Sommarläsning #4

Om hur vi ställer frågor

Sommarens läsning avslutades med den brittiska barnboksförfattaren Aidan Chambers. Han har skrivit en klassisk bok om boksamtal Böcker inom oss, som gavs ut första gången 1991. Jag läste en reviderad och utökad utgåva från 2011. Läsningen fick mig att fundera över de frågor vi använder i samtal om böcker, kanske egentligen om karaktären på frågor i undervisningen överhuvudtaget. Chambers betonar, i likhet med andra som skrivit om boksamtal, hur viktigt det är att utgå ifrån läsarnas egna frågor, men han uppehåller sig även en del kring hur vi lärare formulerar frågor till eleverna. Många gånger när vi ställer frågor, vill vi att eleverna ska motivera sig och  förklara hur de kommit fram till ståndpunkten. Vi frågar dem: Varför? Varför tycker du inte om det stället i texten? Varför gillar du boken? Varför tycker du språket är svårt? etc. Chambers är kritisk mot frågan ”varför?” och anser att lärare bör undvika den. Han menar att det är den mest hämmande frågan som finns, framför allt för att den har en förhörsliknande och utmanande karaktär. Det gav mig en ordentlig tankeställare. Otaliga är de ”varför?” jag skrivit i kanten på elevers texter när jag velat de ska utveckla sitt resonemang, otaliga är också de ”varför? ” jag använt mig av i samtal av olika slag. Jag funderar nu över hur det egentligen har fungerat för eleverna och är benägen att hålla med Chambers. Efter att ha läst de transkriberade autentiska boksamtal som finns i Böcker inom oss inser jag att hur vi ställer frågor påverkar samtalets karaktär.  

Men hur ska vi då ställa frågor till eleverna?  Vi vill ju att de ska motivera och förklara sina intryck. Chambers föreslår inledningsorden Jag undrar… (på engelska Tell me…). Jag undrar bjuder in till samtal – visar att någon är genuint intresserad av vad du har kommit fram till eller tänker. Jag undrar inleder ett samtal snarare än ett förhör, menar Chambers. Det betonar ett uppriktigt intresse hos den som leder samtalet och ställer frågorna. Andra frågor som Chambers tycker man ska vara försiktig med när det gäller boksamtal är: Vad tror du boken egentligen handlar om? Vad tror du författaren vill säga? Det är stora frågor som handlar om bokens djupare innebörd. Svaren på de frågorna måste växa fram genom samtalets gång, upptäckas, diskuteras fram tillsammans med eleverna så att man stegvis gemensamt förstår det djupare innehållet i texten.  Och för att det ska ske måste läraren ställa frågor som hjälper läsaren att upptäcka och förstå texten. Boken innehåller en mängd goda exempel på sådana frågor.

Aidan Chambers har en övergripande modell för boksamtal som utgår från fyra grundfrågor:

Jag undrar…

·         …om det var något du gillade i boken?

·         …om det var något du inte gillade?

·         …om det var något du inte förstod eller tyckte var svårt? Om du har några frågetecken?

·         …om du la märke till några mönster eller kopplingar?

Chambers förklarar hur man rent praktiskt kan gå till väga i ett samtal utifrån grundfrågorna. Man ber eleverna att först bara tala i rubrikform utifrån frågorna och skriver upp dessa i spalter. När alla elever i gruppen fått komma med sina rubriker och de är synliga i spalter på tavlan t.ex. vaskar man gemensamt fram samtalsämnen utifrån listorna. Flera elever har kanske uppskattat samma sak, eller gjort kopplingar åt samma håll. Då börjar samtalet där. På det här sättet vinnlägger sig läraren om att samtalsämnen utgår från elevernas läsning samtidigt som allt synliggörs.

Frågorna ovan är grundfrågor – de räcker inte för att upptäcka allt i en bok. Chambers exemplifierar också andra typer av frågor som läraren bör gå vidare med – allmänna frågor och specialfrågor kallar han dem. Lärarens roll i samtalet är att ställa frågor som visar eleverna en väg in i boken. En svårighet som kan uppstå i boksamtal av olika slag är att eleverna kan glida iväg och hamna utanför texten. En bra fråga att använda sig av då, menar Chambers, är: Hur vet du det? Var någonstans i boken märker du det? Det för tillbaka eleverna till det som är utgångspunkt för hela samtalet, nämligen texten.

En utmaning med boksamtal, ja, med samtal överhuvudtaget i klassrummet, är att få dem att leda någonstans och inte bara bli ett utbyte av olika subjektiva åsikter. Lärarens roll är, enligt Chambers, att se till att ge samtalet en röd tråd så att det leder till en gemensam framdiskuterad betydelse av läsningen. Det här kan jag själv tycka är så svårt – jag erinrar mig många tappade trådar i samtal. Ibland går jag ut ur klassrummet och tänker: Vad kom vi egentligen fram till? Vart ledde vårt samtal idag? Jag tröstar mig med att eleverna i alla fall fick uttrycka sina åsikter. Ja, ibland når man inte hela vägen fram. Chambers bok får mig att tänka att jag nog borde förbereda mina samtal ännu mer och göra klart för mig vad som kan få vara subjektivt tyckande och vad som vi bör komma fram till gemensamt under samtalet med min ledning.

Samtal om texter av olika slag är och bör vara en viktig del i svenskundervisningen. Böcker inom oss ger mycket god vägledning till oss svensklärare i konsten att samtala med elever.