Att delge och skapa förståelse för lärandemål

Förra veckan skrev jag om de mål som vi har i vårt arbetslag inför kommande läsår. Att utveckla vår användning av IKT i undervisningen är ett av dem. Ett annat mål är att bli bättre på att tydliggöra målen i undervisningen för eleverna. Samtidigt som vi skrev vår förbättringsplan började jag läsa den engelske skolforskaren Dylan Williams bok Att följa lärande som kom ut på svenska i vår.  William är en frontfigur inom fältet formativ bedömning. Under våren har han besökt Sverige och haft stora föreläsningar i flera städer, bl.a. i Lund där lärare och rektorer från hela kommunen, närmare 2000 personer, deltog. Läs här om det besöket:  Dylan William i Lund. Lunds kommun har startat ett projekt som rör bedömning för lärande och Williams besök var startpunkten för detta.

Att följa lärande är en lättläst bok (gick betydligt snabbare att läsa än Hatties Synligt lärande). I den första delen tar William upp argument för formativ bedömning. Därefter kommer hans fempunkts- program för hur man kan utveckla arbetet med formativ bedömning i klassrummet. De fem punkterna är;

1.       Att klargöra, delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg

2.       Att ta fram belägg för elevernas prestationer

3.       Att ge feedback som för lärandet framåt

4.       Att aktivera eleverna som läranderesurser för varandra

5.       Att aktivera elever till att äga sitt eget lärande

Det är den första punkten, om hur man kan delge, klargöra och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framgång, som jag tar upp i detta blogginlägg.  Att detta är viktigt för att vi ska nå framgång i undervisningen är nog en självklarhet, men ibland tar vi kanske bara för givet att eleverna förstår målet och vi ägnar inte så mycket tid åt att se till att eleverna verkligen förstår det.

Att följa lärande blev alltså en passande läsning nu när jag skulle börja planera undervisningen och vara tydlig med lärandemålen. Hur gör man då detta på bästa sätt, enligt William? Först och främst är det viktigt att vi lärare har klart för oss vad målet med lektionen vi ska genomföra är och att vi är intresserade av att veta om eleverna lär sig det som är vår intention att de ska lära sig.  Sedan är det inte säkert att varje lektion ska börja med att vi berättar målet med lektionen för eleverna. William berättar om skoldistrikt i USA som infört det som en regel: att varje lektion ska börja med att lärandemålet anges. Men det kan leda till en slentrianmässig rutin. Alla gör det, men sedan betyder det inte så mycket. Istället måste man fundera över när i undervisningsprocessen,  det är lämpligt att presentera lärandemålet och vinnlägga sig om att eleverna verkligen förstår målet. Många gånger är det säkert lämpligt i början av en lektion men ibland kan det motverka sitt syfte. William ger en del sådana exempel i boken. Att vara överdrivet noga med att ange vad eleverna ska lära sig har också risker, enligt Willimam. Han skriver: ”Ju tydligare man är med vad man önskar, desto mer troligt är det att man får det, men det är mindre sannolikt att det blir meningsfullt.” Se där, vilken balansgång vi lärare går! För egen del kommer jag nog ändå att börja med att tydliggöra målet i början av lektionen. Någonstans måste man ju börja!

När jag presenterade innehållet i kursen Svenska 3 första lektionen hade våra treor precis haft en ordentlig genomgång av gymnasiearbetet, vilket antagligen påverkade vad de mangrant i klassen ville börja med, nämligen arbetsområdet vetenskaplig text. De ville känna sig säkra på den genren inför gymnasiearbetet. Okej, tänkte jag, bra idé, och så gjorde jag en planering där jag försökte tänka igenom vad jag vill att eleverna ska lära sig vid varje tillfälle. Det övergripande målet är: Att förstå hur man skriver vetenskaplig text. Här är den planeringen: Arbetsområde: Vetenskaplig text

Williams första punkt handlar, förutom att klargöra och skapa delaktighet i målen för lärandet, också om att delge och skapa förståelse för olika kvaliteter ett elevarbete kan uppvisa. William förespråkar användandet av matriser. Men matriser ska, precis som lärandemål, inte användas slentrianmässigt. Eleverna måste förstå vad som står i matrisen och kunna använda den självständigt. Ett sätt att uppnå detta är att låta elever ta del av elevexempel, både mindre goda och goda sådan, allt för att de ska lära sig att känna igen arbeten som har god kvalitet. En viktig uppgift för oss lärare är, enligt William, att hos eleverna utveckla ”en näsa för kvalitet”. Vad skiljer en lyckad text från en mindre lyckad text? Genom att låta elever ta del av olika elevtexter inom den genre de ska skriva i, och bedöma texterna utifrån den matris som används, kan man utveckla den förmågan. Här ger William en rad olika exempel på klassrumsaktiviteter man kan använda sig av.  När det gäller mitt arbete med vetenskaplig text i åk 3 önskar jag att jag hade lite olika elevexempel att använda mig av.

I kursen Svenska 1, är det första lärandemålet vi ska arbeta med att skriva korrekta och intressanta texter. Eleverna ska skriva en presentation av sig själva, i form av ett brev till klasskamraterna och det ska sedan publiceras på klassbloggen. Till den uppgiften har jag själv skrivit brev till klassen, ett mindre bra – utan styckeindelning – med en del skrivfel och outvecklat innehåll – och ett som jag arbetat mer med och som är tänkt att illustrera en fyllig text med tydlig struktur och en del goda formuleringar. I det här sammanhanget kommer jag alltså, till skillnad från när det gäller vetenskaplig text, att ha exempel som eleverna kan använda för att bedöma utifrån matrisen. Här är planeringen till det arbetsområdet. Obs – matrisen inte klar.Arbetsområde: Att skriva korrekt och intressant

I kommande blogginlägg kommer jag ta upp andra strategier i Dylan Williams bok.