som påverkat min läsundervisning den senaste tiden är
en artikel från folkeskoIen.dk . Där berättar
en lärare i Danmark om ett läsprojekt han ingår i och hur han undervisar med
hjälp av lässtrategier i en årskurs nio. Läraren ingår i ett läsprojekt där
skolans alla lärare fick fortbildning i lässtrategier. Exemplariskt, tycker jag
– att utveckla läsförståelsen hos elever är inte bara svensklärarens uppgift. Artikeln
finns att läsa :här. Han redogör där för hur eleverna tillsammans arbetar för
att förstå texten som är aktuell i undervisningen. I det här fallet handlar det om sakprosa.
Eleverna samarbetar i grupper. Varje elev har en specifik roll i gruppen och de
skiftar hela tiden. En elev läser högt, en annan antecknar svåra ord, en tredje
sammanfattar osv. När eleven läst klart diskuteras texten i gruppen och till
sist får alla skriva en kort sammanfattning. Därefter presenteras en ny text
och eleverna får nya roller i läsningen. De hjälper på så sätt varandra att bearbeta
och förstå innehållet i texten. Artikeln har rubriken Laesninge är ikke en alene ting – och det har blivit lite av ett
ledord för mig i läsundervisningen. Jag provade upplägget i samband med att
mina elever i åk 1 förbereder naturvetarpresentationer. De ska söka information
om en känd naturvetare och sedan presentera honom/henne för klasskamraterna i
form av ett föredrag. Som förberedelse läste vi korta texter om viktiga uppfinningar
såsom penicillinet, grafen etc. Eleverna grupperades och fördelade olika
roller. En läste högt, en antecknade svåra ord, en sammanfattade etc. Efter 10 minuter bröt jag
samfällt arbetet och alla fick sammanfatta texten i 2 minuter innan de gick
över till ny text och nya roller. Vilken härlig aktivitet det blev i
klassrummet – alla var aktiva, alla hade olika roller att fylla. Jag tänkte på
en av Dylan Williams nyckelstrategier för framgångsrikt lärande – att eleverna
ser sig som resurser för varandras lärande. Gemensam läsning och strukturerad
bearbetning av texten kan vara en god väg att nå dit. I mitt klassrum kommer
det bli mer av sådan läsning!
Hela upplägget med naturvetarpresentationer har jag för
övrigt fått av en lärare på Twitter, vars klassblogg jag följer. Ja, det utvidgade kollegiet på
Twitter är en ständig källa till inspiration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar