Gräv djupare i texten med sitting drama

Oj, vad det är roligt att lära sig nya saker! I veckan prövade jag ett nytt sätt att arbeta med dramatik i litteraturundervisningen. Som så många gånger förut kommer min inspiration från det utvidgade kollegiet på Twitter. Förra veckan skrev Katarina Lycken Rüter, en svensklärare på Östra Real i Stockholm,  om hur hon arbetar med sitting drama i undervisningen. Jag hade aldrig hört talas om det och följde konversationen samt ställde några frågor. I samma tråd fick jag också tips om Radioteaterns arkiv. Se här.En fantastisk källa att ösa ur! Men sitting drama, vad är det? Jo, man låter några elever gå fram och läsa en scen i dramat som är aktuellt i undervisningen. Efter att scenen spelats/lästs upp låter man de övriga i klassen ställa frågor till pjäsdeltagarna som i sin tur ska svara utifrån sina rollkaraktärer. Det brukar bli väldigt bra litteraturlektioner skrev min twitterkollega, och då får man ju lust att prova. Eftersom jag håller på med antikens litteratur i Svenska 2 passade det bra. Jag valde slutscenen i dramat Kung Oidipus när sanningen om vem som mördat Tebes förra kung uppdagas. Dramat introducerades med en liten film om Oidipusmyten som Malmö Stadstearer har gjort som trailer till en uppsättning de gjorde för något år sedan. Den finns här.

Rollerna delades ut i klassrummet. Vi behövde en Kung Oidipus, en Iokaste, en budbärare och en herde. De fick sitta på stolar längst fram och läsa sina roller. Efter en stund avbröt jag och bad de andra i klassen att fundera ut frågor till karaktärerna. Lite nervös var jag: Tänk om de inte kommer på några frågor. Det hade jag inte behövt vara. Eleverna ställde så bra frågor! Till Kung Oidipus: ”Om du nu var så orolig för att spådomen skulle slå in, borde du inte tagit reda på vem det var du dödade vid vägskälet?” Till Iokaste: ”Tyckte du inte att Oidipus var rätt ung när ni gifte er?” och ”Varför var du inte mer angelägen om att ta reda på vem som mördat din förra man?” Hon fick de rätt hett om öronen, för övrigt. Till Herden: ”Varför ljög du om att du dödat barnet?” Rollkaraktärerna svarade så gott de kunde och försökte leva sig in i sina roller. Det blev många skratt men också, och det är det fina med metoden, ett sätt att komma djupare in i texten, att få syn på de frågeställningarna som dramat behandlar.

Efteråt kom jag att tänka på ett kapitel i boken Tankens mosaik  - om mötet mellan text och läsare av Keene och Zimmermann. Ett av kapitlen där heter Gräv djupare med frågor. Det handlar om hur goda läsare ställer frågor till texten de läser vilket gör att de förstår den på ett djupare plan. Genom att träna elever att ställa frågor kan vi lära dem en viktig strategi för att fördjupa sin förståelse.Detta är också en av de fyra strategierna i reciprocal teaching som jag skrivit om tidigare. Jag har prövat det i läsundervisningen och det har fungerat förhållandevis bra, men eleverna blir ibland lite osäkra hur de ska ställa frågor. Men nu, med sitting drama, blev det så konkret och verkligt. Genom att eleverna fick ställa frågor till ”riktiga personer” blev metoden tydlig. Frågorna fick eleverna att gräva djupare i dramats handling och satte fingret på centrala teman. Häftigt, tycker jag. Den här metoden kan användas även vid romanläsning. Eleverna kan dramatisera eller bara läsa upp en scen i en bok och så ställer klasskamraterna frågor. Om man inte gör en dramatisering så kan man låta eleverna föreställa sig att de sitter mitt emot en av karaktärerna i boken och be dem fundera på vilka frågor de då skulle ställa till personen. Det blir också ett bra sätt att variera boksamtalen på. När jag tänker tillbaka på böcker jag läst under läsåret i mina klasser, Flugornas herre, Kejsaren av Portugallien, Fröken Julie m.m. så hade det fungerat utmärkt att använda den här metoden för att komma djupare in i texten. Det här är absolut något jag kommer att återkomma till i undervisningen!